Det är alltför sällan jag prioriterar att göra det som är påfyllnad. Det är dumt. När det visade sig att Hanna Hellquist skulle till Gävle och ha författarsamtal samtidigt som jag hade bokat in ett VU-möte med arbetarekommunen blev jag trött. Sedan tänkte jag på alla killar som till och med skiter i att gå på sedan länge planerade möten för att det är en match av något slag. Jag sket inte i mötet, sånt gör inte jag. Istället satte jag en stopptid 100 minuter efter start.
Jag och Maria var på Gävle Teater och lyssnade på när Hanna läste och pratade. Det var fint. Hon hade sin tax med, också stor underhållningsfaktor pga söt. Samtalet rörde sig kring jämställdhet, tjejgrejer och så vidare. Jag tänker att det vi verkar ha gemensamt är det där att vara arg. Mindre nu än förr. Jag var jämt arg för. Nu kanske bara 80 procent av tiden. Det finns helt enkelt alldeles för mycket att vara arg på. Men ilskan är ju också en styrka, om man använder sig av den.
Signering. Bröt nästan ihop (på insidan, syntes inte på utsidan pga spelade cool) när Hanna spände ögonen i mig och frågade om vi inte setts förr.
Sedan skrev hon i min bok, sade att det råkade bli snuskigt och stängde den. Kollade när jag kom hem. Roligt.