Jag vet att det finns ett stort intresse för Socialdemokraterna. Självklart vet jag det. Ändå förvånar det mig hur en sådan sak som att två personer väljer att meddela att de inte längre har för avsikt att kandidera vidare till just det uppdraget kan tilldra sig sådan enorm uppmärksamhet.

Jag skickade ett pressmeddelande till lokal media i går där jag bjöd in till presskonferens om framtidens socialdemokratiska ledarskap i Gävle i dag fredag. Rätt snabbt började telefonerna ringa både här och där. Journalister ville ha svar, ville inte vänta. Ingen överraskning det heller, men att de låter förvånade när jag hänvisar till presskonferensen är lite kul. Men de har ju att göra ändå, med att ringa runt, runt, runt till alla medlemmar de kan få tag på.

Människor med politiska uppdrag får ofta höra att de blir betonghäckar, att de inte rör på sig, att de biter sig fast vid makten. Jag har haft dialog med Per och Carina under en längre period, om hur de ser på fortsättningen som kommunalråd. Jag har därför vetat länge att det är 2014 ut som gäller och sedan vill de göra andra saker. Jag tycker det är bra att de själva har satt upp en tid för sig och har inte haft några synpunkter på det. Vi bestämde att vi måste redovisa detta för medlemmarna i god tid för att tajma gällande nomineringar osv. I dag var den dagen. Här ska ingen bli betonghäck. Insiktsfullt.

En ledarskribent norrifrån hävdar att detta är det mest politiskt spännande som hänt sedan 1990-talet. Det har inte hänt särskilt mycket sen dess alltså.

Det mest spännande som hänt i sommar på den politiska fronten kanske.

Men visst säger det något om vilken maktposition Gävles kommunalråd har (liksom andra kommunalråd). Det är jätteroligt att intresset för vårt parti är så stort. Jag skojade lite på Twitter om att det kanske vore skönt att vara medlem i KD när det kommer till medial uppmärksamhet, dvs ingen.

Jag ogillar verkligen att politiken kommit att bli mer och mer personfixerad. För mig är det politiken i sig som är det intressantaste för det är den som betyder något. Det partiet gör tillsammans. Personer är och ska vara utbytbara. Men jag inser också att det är så det ser ut idag, personer betyder mycket.

Nu har partiet i Gävle en period framför sig där det gäller att ta fram ett politiskt program att gå till val på och ett antal personer som vill ta ansvar för att driva detta. Ungefär som det är för alla andra partier inför valet.

Givetvis frågade media om detta har att göra med om skälet är den turbulens som varit. Det är det inte. Per och Carina har haft en ambition för hur lång tid de vill göra detta och den är till ända 2014.

Jag fick frågan om det är partiet som tvingat, om det handlar om ett misstroende. Så är det inte. Jag har sagt att ingen medlem till mig har kommit och sagt att partiet borde kräva de här personernas avgång. Frågan har aldrig varit aktuell på ett medlemsmöte (vilket alla som besöker dem vet). En man som är medlem har mejlat om att de är ett sänke. Samme man som inte vill komma på möten där jag är eftersom jag är vegetarian. Förresten mejlade han inte mig heller, utan expeditionen.

Två män som inte är medlemmar i arbetarekommunen har också hört av sig till mig. En berättar mycket om att partiet borde vara ungefär som det var för länge sedan och då fanns ju inte Blank. Vill att jag ska sitta vid hans köksbord och lösa ”problem”. Kanske gick det till så förr? En annan besviken över hanteringen av förskingringen.

Utöver det kan ju diskussioner ha pågått här och där i partiet, men det är ju omöjligt för mig att 1) veta 2) agera utifrån. Så klart. Att kräva att jag ska veta saker som ingen berättat för mig vore att kräva det omöjliga.

Att det i övrigt uttryckts rent hat osv mot ledande politiker i kommuner på insändarsidor eller kommentarsfält är, som jag förstår det, vanligt i alla kommuner oavsett styre. Alla kommuner verkar ha begåvats med politiker som är inkompetenta, förljugna, maktgalna och allmänt vidriga om man ska lyssna på några av de där forumen. Jag hoppas vi är överens om att det inte är detta som ska driva demokratin ”framåt”.

Processen framöver är väl utstakad och inget jag behöver redogöra särskilt för.

Min förhoppning är att vi i mars kommer att ha två kommunalrådskandidater som är beredda att ge det det här uppdraget kräver. Det är komplext, tidskrävande och otacksamt. Att inneha politiska uppdrag betyder att du är allmänt villebråd. Utgå från att den kvinnliga kandidaten kommer att vara offer för härskartekniker och sexism (se föregående inlägg).

Att rumpan alltid är bak är tydligt. Med hänvisning till artiklarnas kommentarer är det inte heller bra att kommunalråden väljer att lämna efter valet. Då förutsätts att de ska tanka in feta politikerpensioner. Med andra ord, det spelar ingen roll hur du gör, för mobben gör du alltid fel.

Inte heller litas på det som vi säger. GD har skrivit en horriblet oinsatt ledare. Med tanke på att en statsvetare som jag aldrig sett i våra aktiviteter i arbetarekommunen har kallats in för att göra en analys om misstroende osv (i AB och TV4) kan jag inte tolka det på annat sätt än att de inte hittat någon partimedlem som kan bekräfta bilden den av media framspekulerade bilden. Underförstått påstår alltså GDs ledarskribent att jag är en lögnare. Det gör ont. Fast det får jag egentligen inte säga. För en politiker förutsätts heller inte känna något. Men av någon märklig anledning försvinner inte mina djupt mänskliga drag …

Villkoren beskrivs bra i den här texten av Arbetarbladets chefredaktör.

Jag tänker mig, trots den tuffa utmaningen, att uppdraget som kommunalråd i Gävle ändå är som en bal på slottet för en taggad person … alldeles underbart!

Den personen som har den möjligheten har så stora möjligheter att vara med och påverka utvecklingen inom de ramar som är kommunalt ansvar. Ett kul uppdrag helt enkelt!