månadsarkiv: december 2012

Bara fest och mat och baluns och skoj

Festligheter hela helgen. I fredags hemma hos Sergio så jag nästan stupade. I lördags tacos och Historieätarna med Markus, också proppmätt. I går hade jag några av mina allra närmaste vänner här. Vi tillverkar ju julklappar till varandra sen ungefär ett decennium tillbaka, vilket är kul på många sätt. Tina hade byggt en fin legosnötomte, Ullie hade gjort gottis i både fast och flytande form och Elin hade pärlat den här fantastiska skylten.

Ullie och jag ska dra iväg och handla för kvällens baluns. Säkert helt ensamma på affären. Vi blir ett gäng hemma hos Sergio i kväll. Vi är ansvariga för för- och efterrätt. Det finns en plan! Den kommer mest från Ullie.

2012. Känns för tröttsamt att göra en seriös lista. Det var ganska skittrist fram till sommaren. Då åkte jag och Mamma på vår första resa ihop. Till Island. Det var fantastiskt på alla sätt. Sen kom hösten. Jobb, jobb och jobb för ett bättre samhälle fortsatte med många sena kontorsnätter i Stockholm och roliga besök i länet.

Och så dök Markus upp. Då började det glittra. Det var väl ungefär det.

Någon annan är klockren

Kicki Norrman beskriver sig själv. Hade kunnat vara sättet jag beskiver mig själv på om jag varit lika skarp.

Jag uppfattas som rak och har inte alltid fingertoppskänsla för hur andra reagerar på mina ibland okonventionellt ur munnen uthoppande idéer, synpunkter och/eller sanningar. Vissa tror nog jag har en variant av Tourettes; själv tycker jag bara jag är klarsynt, har bråttom till pudelns kärna och tror alla förstår att jag alltid har välvilliga motiv. (Jag gillar generellt ALLA tills motsatsen är bevisad.) Dessutom är det ett personlighetsdrag som jag visserligen av praktiska skäl försöker fila ner men som inte går att ändra över en natt. (Tills jag lyckas kan vi väl kalla mig ”ofiltrerad”, okej?)

Om spåren i Arbetarbladet i dag

För att trafiken på spåren ska ha en chans att fungera är det nödvändigt att utpekade järnvägsprojekt genomförs. I länet oroas jag över de försenade järnvägsprojekten Skutskär-Furuvik och Söderhamn-Kilafors. De måste byggas klart utan dröjsmål. Båda objekten finns med i nuvarande nationella plan.

Enkelspåret på sträckan Skutskär-Furuvik är en mycket besvärlig och hämmande flaskhals för trafikeringen i sin helhet mellan Norrland och Stockholm. Prognoser visar en ordentlig ökning av trafiken inom den närmaste framtiden på denna sträcka, både av gods- och persontrafik. Detta nödvändiga dubbelspårsbygge ska, enligt uppgifter från Trafikverket, förhoppningsvis kunna påbörjas under 2013 för att vara färdigställt 2015. Förutsättningen är att medel görs tillgängliga. Det är mycket angeläget att detta dubbelspårsbygge påbörjas snarast möjligt så att det kan vara färdigt senast 2015.

Ombyggnaden av järnvägssträckan Söderhamn-Kilafors har återigen försenats. Byggnationerna har avstannat helt, och enligt de senaste uppgifterna från Trafikverket kommer det inte att vara färdigbyggt förrän tidigast 2017. Byggandet har redan kommit en bit på väg och samtidigt är befintlig räls och kontaktledningar borttagna på stora delar av sträckan. Omledningsmöjligheterna vid trafikstopp på Stambanan och Ostkustbanan har därmed dramatiskt försämrats för en lång tid framåt. Oacceptabelt.

Behovet av denna sträcka har ökat ännu mer när Botniabanan och Ådalsbanan nu öppnats för trafik. Därmed ökar trycket med ytterligare godstrafik på Ostkustbanan och sträckan Söderhamn-Kilafors behövs i ännu högre grad för att kunna avlasta och för-dela godstrafik till södra delen av Norra stambanan och vidare mot Avesta/Hallsberg/Göteborg.

Enkelspåret på sträckan Skutskär- Furuvik är en mycket besvärlig och hämmande flaskhals för trafikeringen i sin helhet mellan Norrland och Stockholm.
Jag undrar nu vilka besked Trafikverket och infrastrukturminister Elmsäter-Svärd har.

Elin Lundgren (S) riksdagsledamot Gävleborg

Söt tradition

Sedan ett antal år tilbaka är det jag som är kakansvarig på julen. Men mamma är knäckkungen så hon gör det. Fick kakböcker av Sara i julklapp så hon vill nog se mer variation till nästa år.

Markus fotade.

Julen och spriten

Tjat gör ingen människa glad, trots det tjatar jag på lite. Jag tycker om IOGT-NTO och kampanjen Vit Jul. Den har skapat debatt och spinoffer och förhoppningsvis fått en och annan att tänka till. I landets husorgan, tidningen Land, berättar Karin Adelsköld varför hon är ambassadör för Vit Jul till exempel. Hon berättar hur hon omvärderat hela sin alkoholkonsumtion där hon tidigare drack vin varje kväll och inte tyckte det var märkligt. Tyvärr finns inte artikeln på nätet.

I julnatten sparade jag den här bilden:

Det är liksom så här det blir. Ingen väljer sina föräldrar. Jag skrev ju lite i media den här julen också om detta. T ex HÄR.