… som är så vansinnigt förtjust i mig att han inte kan göra en intervju i Arbetarbladet utan att dra in mitt namn och min blogg i den. Det är fascinerande. I sin otäckhet.

Nu skulle det tydligen handla om att jag skriver (ner/om) Reinfeldt en massa i min blogg. TIllåt mig göra några enkla sökningar.

Jag kollar senaste halvåret. En trätt på Reinis, ett smeknamn jag brukar använda på statsministern. Tre träffar på Reinfeldt. Ja, det är vad jag hittar.

Och som jag ser det handlar det om rent politiska grejer. Inga personpåhopp. Inget att jämföra med att påstå insinuera med att Gävles KS-ordförande nog minsann är skyldig eftersom ett ärende mot henne aldrig hamnade i domstol så vi inte får reda på om hon blir friad. VET NI VARFÖR? Det fanns inget att gå på. Den stilen. Den inkompetensen.

Jag borde verkligen skriva mer om Reinfeldt och hans politik. En politik som skiktar oss hårdare och hårdare i de som har och de som inte har. De som jobbar och de som inte jobbar. Etniska svenskar och andra svenskar.