Etikettarkiv: Palme

Okunnighet om andra människors särart

Billströms uttalande. I dag kan kanske ingen säga nåt om det bättre än Karin Pettersson.

Så här säger Stefan Löfven till Aftonbladet: – Människor ska inte delas upp efter hud- eller hårfärg i Sverige. Där måste man vara tydlig.

Kör en runda med Palme och Latin Kings. Eller om du hellre vill läsa:

”Demokratin är fast förankrad här i landet. Vi respekterar de grundläggande fri- och rättigheterna. Grumliga rasteorier har aldrig funnit fotfäste. Vi betraktar oss gärna som fördomsfria och toleranta. Men så enkelt är det ändå inte. Fördomen behöver inte förankras i någon vederstygglig teori. Den har ett mycket enklare ursprung. Fördomen har alltid sin rot i vardagslivet. Den gror på arbetsplatsen och i grannkvarteret. Den är ett utlopp för egna misslyckanden och besvikelser. Den är framför allt ett uttryck för okunnighet och rädsla. Okunnighet om andra människors särart, rädsla för att förlora en position, ett socialt privilegium, en förhandsrätt. En människas hudfärg, ras, språk och födelseort har ju ingenting med mänskliga kvalitéer att göra. Att gradera människor med sådan måttstock står i bjärt kontrast till principen om människors lika värde. Men den är skamligt enkel att ta till för den som känner sig underlägsen – på arbetsplatsen, i sällskapslivet, i konkurrensen om flickan eller pojken. Därför ligger fördomen alltid på lur, även i ett upplyst samhälle. Den kan blossa ut i ett stickord, en obetänksam replik, en nedrighet i det lilla. Kanske menar den som handlar inte så illa. Men för den som träffas kan det riva upp sår som aldrig läks. De flesta av oss människor har ett behov att hävda oss gentemot andra. Och då står fördomen mot den avvikande – utlänningen, främlingen – till förfogande som en sista skans.”

Ingen kommer undan Olof Palme

Det starkaste intrycket Palme gjorde på mig var när Latin Kings (som jag alltid älskat, de var allt Norrala inte var) samplade en del av hans fantastiska tal om fördomar, i låten” Fördomar 2″ från skivan ”Mitt kvarter” från 2000.

Just för att jag tyckte att han sa självklarheter på ett genialt sätt och kanske för att jag ungefär då började fundera på samhället på allvar.

Den här referensen till TLK finns också i Greiders bok ”Ingen kommer undan Palme”. Jag började läsa i somras och har läst många gånger, korta bitar. När jag läser den här typen av litteratur viker jag ett hundöra nere på de sidor jag tycker mig vilja hitta enkelt sedan.

Jag har vikt fast:

”Medlemskadrerna i partierna har minskat snabbt de senaste årtiondena, liksom antalet fritidspolitiker. De få aktiva som är kvar framstår därför i någon mening som avvikare. Det är en ond cirkel. Människor som föraktar politiker bygger upp mängder av fördomar och felaktiga föreställningar om vad till och med deras lokala politiker sysslar med eller har för förmåner, och det är möjligt just därför att så få är politiskt engagerade.”

”Arbetarklassen måste helt enkelt organisera sig för att maktförhållandena på en arbetsplats och i samhället ska kunna urskiljas. Den avgörande skillnaden i maktresurser löper rakt över genom alla samhällen När sociala rörelser på vänsterkanten och bland löntagarna skapas- då skapas samtidigt en nu, potentiell världsbild, ett sätt att se på världen. Borgerligheten, å sin sida, är inte i samma behov av sådana kollektiva rörelser därför att en spontan och individuellt uppfattad värld är just den borgerliga värld man önskar sig.”

”Det är för övrigt därför som de nya Moderaterna idag så pass lätt i retoriken an bejaka denna välfärdsutveckling: De har inte bara glömt att deras egna företrädare bekämpade Det starka samhället, de har dessutom anammat en bild av att den välfärdsstat som växtre fram var en mer elle mindre logisk följd av samhällsutvecklingen själv och att inget val behövde göras, ingen politisk viljeakt nödvändig.”

De här utvalda styckena talar för sig själv. Bok klart värd att läsa. Skriven efter valet 2010 och Greider skildrar känslor många av oss hade varianter av då.

Palme, på en bio nära dig

Palme-filmen. Blivit väl omskriven. Här har Kristin Linderoth skrivit om den i Tiden.

”Han framträder som en lysande och skarp intellektuell, som dessutom var djupt känslomässigt berörd av ojämlikhet, rasism och imperialistiskt våld – något vi är svältfödda på i en tid då politiken ska komprimeras i budskap så enkla att de blir obegripliga och den som inte har några drömmar andra än de om regeringsmakt är den mest förtroendeingivande.”

Innan filmen gjorde vi klassikerna, talade om vad man gjorde när man fick reda på att Palme mördats. Jag kunde inte bidra. Jag var sju år. Jag minns nästan bara hur det i kvällstidningen jag aldrig såg annat än hos farmor och farfar fanns bilder på högarna med rosor och hur de växt för varje dag.

Därför uppskattar jag självklart den historia om Sverige som måste skildras i filmen, då Palme är en stor och viktig del av den. Palme personen och Sverige landet.

Jag grips av det känslomässiga i att Anna Lindhs tal på Palmes begravning ges utrymme, om hur vi driver politiken vidare. Jag fnissar tyvärr åt bilden på ”fackpampen” som reste till olämpligt semestermål (visade de inte bilden av den korpulente mannen i badbyxorna väldigt länge?). Jag ryser över alla gubbar gubbar gubbar.

Och den frågan, den om jämställdhet, kan ändå få summera filmen. Världen blir inte jämställd av sig själv, inget ”löser sig med tiden”, som det ibland sägs. Varje liten lösning för ett bättre land, ett bättre samhälle kommer efter att någon har drivit frågan.

Det gäller varje liten fråga som du och jag tycker är viktig. Inget löser sig av sig självt. Vill du vara en del av lösningen?