Jag har varit på ridläger. Vi har ridit på bana och i skogen. Vi har kört och tömkört. I dag hoppade vi hinder i en stor hage. Jag har ridit mest på Queenie, min fina vän. Men också haft förmånen att prova Mary på banan och i dag Pepsi ute. Viss träningssvärk förekommer.
Några gillar bilar. Jättemycket. Andra gillar båtar jättemycket.
Jag gillar hästar. Jättemycket.
I princip har jag inga ord för känslan av att få umgås med dessa varelser. Det är då jag är som allra gladast, allra nöjdas. Det är lite skitigt, lite slitigt, lite oförutsägbart. Hästarna är fulländade. Med så hög integritet. Oftast med så stor vänlighet till oss människor, men man vet inte.
Queenie lärde jag känna lite förra året. Efter det har vi träffats ett antal gånger. Hon har förekommit på den här bloggen flera gånger tidigare.
I går hade jag förmånen att träffa henne igen. För det är jag så glad, för det som känns slitet i kropp eller huvud blir polerat av henne. Och då är hon ingen genomcharmig häst ska ni veta. Hon är lite svår. Men vi tycker om varandra. Jag fick kratsa hovarna på henne utan att hon sparkade åt mig, och så är det inte med alla.
Sol och skog och härlighet.
Jag är sällan väldigt klämkäckt entusiastiskt över saker. Det är lite dumt kanske. Men ni vet, det är därför ni inte har ”utmanat” mig på Facebook att uppdatera flödet med en massa positiviteter i stort och smått. Tack.
Men nu är det dags. Jag har varit några dagar med Elin och Ullie. Det hade jag längtat till och visste skulle bli kul. (En del av det har jag redan plitat ner.) Jjag hade ingen aning om vad vi de facto skulle använda tiden till. Nu vet jag!
Till exempel har jag inte skrivit om i torsdags när jag och Ullie främst skulle köpa en ny telefon till henne på ett otäckt köpcentrum men hamnade på VIP-kväll på Body Shop istället. Salta pinnar, sminkprat, sminkningar, trevligt umgänge och i dag gick jag (vi) åka dit och och hämta en korg med prylar som jag vann i lotteriet.
I dag har vi gjort aktivitet med en IOGT-NTO-förening som Ullie brukar hänga med. Som av en slump var det på Hallmyra där vi har ridit tidigare.
Och det slutade med ridtur. På min allra finaste hästfavorit Queenie. I skogen. Hade ju inga ridgrejer med men säkerhetsgrejer fanns att låna och jeans funkar ju vet jag sedan tidigare. Om man inte ska galoppera kanske … Fröjden att sitta på den där hästryggen med all kraft och all man.
Innan vi åkte hem kikade vi på det tio dagar gamla fölet. Allt toppas med SMS från mamma som ställer ut Liz och det går jättebra! Hon kom hem full med rosetter.
Bilden med fölet har Elin Bäckström tagit.
Tillsammans med Elin och Ullie har vi varit på det en skulle kunna kalla den årliga ridaktiviteten. Nu på Hallmyra. Tisdag till Fredag. Sju ridpass och ett körpass. Är skapligt, skönt mör i kroppen efter det.
Främst fanns Irish cobs (Tinkers) men också shirehästar. Jag red Samson 185 cm i mankhöjd och kände mig som drottning över världen. Aldrig tidigare har jag ridit en så stor häst. Lyckligtvis har han annamat Bamses talesätt ”Den som är stor måste vara snäll”.
Så här såg det ut i stohagen när vi skulle hämta godingarna i fredags förmiddag:
Hallmyra jobbar med ett modernare sätt att se på hästar. Ett arbete med att försöka göra det så naturligt som möjligt för hästen. Därför lösdrift och barfota hästar. Tankeväckande teoripass om det hade vi. Kändes uppdaterat utifrån det jag läst i Min Häst om hur hästar ska ha det och hur mycket hästfolk snackar. Känns skönt att det går framåt för hästarnas skull.
Vi har blandat ridlektioner med uteritter och det har varit väldigt lyckat. Trevligt folk, god mat, gudomliga hästar. Allt det en hoppas på!
Jag tyckte väldigt bra om alla hästarna men blev sista dagen särskilt förtjust i Queenie. Mycket lättriden och allmänt rolig. Sanslöst vacker. Kolla den här manen:
En annan jag tyckte mycket om var Mary. Hon förde sig med sådan värdighet. Och hade riktigt kloka ögon som jag föll som en fura för.
Faktum är att jag blev så varm och glad av henne att jag grät lite in i hennes hals. En ståtlig häst som fogar sig i det vi ber om.