Jag heter Viktor Adolfsson och är reporter på Nyheter24. Den senaste tiden har frågan om cannabis och legalisering blivit allt större, främst i USA. President Barack Obama har bland annat uttalat sig.

I Finland genomförde Hufvudstadsbladet en anonym enkät där fem riksdagsledamöter svarade ja på frågan om de testat cannabis.

Vi på Nyheter24 vill genomföra en liknande enkät. Den som svarar garanteras anonymitet, oavsett svar.

Vore därför ytterst tacksam om ni vill svara på frågan:

– Har du testat att röka cannabis?

Jag svarade i alla fall nej. Men om jag hade gjort det, kanske back in the days när jag hängde i gäng som gillade sånt här, hade det gjort någon skillnad 15 år senare? Jag vet inte.

Vaknade efter ett gäng drömmar som inte gjorde mig glad på något sätt.

Övervägade att skolka träningen men kom iväg tack vare pepp från Markus som redan var där, och yogade och sprang. Inte som en hind direkt.

Har nu ätit rester och fixat inför den vigsel jag nu ska iväg till ett hotell och hålla. Det kan ju bara bli kul.

Kollat på intervjun med Reinfeldt. Kul att lyssna på. Jag älskar också frihet förresten, märkligt att vi kan ha så olika bild av vad det är. Jag tror i alla fall att trygghet är det bästa sättet att känna sig fri.

I kväll ska jag äta fruktsallad, läsa böcker, måla naglarna och skriva brev. Ungefär så.

Inför julen gjorde jag en spaning som jag säkert inte är ensam om.

Människor väljer att skänka (välgörenhet) vilket är jättebra. Däremot är det tragiskt att världens i dag är inordnad i ett system där det behövs. En annan värld är möjligt, som det brukar sägas.

Hur som helst rör inte min tanke nu världens orättvisor utan människors behov av att till exempel på sociala medier berätta att de skänker pengar. Hur blev det så?

Jag ser en skillnad i att tipsa om var du kan skänka för att hjälpa tex vid katastrofer och att berätta att ”jag har satt in 300” kronor här eller ”jag har köpt en get till den och den”.

Jag har ingen skarp slutkläm eller poäng, jag vet bara att det tar emot för mig att se alla de här uppdateringarna. Varför ett behov av att signalera att man valt att skänka pengar och hur mycket?

Provoceras jag på något sätt personligen. Inte. Jag har projekt jag valt ut och bidrar till men har inget behov av att skylta med det.

Kanske ligger det i min kritik av samhället där det i dag är avdragsgillt att skänka gåvor och på så sätt subventioneras ett välgörenhetssamhälle framför att satsa resurserna på de som verkligen behöver det i ett starkt välfärdssamhälle.

Japp, så är det nog. Att det är ”fint” att vara den som skänker. Att de som tar emot ska vara ”tacksamma”.

Medveten om att det nog inte är tanken hos den som skriver det, men i mitt mönster av iakttagelser är det det som gör att det blir klump i magen.

Bild från sverigesradio.se

Det är att jag blivit moster igen. För tredje gången. Eller fjärde beroende på hur man räknar när det kom två samtidigt första gången.
Det känns roligt!

Ser programmet om feminism på ettan.Det känns väl sådär. För mig handlar feminism om att varje individ måste få alla möjligheter och inte behandlas utifrån sitt kön. Så är det inte i dag. Den som inte ser det måste vara uppfattningsblind.

Det var slappt i eftermiddags. Det var det. Tills jag tog tag i mig själv och satte igång med ett pysselprojekt en kompis bett om hjälp med. Att få hitta en fin inramning till fina familjefoton i album. Kul! Och alldeles strax klart. Det är en process för glitterlim att torka.

Därefter förberedde jag middag innan jag hade äran att få gå sexan i Hemlingby ihop med tre människor och två hundar. Och en liten boll.

Kommer hem och konstaterar att jag presterar ljuvlig mat. Inte varje dag, därför värt att nämnas.

Nu har jag suttit någon timme med mejlande inför veckan. Börjat kavla upp de omtalade ärmarna helt enkelt. I morgon bitti träffar jag S-ordföranden i nämnder och bolag i Gävle. Kul!

För dig som är intresserad av vad som sker inom polisorganisationen rekommenderar jag DEN HÄR snabbsammanfattningen.

I dag vill jag rekommendera den här texten av Fredrik Viratanen.

Utdrag:

”Det finns många orsaker, det finns alltid orsaker, säkert tusen olika skäl till att männen inte är hemma med barnen lika ofta som kvinnorna.

Men: Det drabbar alltid ett kön. Alltid.

Jag tror på lagstiftning och en tvingande föräldraförsäkring, men i väntan på det så är det mitt ansvar att vabba oftare, städa mer, gå upp på morgonen, och inte tycka att jag är en så himla modern och duktig man bara för att jag hämtar ungarna på dagis och sköter tvätten och disken.

Där har vi ett nyårs­löfte. Att ta en titt på mig själv.”

I föräldrahemmet verkar de inte ha upptäckt att läsk är en läckerhet om den är kyld. Annars faktiskt ganska äcklig.

Eller, så tycker vi olika. Mamma säger att det blir odrickbart om det är för kallt. Att läsken har förvarats i svalen kan vara acceptabelt påstår hon.

Själv tycker jag att den jullmust jag petat in i kylen inte ens blir som godast pga lite för varmt där också.

Det är då man vet att det är dags att åka hem. Alterntivt sluta dricka julmust. Förmodligen båda två.