Varje morgon när jag läser tidningen händer samma sak. Läser del 1 med nyheter. Ser fram emot del 2. Läser nogsamt kulturen och njuter av att det är så många sidor kvar. Sedan visar det sig att det är sporten (varje dag …) och jag bläddrar irriterat bort det. Ser på insändarsidan att någon vägrar hugga ner ett träd och sedan är det slut. Ungefär så. Besviken över all sport och så lite kultur och kul (som jag tycker).
Men nu har jag nogsamt läst Stisse Åberg. Han skriver apropå det hemska som hände vid fotbollsmatchen i Helsingborg i går.
”Jag förstår att tränare, sportchefer, spelare, ja alla i fotbollsvärlden såna här dagar känner uppgivenhet över att hatet, hoten och våldet alltid verkar ta över.
Det är fullkomligt mänskligt att göra det.
Lika mänskligt som det är att bli rädd för det som kan hända vid en fotbollsmatch, eftersom man vet att det har hänt.
Det går dock inte att bortse från att det alltid handlar om män. Ofta om unga, arga män.
Det är alltid män. Och ofta finns det även alkohol nånstans, som gör män ännu argare.
Och ofta är det också män som är ute efter att begå brott.
Söndagens dödsfall måste dock få den effekten att takten i arbetet med att f-ö-r-s-ö-k-a stoppa liknande händelser ökar och att det ses som ett samhällsproblem mer än ett idrotts- och fotbollsproblem.
De diskussionerna, det bollandet fram och tillbaka av ansvarstagande, gynnar bara de som vill ha våldet och som vill använda våldet när det passar dem.”
”Visst, huliganregister och hårda straff är säkert bra, men vi måste börja prata om grundproblemen med hur dåraktiga män i grupp, om och om igen, tillåts sätta agendan. Vi har i år sett det i Kärrtorp, Malmö och nu Helsingborg. Orsakerna till våldet är samma oavsett om det har med höger/vänsterextremism eller fotboll att göra. Allt för ofta bottnar det i försök att leva ut sin manlighet. Det borde jag veta, som för sisådär 20 år sedan sökte exakt likadana kickar. Slagsmål på gatan och i krogmiljöer gav uppmärksamhet, ryggdunkar från andra snubbar och tillfällig bekräftelse. Men det är en annan historia. Nu handlar det om hur vi ska få unga män i grupp att hitta andra vägar än våld med dödlig utgång. Kan vi prata om det tack?”
