Kategoriarkiv: Uncategorized

Rättssäkerheten överallt

I dag har några av mina riksdagskamrater skrivit en debattartikel om rättssäkerhet gällande sjukförsäkringen.

Den avslutas så här: ”Vi anser att det snarast behöver göras en översyn av sjukförsäkringens tidsgränser och Försäkringskassans tillämpning av rättspraxis. Detta för att säkerställa att vi får en rättssäker sjukförsäkring som ger ekonomisk trygghet vid sjukdom.”

Det håller jag absolut med om. Definitivt.

Nu vill jag göra något som kan ses som banalt. Men jag vill ändå hävda att vi är många som nu uppmärksammat det vi ser som rättssäkerhetsproblem inom också en annan myndighet, Migrationsverket.

I går skrev DN om Esmat vars bror avslutade sitt liv och där Migrationsverket sedan berättat att de gjorde fel. Ytterligare en artikel handlar om hur det egentligen kunde gå så fel.

Migrationsverkets rättschef säger:

”I genomgången av den synskadade 18-åringen och hans brors ärende står det att felen man upptäckt är sådana som tidigare identifierats inom verksamheten. Vad säger det om rättssäkerheten i Migrationsverkets bedömningar?

– Att vi gör en miss i ett ärende tror jag är något man får räkna med, med tanke på hur många beslut vi fattar. Däremot är det vår uppgift att se till att det inte händer generellt. Och här ser vi att det finns en oklarhet som vi ska utreda. Men att utifrån det dra slutsatsen att Migrationsverkets beslut generellt inte är rättssäkra är ett långt logiskt språng.”

Jag vet också att saker kan gå fel. Jag gör fel själv. Men jag tänker inte räkna med att saker går fel. Inte i statliga myndigheter. Inte på ett sådant sätt att jag inte längre blir förvånad när människor hör av sig till mig för att berätta om knepigheter i Migrationsverket.

Så precis det som mina kamrater säger i artikeln om Försäkringskassan skulle jag kunna säga:

”Jag anser att det snarast behöver göras en översyn av handläggningstiders tidsgränser och Migrationsverkets tillämpning av rättspraxis. Detta för att säkerställa att vi får en rättssäker asylprocess som ger trygghet vid utsatthet.”

Esmats bror kommer inte tillbaka. Alla de unga vars utredningar blivit fel får inga nya chanser.

 

 

”Fråga inte bara vad din lokalpolitiker kan göra för dig, fråga vad du själv kan göra för ditt samhälle.”

Mycket bra text av Sakine Madon. Delar av den vill jag ibland skrika till folk. Men det får man inte.

”Om priset blir för högt, och tacken är gnäll och skäll, kommer få att vilja engagera sig. Nyligen skrev den liberale skribenten Andreas Ericson, numera chef på tankesmedjan Timbros medieinstitut, en läsvärd text om debattklimatet (DN kultur, 1/11). Artikeln avrundades med uppmaningen att vi som tycker vitt och brett på i den offentliga debatten och i sociala medier ”kanske borde sätta oss en mandatperiod i en kommunal nämnd och lära oss lite?”

Det är lätt att häva ur sig tvärsäkra påståenden och starka åsikter om politik och om meningsmotståndare. I själva verket borde fler, som Ericson uttrycker det: ”offra några kvällar på barn som behöver omhändertas, detaljplaner som överklagas och budgetar som ska gå ihop”.

Fråga inte bara vad din lokalpolitiker kan göra för dig, fråga vad du själv kan göra för ditt samhälle.”

I dag fyller min mormor 85

Jag har tyvärr inte möjlighet att träffa henne i dag men en present var postad och jag pratade med henne nyss. Det hade varit smörgåstårta och grejer.

Här är för nåt år sedan när hon höll min hand efter att jag hållit ett första maj-tal.

mormor85

Vår tid är nu. Men det var inte bättre förr.

vårtid

Bild: SVT

På löpbandet (som fungerar som gåband för mig) kollade jag in senaste delen av Vår tid är nu.

Sett att recensenterna som förstår sig på tycker den har klent manus. Kanske det. Samtidigt hör jag många  tipsa om den så helt fel kan den inte vara.

För mig det motsatsen till nostalgi som gör det. Här visas jävelskap som rasism, klassamhälle, homofobi, kvinnoförtryck, fackhatare, fattigdom, statustänk, killar som slåss osv. Romeo och Julia-storyn i fokus, där klassamhället skiljer.

Det är lätt att se att vi kommit en bra bit på väg sedan dess tack vare människor som slagits för jämlikhet i facken, arbetarrörelsen och de som slitit för HBT-personer. För vi vet ju att priviligierade sällan lämnar något frivilligt.

Påminner mig om för rätt länge sedan i socialnämnden när en moderat sade ”Klassamhälle? Men inte pratar vi väl så längre?”. Typ. Med poängen att hon inte tyckte det finns ett sådant. Inte oväntat för att komma från en moderat. Men jo, det gör det. Och det är vi ett gäng som ser och slåss emot.

Men väldigt ofta uppfattar jag att hemskheter som sker i dag (nazistiska strömningar, brott mot mänskligheten osv)  ser som något annat för att folk tänker att vi väl ändå är upplysta människor som inte begår oförrätter. Well, det gör vi. Jag skulle kunna räkna upp gott om konkreta exempel. Men vi tror att vi är så jäkla bra och moderna. Att skiten ligger bakom oss.

En del. Men minst lika mycket ligger framför oss.

Behöver jag säga mer än alla som efter #metoo berättar om hur de blivit bemötta. Kvinnliga skådespelare och jurister. Återkommer om det.

Se serien om du inte gjort det. Om manuset mot förmodan skulle vara klent är den i alla fall snygg.

 

 

100 Million i Ljusne

I fredags träffades politiker och skolelever över hela världen i projektet 100 Million. En kampanj som i Sverige drivs av bl.a. lärarfacken och elevorganisationer.
Här är jag tillsammans med fackrepresentant, lärare och rektor på Stenbergaskolan i Ljusne. Alexandra Gard och Sven-Erik Lindestam tog lokalpolitikbiten.
Vi träffade fyra högstadieklasser som funderat en hel del på hur fler barn i världen ska ha möjlighet att få gå i skolan och varför det är så viktigt. Varje skolår påverkar livsmöjligheter och bidrar dessutom till att hålla landet utanför krig och konflikter. Lärare är med andra ord också fredsarbetare.

Elevernas förslag: skänka pengar, höja kunskapsnivån om läget, gå med i organisationer, jobba mot korruption, sluta sälja vapen, skicka biståndslärare och mycket annat. ljusne

Några pratade med mig i enrum om att det också kan vara svårt att koncentrera sig i skolan när man har flytt från krig och både oroar sig för de som är kvar och när man inte vet om man får uppehållstillstånd. Fullt begripligt. Problemen finns överallt, men ser olika ut. Men man kan säga att krig är riktigt illa för barns skolgång. Fast det visste vi väl redan. Men också i Sverige påverkar det.