Min rutin är att allt bröd som blivit för hårt eller för mycket av något annat eller bara över och kommer aldrig att användas spar jag alltid längst ner i min frys.

Ett par tillfällen om år tömmer jag och matar Gävles änder med. De är så bulliga och gulliga.

… piggades upp av att välkomna arbetarekommunens nya ombudsman Maria Kärnström till jobbet.

På kärntemat så jag har just ätit jättemånga granatäppelkärnor också. Det är vansinnigt gott. Dessutom märkligt nog också nyttigt.

Jag har gjort en modern arbetsuppgift. Raderat bilder i mobilen. Hundratals. Jag tar ofta fem varje gång jag fotar något, och det behövs ju inte riktigt sådär ett år senare … Några av dem gjorde jag svartvita och beskar lite. 2017 utan färg. Ska det vara nåt ska det ju vara med djur. Det blir andefattigt annars.

Det finns skivor som riskerar att glömmas bort.

Jag gör därför en insats och lyfter fyra skivor som jag lyssnar oerhört mycket på, och i tider så jag är både väldigt glad eller väldigt ledsen är de mina go to-skivor.

Hiphop från början av 2000-talet med Melinda Wrede och Feven. Och så pop med Robyn och Paola.

Varsågod för tips om du är ung. Varsågod för påminnelse om du är gammal.

Det var en riktigt rolig helg. Riksdagen hade sitt sista på fredagen och sedan stannade jag kvar. Jag och en vän tittade på riksdagshuset, åt grekiskt och såg All inclusive på bio. Se den! Skrattade mycket. Skratta ska vara välgörande. Därefter hamnade vi hos en kompis som hade fest. Alla hade roliga julkläder utom vi, så vi stod ut en aning. Väldigt roligt. Många godingar på plats.

Dagen efter var det premiär för mig på Vasamuseet. Lärde mig mycket. Tog så klart del av guidningen. Guidning är bäst. Antar att det inte är någon idé att föreslå att de ska måla skeppet i originalfärgerna för extra maffighet …

På kvällen tid att läsa. Jag läste ut Fattigfällan. En bok som förtjänar ett eget inlägg.

På söndagen hade jag julmys med en kompis, till vilket jag bakade både kola- och saffranssnittar. Gott! Sedan årets sista styrelsemöte med arbetarekommunen, där vi gick ut och åt efteråt. Riktigt riktigt kul att umgås ordentligt med kamraterna.

Bra helg helt enkelt!

Förra veckan träffades ett gäng kvinnor i olika åldrar och från olika partier, engagerade på olika ställen i kommunens politik.

Vi var eniga, vi är inte nöjda med hur det ser ut i dag.

Så vi skrev en gemensam debattartikel. Vi valde att skriva under med namn, inte partier. Detta för att parti är oväsentligt med tanke på frågan.

”Nu sätter vi fokus på detta i Gävlepolitiken och uppmanar våra manliga kollegor att även de ser över förtryckande strukturer som de medvetet eller omedvetet stöder, hjälper oss att ta fram konkreta förslag och stärker våra organisationers möjligheter att fånga upp missförhållanden.” 

Meningen med det här inlägget är inte att skuldbelägga, utan att resonera.

Men många föräldrar säger just så, att de skulle göra allt för sina barn. Det är jättebra. Men att göra sådana val som nu genast och på sikt skapar bättre livsförutsättningar för alla räknas inte dit.

Vi vet att det finns så väldigt mycket vi måste göra, oavsett om vi har barn eller inte förstås, men gör vi det?

Vi vet att mindre konsumtion av prylar, mindre resande av det som släpper ut mycket växthusgaser, vad vi äter osv är något som krävs.

Trots det är stora boenden, egen bil, köttätande, många julklappar, hög klädkonsumtion och resor till en sol långt borta prioriterat för många som har de ekonomiska möjligheterna.

Faktum är att det är de som har pengar som förstör miljön mest eftersom de har pengar att göra det med. Det är aldrig de som kommer att bli klimatflyktingar. Världens orättvisor i det där nötskalet.

Människor som gör de aktiva valen att inte snurra i detta hjul fast de skulle kunna ses som präktiga kufar. Inte av alla kanske, men jag hör det snacket ofta. Vi ska vara svenskt lagom också här. Källsortera javisst, men inte helt nitiskt va?

Jag vet inte jag, hur det ska bli med allt.

Den här veckan händer både att en fyller fem och under supermånen föddes ytterligare en.