Kategoriarkiv: Uncategorized

I dag fyller min mormor 85

Jag har tyvärr inte möjlighet att träffa henne i dag men en present var postad och jag pratade med henne nyss. Det hade varit smörgåstårta och grejer.

Här är för nåt år sedan när hon höll min hand efter att jag hållit ett första maj-tal.

mormor85

Vår tid är nu. Men det var inte bättre förr.

vårtid

Bild: SVT

På löpbandet (som fungerar som gåband för mig) kollade jag in senaste delen av Vår tid är nu.

Sett att recensenterna som förstår sig på tycker den har klent manus. Kanske det. Samtidigt hör jag många  tipsa om den så helt fel kan den inte vara.

För mig det motsatsen till nostalgi som gör det. Här visas jävelskap som rasism, klassamhälle, homofobi, kvinnoförtryck, fackhatare, fattigdom, statustänk, killar som slåss osv. Romeo och Julia-storyn i fokus, där klassamhället skiljer.

Det är lätt att se att vi kommit en bra bit på väg sedan dess tack vare människor som slagits för jämlikhet i facken, arbetarrörelsen och de som slitit för HBT-personer. För vi vet ju att priviligierade sällan lämnar något frivilligt.

Påminner mig om för rätt länge sedan i socialnämnden när en moderat sade ”Klassamhälle? Men inte pratar vi väl så längre?”. Typ. Med poängen att hon inte tyckte det finns ett sådant. Inte oväntat för att komma från en moderat. Men jo, det gör det. Och det är vi ett gäng som ser och slåss emot.

Men väldigt ofta uppfattar jag att hemskheter som sker i dag (nazistiska strömningar, brott mot mänskligheten osv)  ser som något annat för att folk tänker att vi väl ändå är upplysta människor som inte begår oförrätter. Well, det gör vi. Jag skulle kunna räkna upp gott om konkreta exempel. Men vi tror att vi är så jäkla bra och moderna. Att skiten ligger bakom oss.

En del. Men minst lika mycket ligger framför oss.

Behöver jag säga mer än alla som efter #metoo berättar om hur de blivit bemötta. Kvinnliga skådespelare och jurister. Återkommer om det.

Se serien om du inte gjort det. Om manuset mot förmodan skulle vara klent är den i alla fall snygg.

 

 

100 Million i Ljusne

I fredags träffades politiker och skolelever över hela världen i projektet 100 Million. En kampanj som i Sverige drivs av bl.a. lärarfacken och elevorganisationer.
Här är jag tillsammans med fackrepresentant, lärare och rektor på Stenbergaskolan i Ljusne. Alexandra Gard och Sven-Erik Lindestam tog lokalpolitikbiten.
Vi träffade fyra högstadieklasser som funderat en hel del på hur fler barn i världen ska ha möjlighet att få gå i skolan och varför det är så viktigt. Varje skolår påverkar livsmöjligheter och bidrar dessutom till att hålla landet utanför krig och konflikter. Lärare är med andra ord också fredsarbetare.

Elevernas förslag: skänka pengar, höja kunskapsnivån om läget, gå med i organisationer, jobba mot korruption, sluta sälja vapen, skicka biståndslärare och mycket annat. ljusne

Några pratade med mig i enrum om att det också kan vara svårt att koncentrera sig i skolan när man har flytt från krig och både oroar sig för de som är kvar och när man inte vet om man får uppehållstillstånd. Fullt begripligt. Problemen finns överallt, men ser olika ut. Men man kan säga att krig är riktigt illa för barns skolgång. Fast det visste vi väl redan. Men också i Sverige påverkar det.

 

Hur ensamkommande unga har hanterats och hanteras i asylprocessen

I går under riksdagens öppnande satt jag bredvid en av talmannens inbjudna gäster i Storkyrkan. Hon drev ett stort och välkänt företag i Stockholmstrakten. Vi pratade lite om allt möjligt. Så frågade hon mig om jag visste nåt om frågan om ensamkommande barn. Jag sade att den engagerade mig och att jag visste en del. Då berättade hon hur upprörd hon var över en persons öde som hon kände till, och hur hon inte kunde förstå hur myndighetssverige kan göra på det sättet. Och avslutade med ”vi inte kan hjälpa alla, men de här unga människorna är redan här blir orättvist behandlade nu.”

Det kan verka som en fabricerad historia, men det är det inte. Jag väljer därför att använda dem som en anekdotisk bevisföring om hur många i samhället som i dag ser det här och undrar hur det kan få fortgå. Det är naturligtvis den utdragna process med orättssäkert innehåll som drabbat de här unga. Återigen, jag tror att många politiker inte satt sig in i hur många den här frågan engagerar. Det är ingen pluttfråga som kommer att försvinna. Den kommer att växa ännu mer än vad den gjort på några månader. Med rätta.

Vad gäller just rättssäkerheten släppte nätverket #vistårinteut en rapport för två dagar sedan. De har samlat in dokumentation av hur ensamkommande unga har hanterats och hanteras i asylprocessen. Jag vill uppmärksamma den här för att det är viktigt att sprida hur den ”säkra” myndighetsutövningen ser ut. Jag tvivlar inte på att det stämmer. Jag har hört så många berättelser de senaste månaderna. Sett och hört en del med de egna kroppsdelarna för ändamålet.

HÄR kan du hitta rapporten. Läs allt. Fundera på om du känner dig lugn och trygg med processen. Liv och död.

”A gör sin ålder sannolik med kopior på skolbetyg, skollegitimation, intyg från god man med mera. Ändå skrivs A godtyckligt upp i ålder av handläggare på Migrationsverket i samband med avslag och flyttas till vuxenboende där A känner sig otrygg och inte vågar bo. Bostadslös och suicidal idag.”

”A har med sig en taskira som anger ålder 16 vid ankomst till Sverige. Under asylprocessen finner Migrationsverket ett annat dokument med likvärdigt bevisvärde som A aldrig sett. Intyg finns från ett tiotal erfarna gymnasielärare samt från familjehem med barn i samma ålder där det hävdas att A med största sannolikhet och utifrån fysisk, psykisk och social mognad är att bedöma som vanlig gymnasieungdom. Migrationsverket tillmäter det nyfunna och för A okända dokumentet allt värde och skriver upp A med sju år samt ger avslag.”

”Personal på boende ser en bild på A på Facebook. A har satt sig i en ”flott” bil, något som ligger långt utanför A:s levnadsstandard – ett oemotståndligt fototillfälle. Personal meddelar Migrationsverket att A inte kan vara under arton då han setts sitta i en bil. Migrationsverket skriver upp A i ålder och A får avslag.”

”Vid muntlig förhandling vid förvaltningsrätten är tolken nonchalant och slarvig. Hen kallar bäck för hav, att träden väser och översätter att A läste engelska i en blandad klass då A själv säger att hen gått en privat engelskkurs med både pojkar och flickor. Migrationsverket menar då att A ljuger eftersom det inte finns blandade klasser i afghanska skolor. A:s asylansökan avslås då historien inte bedöms som trovärdig.”

”A är 14 år och asylintervjun hålls via länk. A konstaterar att hen inte förstår tolken. Tolken blir mycket upprörd, hävdar att hen var godkänd tolk på både farsi och dari. Tolken byts så småningom ut.”

”A lämnar in ett hotbrev från talibaner för att stärka sin asylberättelse. Migrationsverket anser att brevet saknar bevisvärde. A får kontakt med en afghansk minister som erbjuder sig att verifiera handlingen. Då vägrar handläggare att lämna tillbaka den och motarbetar därigenom A:s försök att bevisa sina asylskäl.”

”När A och god man kommer till Migrationsverket för att delges beslut säger handläggaren: ”du kan ju överklaga men det brukar inte vara någon idé”. Och tillägger att ”du ska sättas i förvar så det är lika bra du vänjer dig vid tanken”. God man vänder sig till handläggarens chef och kräver att få byta handläggare.”

”A får avslag efter att enligt Migrationsverket inte ha gjort sin hemvist sannolik. Detta sker efter en undermålig intervju, en felaktig rapport från analysföretaget Sprakab och en handläggare som avfärdar korrekta uppgifter som felaktiga. Företaget Sprakab har senare medgivit att de begick ett allvarligt fel i detta ärende. Handläggaren har medgivit att hen ”gick på” den felaktiga informationen. Migrationsdomstolen fastslår Migrationsverkets bedömning utan att göra någonegen bedömning av dessa uppgifter.”