I går lyssnade jag på Anders Hansens sommarprat. Lämpligt nog när jag samlat mig tillräckligt och mutat mig själv för att i sommaren släpa mig till gymmet.
Jag har läst hans ”Hjärnstark” och den innehåller en massa forskning om vår hjärna och tankar om slutsatser man kan dra. Om hur vi skärmexponerar den, som när du läser det här. Hur vårt skärmbeteende gör att vi tappar fokus på annat. Jag är den förste att erkänna att jag måste skaffa bättre digital disciplin.
Men det påminner mig också om när jag och min kollega Patrik ihop med regionråd Berger träffade duktig personal på Region Gävleborg för någon månad sedan. De arbetade med barns psykiska ohälsa ur olika aspekter.
I går hittade jag anteckningar jag slängde ner under det mötet.
”24-timmarssamhället”
”Mindre grönområden, mer psykisk ohälsa”
”Skolan, gupper gjorda för åtta stycken på savannen”
”Stressade föräldrar slår barnen”
”Ohelig allians med piller när annat också måste göras. Slippa prata om andra krångligheter”.
”Socialtjänsten-föräldraförmågan-Kan inte vara flytväst i kaos”
Ni är brighta, ni förstår sammanhanget, och ni som lyssnat på Hansen också hur jag menar att det hänger ihop.
Jag skrev inte ner det vad det verkar, men jag minns att de precis som honom talade mycket om det här med sömnen och motionen. Att det inte funkar. Och det blir problem när det inte funkar. De nämnde också rutiner och matvanor som annat som många vuxna brister i att vägleda i.
Jag vet att det är känsligt att prata om föräldraförmåga för man får ofta till svar att ”alla gör så gott de kan” och det stämmer säkert utifrån den kunskap och de förutsättningar alla har. Men har vi försett alla föräldrar med tillräcklig kunskap om hur viktigt det är med de här sakerna?
Vidare pratade Hansen om detta med motion. Och hur man verkar kunna se hur det förebygger och behandlar olika dåligt mående, liksom kan ”stoppa” åldrandet. Jag tror, utifrån hur vår psykiska ohälsa ser ut liksom hur överviktiga vi är, att vi måste ta ett ännu bättre grepp om detta.
Det är skönt att kunna säga det utan att vara klämkäck. För jag hatar att träna, men jag gör det. Det är jättejobbigt men jag gör det. För jag är ändå naturvetare och fattar att det är bra. Jag fattar också att jag borde äta annorlunda, åtminstone till en del. Nu är målet att få i mig ännu mer grönsaker och frukt. Lättare addera än att ta bort.
Men faktum är att jag alltid känner mig bättre när jag har gått promenad, eller som i dag, varit på gymmet och rott och kastat runt med kettlebells. Förra veckan sprang jag lite. Fy fasen för det alltså. Men jag gjorde det i alla fall. Lite. För lite är bättre än inget.
Lyssna på Hansen och var lite sådär snäll mot dig och fundera på vad du behöver.
Jag ska fortsätta tvångsträna (för min egen skull och för folkhälsans), öka intaget av grönt samt jobba på mindre skärmtid.
