Jag har bränt ut mig på festligheter och umgänge den här helgen. Jag har varit med på Ullies femtioårshelg och haft camp med kompisar i två nätter som om det vore 1996 igen. Älskade varje sekund.
Ankommer Gävle lagom till arbetarekommunens årsmöte. Ett årsmöte är ett årsmöte! Också där tårta.
Därefter våffelfest med vänner. Det känns som att jag aldrig kommer vilja äta igen, samtidigt har livet lärt mig att i morgon kommer jag att känna annorlunda.
Hur otroligt är det inte att jag har så mycket kul att göra?
Från det hem till en söndagskväll och påbörja förberedelserna till tisdagens seminarium med opponering på forskningsplan och shit.
”Plötsligt en dag är det ljust ute när man äter middag och då vet man att man klarade det” såg jag sväva förbi på ett broderi på sociala medier, och så är det.
I dag på förmiddagen var jag ute med mammas hund och en unge som ville cykla. Något i hjärnan dansade. Jag tänker mig att det är mixen av ljuset, temperaturen, frånvaron av mössa, svanen som flög högt i skyn och den där doften av lera som hjärnan underförstått betyder att det blir lite lättare nu. Även om det är mycket blir det lite lättare.
I min gräsmatta hemma i Gävle är snödropparna uppe sedan en tid. I går efter jobbet hängde jag någon timme på inglasningen och kände livet i mig. I går var perfekt temp för mig. Nu vill jag bara vara glad över att det är härligt utan att vara hett!
Den här jobbveckan kommer inte igen, och för det är jag evigt tacksam. Men vi har byggt en del grymt bra torn!
Jag har också lyssnat på den nya boken ”Förbindelsen” om Axel von Fersen och Marie Antoinette! Vad bra den var!
I dag är det den 8 mars. Dagen som påminner oss om att det inte är riktigt jämställt än och du kan fundera över vad du kan göra. Ofta män som inte klarar av att blicka utanför sig själva och låta dagen finnas, utan gärna vill styra också den mot mäns problem. Gruppen män har problem absolut, men det är inte 8 mars som hanterar det i debatten. Det är alla andra dagar på året. Nöj er.
Det är vad jag brukar tänka november. Härda ut, det blir bättre. Det kommer ljus på morgonen och en dag är det plötsligt ljust när du är hemma från jobbet. Och det är i februari. Det var nyss. Bilden är väldigt artistisk i kvällssol i början av månaden. Symboliserar rätt bra.
Vad mycket grejer som händer hela tiden. Det globala avhandlas varje dag på nyheterna. Dygnet runt tror jag. Trodde inte jag skulle bli den som tänkte ”jag behöver nog koppla bort det här lite för att orka” men det har jag blivit. Hämtar upp när jag känner att orken är där. Lokalt har en ny landshövding utsetts och det känns som samtiden. Centerpartiet ska byta partiledare. Ingen är väl överraskad. Det har varit sjukt många möten för det är årsmötestider. Jag har varit förkyld för det är förkylningstider.
Annars fortsätter mitt koncept. Höll på skriva vinnande, men det vet jag inte. Det är i alla fall fungerande. Jag jobbar. Jag sover. Jag pluggar. Jag gör politiska möten och grejer. Jag promenerar och går på gym. Jag läser och skriver brev. Jag träffar vänner ibland. Jag knarkar inte. Det funkar för mig!
Den här veckan är det sportlov. Kanske därför jag tar mig tid att skriva. Hittills har jag inlett med fredagsmiddag där jag bjöd en vän, haft årsmöte med IOGT-NTO, vigt ett par, varit på hårdrockskväll och haft ett distriktsstyrelsemöte med partiet och lagt en massa timmar på ekonomiskt arbete med bostadsrättsföreningen. Jag har tittat på White Lotus med en vän och testat den nya Magnumen med körsbär. En dag låg jag i sängen till elva. I dag gick jag upp innan halv nio, för jag skulle justera ett protokoll på stan.
VISST LÅTER ALLT VÄLDIGT SPÄNNANDE? Nej, såklart inte. Det är hela tanken och målet. Att leva ospännande.
Nästan varje dag tänker jag på hur fort tiden går. Så tänker jag att jag borde tänka på något annat istället för tiden kan jag ändå inte göra något åt.
Först tänkte jag att jag inte har fått nåt gjort den här helgen, men det stämmer inte. Ett skolarbete har färdigställts och sänts in, håller alla tummar för det men är beredd på dåligt. Jag höll två vigslar, och tog en bild på mig med den gyllene tuppen efteråt. Jag har varit på gymmet och jag har promenerat och jag har haft sovmorgon och jag har varit på spelning på Kungen i går kväll. Det var hårt. I kväll har jag gjort lite admin som vanligt. Och burit ut till insamlingen. Och lagat mos till de sista jul”kött”bullarna i frysen. Jag läser en väldigt bra bok också och tittar på Eagles i omgångar. Pratat med systrar. Det är väl det.
Insåg just att jag inte har sovmorgon utan att jag hade möte innan jobbet. Så jag måste väl snart gå och lägga mig tänker jag.
Så har den här lördagen känts hittills. Först och främst för att det bokstavligen varit soligt och fint och jag hade varit ute i detta. Startade med rejäl sovmorgon.
Vidare har jag precis laddat upp mitt arbete i kursen OCH bokfört klart för 2024 för bostadsrättsföreningen. (Inte gjort bokslut. Inget så galet).
Lättnaden i mitt hjärta, eller om det är på axlarna, är just nu total. Jag älskar mig själv när jag får saker gjorda, trots att det känns omöjligt. Nu tänker jag mest på studierna då.
Resten av kvällen blir popcorn och Love is blind Germany. Tänker på att det är två lediga dagar kvar och jag har inga måsten!
Då och då, i likhet med de flesta antar jag, drabbas jag att vilja möblera om någon grej. I flera månader har jag tänkt byta plats på de möbler jag har mina TV-apparater på. Äntligen har det hänt och nu är lilla byrån äntligen i köket. Mycket rymligare runt köksbordet när jag ska ha ”alla” mina fester! Vanligaste tillfället vi är så många runt mitt köksbord är kanske när vi har brf-styrelse. Men det är lite som ett kalas.
Ni som kan er film ser att jag tittar på Återträffen av Anna Odell. Finns på SVT Play nu.
I kväll har jag och Markus använt en bil han har tillgång till och bland annat köpt mat på den nyöppnade snabbmatskedja som är väldigt hajpad i stan. Helt oklart varför. Men det var helt okej gott, men jag har ju ätit där rätt många gånger man på andra orter. Sedan kollade på filmen Her. Se den om du inte gjort det.
Så vill jag göra en reflektion om prylar/saker/grejer. Under tio års tid har jag medvetet, bland annat med stöd i Marie Kondo (minns ni henne, spark joy?) varit rätt bra på att både plocka ur och ha ett mindre inflöde. Som den lilla människa jag är är det förstås inte perfekt. Det står fortfarande några lådor (om än färre och färre) i källaren. Jag bunkrar rätt många klädesplagg jag inte använder. Då och då vill jag köpa någon ny grej, det kommer små, roliga presenter och inflödet av diverse prylar och kläder från mormor har behövt plats. Samtidigt som hennes möbler också var ovärderliga eftersom det fanns plats just då som ett sammanträffande.
Hur som helst. Nu har jag alltså plockat ut grejer ur både skåp och byrå och sedan behövt plocka tillbaka in igen. Det är många ljusrelaterade saker (trots att jag inte är någon ljuslykteperson), batterier, möbeltassar, lampor, en oöppnad förpackning med cykellyse, roliga burkar, kortlekar, magneter, böcker, snören, nagellack, band, smycken och så vidare. En oändlig lista. Det stämmer det där att saker äger dig. Varje liten pryttel påkallar ett beslut hos mig. Kommer jag någonsin att använda den? Ska den gå i en kasse till second hand? Är den egentligen kul? Jag måste verkligen elda fler ljus!
All tid som sakerna kräver. Man köper, förvarar, vårdar, placera, städar undan, lagar, ska fatta ett slängbeslut … Ibland tänker man på vad de kostat. Alla pengar som är i den där lådan med nagellack jag inte använder särskilt frekvent så många av dom. Förresten, är det dags att testa vilka som fortfarande är funkis?
Jag är i alla fall nöjd med ommöbleringen. Det blev bättre än innan. Varje snäpp mot bättre räknas.
Jag har gjort en studieinsats. I går satt jag på högskolans bibliotek och pluggade. Bättre för disciplinen än hemma där det alltid finns nåt att städa. Plötsligt kan jag till och med börja laga mat hemmavid. När jag kom hem kände jag att jag faktiskt är på spåret. Jag kommer troligen att klara också den här kursen. Kanske. Jag är i alla fall oändligt mycket närmare än för en vecka sedan.
Tre lediga dagar kvar. Eventuellt måste jag börja vända tillbaka dygnet nu.
Mitt mål var bara att får tiden att gå och bara överleva. Det har gått över förväntan. Första halvåret var pissigt, sedan vände det. Motsvarande text från förra året var inte upplyftande om hur jag mådde för det var inget som var kul. Med den tillbakablicken är det skönt att kunna säga att nu, ett år senare känns allt mycket bättre. Då hade jag en förhoppning om att kunna ”bli mig själv” igen. Nu har jag förstått att jag aldrig kan bli något jag var förut, jag har bara kunnat bli något annat, utifrån de erfarenheter jag aldrig bad om. Det är kanske precis som det ska. Jag kan inte bli något jag varit när allt annat ändras. Allt blir nytt. Hela tiden. Jag är lugn, jag är nöjd. Jag känner mig inte trasig längre. Inte mycket mer att önska.
Jag vet också när jag kände att det vände. När jag kände livet i mig på en uteservering i Boden av alla ställen. Jag bara noterade att lugnet var här nu. Efterlängtat. Därav kanske den nöjda minen i Bodens kvällssol en otroligt varm försommarkväll.
Jag var på jättemånga Prider i år. Boden. Sundsvall. Söderhamn. Hudiksvall. Umeå. Och Riga. Överallt var Bader med! Där gick vi för att vi vill ha mänskliga rättigheter för alla. Till Riga åkte också min syster med. Och Sergio. Där träffade jag, precis som förra året, men vän Anda. Jessica tog bilden på oss! Det var en väldigt rolig helg på många sätt!
Jag och Bader åkte också söderut på semester i slutet av sommaren. Från det har jag ett varmt och vänligt tips. Gå aldrig ut för att titta på den lilla havsfrun. Det kommer inte att vara värt det.
Djuren är jag alltid glad över. De plockar fram andra dimensioner. Det var roligt att pröva att vara lite ridlägerledare, eller ”stalltjej” som det kallas.
Jag gillar mitt jobb väldigt mycket. Jag lär mig mycket och man vet aldrig vad som ska hända. Ibland ser jag så här proper ut som nedan. Ibland ser man att jag avskytt att behöva gå upp tidigt. Det är olika. Fortfarande uppskattar jag något oerhört att inte jobba på ett ställe där jag måste komma dit och se väldigt proper ut. Tights och hoodie går bra, om det är vad jag känner för.
Utan att vara utomhus blir allt supertråkigt. Det var en fin sommar och en fin höst på det viset. Massor av tid på uteplatsen.
Det har varit valår också. Det har knackats dörr och allt möjligt för att få bra värderingar i EU. Just nu känns det som en evighet sedan. Arbetet i samhällsbyggnadsnämnden, med arbetarekommunen, partidistriktet och HBTQ+S har pågått på olika vis. Här är en snygg bild på mig och Ewelina från valrörelsen. Och så när jag och Babsan var talare på 1 maj i Ockelbo.
I våras gjort jag äntligen slag i saken och åkte norrut till vänner det var länge sedan jag hade träffat och det var som sammet för själen att hänga med de personerna, som ordnade så fina dagar! Sak jag absolut borde göra oftare! Åka till alla fina människor jag känner.
Med kort varsel fick jag rycka in och vara mammas sällskap på Roffe Wikströms jubileumskonsert på Nalen. Fråga gärna mamma om hur hon smugglade in en egengjord ost trots barska vakter. Inte för att vi skulle sitta där och mumsa utan för att han skulle få den i present. Hon lyckas alltid lika bra med sina projekt.
Syskonbarnen har dansat, spelat basket, åkta epa och ridit. Här har jag och en plockat lupiner. En väldigt bra sak att göra. Bättre ute (invasiva ni vet) och jättefint inne!
Lyckligtvis har flera tillfällen erbjudits att få äta bland det godaste jag vet!
I våras var jag också i väg med Blå stjärnan igen och jobbade med kor. Väldigt roligt.
Det som verkligen revolutionerat året och väckt livsglädjen är mitt nyvunna intresse för hårdrock. Men mest är det nog det som kallas power metal, men inte bara. Jag har lyssnat och lyssnat och lyssnat. Gått på lite konserter. Köpt nitarmband. Onekligen en ny del av universum för mig och jag är väldigt nöjd över det! Med gott stöd av Markus förstås, mer erfaren. Nästa år ska vi se mitt favoritband i Stockholm!
Utöver det illustrerade ovan har jag som vanligt vigt personer, läst böcker, pluggat (det har alltid löst sig även om jag gråtit pga tråkigt), träffat nya människor och fått nya vänner, våndats över världsläget, sökt hjälp för min ålderssynthet, ätit god mat och druckit drinkar, varit på bio ibland, tränat (en gång sprang jag en timme!), varit på småtripper med vänner (hundrum på hotellet!), orkat markera mot det jag måste markera mot för att orka själv, skött brfens ekonomi, ätit Immodium istället för vad jag trodde var allergipiller i en veckas tid (varför fortsatte min hud klia fast jag tagit piller?), och sånt där som dyker upp! Två saker har hänt för första gången någonsin. Det ena var att jag glömde bort en bokad vigsel. Skammen total. Det ordnade sig dock för alla. Det andra var att jag glömde handla för presentkort som därför gått ut. Som någon amatör. Saker jag inte trodde skulle hända, att jag kopplat upp all mysbelysning digitalt och tidsinställt (tack oppositionen) och att jag har köpt en grill (tack vänner), har hänt.
2025 då? Det är som vanligt. Ingen vet. Jag hoppas det blir roligt! Att det blir mycket hårdrock och många framgångar för jämlikhetspolitik. Några av mina bästa fyller 50. Känns märkligt men tårta är ju gott.
Kanske är det för att min mamma läser en massa böcker som jag också gillar att göra det. Hon har blivit en läsplatteperson. Förra julen gav hon mig ett abonnemang på Storytel i julklapp. Jag aktiverade det 10 månader senare, dvs ganska nyss. Då hade jag också fått låna en läsplatta av en kompis som hade en liggande.
Jag hade varit skeptisk för att människan är konservativt lagd, det är mitt enda argument. Och böcker ser trevliga ut.
Men det här alltså. Det går fortare och lättare att läsa. Om alternativet är att köpa boken är det mycket prisvärt som det ser ut nu. Maskinen drar i princip ingen energi. Man behöver inte dra med fingret som när man läser på en platta, utan man bara trycker lite på sidan.
Jag gick igenom alla bilder jag fotat/skärmdumpat på böcker jag trillat över som varit boktips och där jag tänkt att den där kan vara något för mig. Det var ganska många. Nu ligger de i bokhyllan i maskinen och väntar på mig som glittriga diamanter. Jag har både läst och lyssnat på några av böckerna. På hastighet 1,25.
Tack mamma. För att du bröt ner min motsträvighet.
Jag har förstått av nyhetsrapporteringen att trenden är att människor startar julen tidigare och så åker den ut tre dagar efter jul, istället för som tidigare, att mesta firandet var efteråt. Det är bara som det är, men ni som plockat undan allt redan är alltså i trend.
Själv hackar jag genom att förutom ljusstakarna ta fram ungefär åtta saker som jag gillar. När jag väl ska ta bort det brukar det gå fort. Julstjärnan är mysig så den brukar få sitta uppe till påsk!
Jag har haft det jättebra med min familj. På julafton vad vädret magnifikt. Nysnö från kvällen innan. Sol, blå himmel. Perfekt promenad hem från förmiddagens julspel i kyrkan. Det har lästs böcker. Ätits knäck. Tittat på Whiskey on the rocks. Sovits. Det där. Träffat syskonbarn och kompisar.
Nu är tanken att jobba stenhårt med mina studier tillbaka hemmavid. Det har väl inte varit succé hittills om jag säger så. Men det finns ju en hård gräns så jag jobbar mot den. I går var vi ett gäng vänner som såg Mufasa på bio. Den var snyggt gjord. Men jag gillar inte när det är som musikal, att det ska sjungas en massa. Tre av fem. I dag har jag fikat med en kompis på Lido. Samlade ihop mig tillräckligt för att ta mig dit. En sådan vän som jag inte träffar så ofta men som hjärnan älskar att hänga med.
Det här är på juldagen. När snön börjat smälta undan. I dag var det som att vakna upp till marsväder.
