Nästan varje dag tänker jag på hur fort tiden går. Så tänker jag att jag borde tänka på något annat istället för tiden kan jag ändå inte göra något åt.
Först tänkte jag att jag inte har fått nåt gjort den här helgen, men det stämmer inte. Ett skolarbete har färdigställts och sänts in, håller alla tummar för det men är beredd på dåligt. Jag höll två vigslar, och tog en bild på mig med den gyllene tuppen efteråt. Jag har varit på gymmet och jag har promenerat och jag har haft sovmorgon och jag har varit på spelning på Kungen i går kväll. Det var hårt. I kväll har jag gjort lite admin som vanligt. Och burit ut till insamlingen. Och lagat mos till de sista jul”kött”bullarna i frysen. Jag läser en väldigt bra bok också och tittar på Eagles i omgångar. Pratat med systrar. Det är väl det.
Insåg just att jag inte har sovmorgon utan att jag hade möte innan jobbet. Så jag måste väl snart gå och lägga mig tänker jag.
Så har den här lördagen känts hittills. Först och främst för att det bokstavligen varit soligt och fint och jag hade varit ute i detta. Startade med rejäl sovmorgon.
Vidare har jag precis laddat upp mitt arbete i kursen OCH bokfört klart för 2024 för bostadsrättsföreningen. (Inte gjort bokslut. Inget så galet).
Lättnaden i mitt hjärta, eller om det är på axlarna, är just nu total. Jag älskar mig själv när jag får saker gjorda, trots att det känns omöjligt. Nu tänker jag mest på studierna då.
Resten av kvällen blir popcorn och Love is blind Germany. Tänker på att det är två lediga dagar kvar och jag har inga måsten!
Då och då, i likhet med de flesta antar jag, drabbas jag att vilja möblera om någon grej. I flera månader har jag tänkt byta plats på de möbler jag har mina TV-apparater på. Äntligen har det hänt och nu är lilla byrån äntligen i köket. Mycket rymligare runt köksbordet när jag ska ha ”alla” mina fester! Vanligaste tillfället vi är så många runt mitt köksbord är kanske när vi har brf-styrelse. Men det är lite som ett kalas.
Ni som kan er film ser att jag tittar på Återträffen av Anna Odell. Finns på SVT Play nu.
I kväll har jag och Markus använt en bil han har tillgång till och bland annat köpt mat på den nyöppnade snabbmatskedja som är väldigt hajpad i stan. Helt oklart varför. Men det var helt okej gott, men jag har ju ätit där rätt många gånger man på andra orter. Sedan kollade på filmen Her. Se den om du inte gjort det.
Så vill jag göra en reflektion om prylar/saker/grejer. Under tio års tid har jag medvetet, bland annat med stöd i Marie Kondo (minns ni henne, spark joy?) varit rätt bra på att både plocka ur och ha ett mindre inflöde. Som den lilla människa jag är är det förstås inte perfekt. Det står fortfarande några lådor (om än färre och färre) i källaren. Jag bunkrar rätt många klädesplagg jag inte använder. Då och då vill jag köpa någon ny grej, det kommer små, roliga presenter och inflödet av diverse prylar och kläder från mormor har behövt plats. Samtidigt som hennes möbler också var ovärderliga eftersom det fanns plats just då som ett sammanträffande.
Hur som helst. Nu har jag alltså plockat ut grejer ur både skåp och byrå och sedan behövt plocka tillbaka in igen. Det är många ljusrelaterade saker (trots att jag inte är någon ljuslykteperson), batterier, möbeltassar, lampor, en oöppnad förpackning med cykellyse, roliga burkar, kortlekar, magneter, böcker, snören, nagellack, band, smycken och så vidare. En oändlig lista. Det stämmer det där att saker äger dig. Varje liten pryttel påkallar ett beslut hos mig. Kommer jag någonsin att använda den? Ska den gå i en kasse till second hand? Är den egentligen kul? Jag måste verkligen elda fler ljus!
All tid som sakerna kräver. Man köper, förvarar, vårdar, placera, städar undan, lagar, ska fatta ett slängbeslut … Ibland tänker man på vad de kostat. Alla pengar som är i den där lådan med nagellack jag inte använder särskilt frekvent så många av dom. Förresten, är det dags att testa vilka som fortfarande är funkis?
Jag är i alla fall nöjd med ommöbleringen. Det blev bättre än innan. Varje snäpp mot bättre räknas.
Jag har gjort en studieinsats. I går satt jag på högskolans bibliotek och pluggade. Bättre för disciplinen än hemma där det alltid finns nåt att städa. Plötsligt kan jag till och med börja laga mat hemmavid. När jag kom hem kände jag att jag faktiskt är på spåret. Jag kommer troligen att klara också den här kursen. Kanske. Jag är i alla fall oändligt mycket närmare än för en vecka sedan.
Tre lediga dagar kvar. Eventuellt måste jag börja vända tillbaka dygnet nu.
Mitt mål var bara att får tiden att gå och bara överleva. Det har gått över förväntan. Första halvåret var pissigt, sedan vände det. Motsvarande text från förra året var inte upplyftande om hur jag mådde för det var inget som var kul. Med den tillbakablicken är det skönt att kunna säga att nu, ett år senare känns allt mycket bättre. Då hade jag en förhoppning om att kunna ”bli mig själv” igen. Nu har jag förstått att jag aldrig kan bli något jag var förut, jag har bara kunnat bli något annat, utifrån de erfarenheter jag aldrig bad om. Det är kanske precis som det ska. Jag kan inte bli något jag varit när allt annat ändras. Allt blir nytt. Hela tiden. Jag är lugn, jag är nöjd. Jag känner mig inte trasig längre. Inte mycket mer att önska.
Jag vet också när jag kände att det vände. När jag kände livet i mig på en uteservering i Boden av alla ställen. Jag bara noterade att lugnet var här nu. Efterlängtat. Därav kanske den nöjda minen i Bodens kvällssol en otroligt varm försommarkväll.
Jag var på jättemånga Prider i år. Boden. Sundsvall. Söderhamn. Hudiksvall. Umeå. Och Riga. Överallt var Bader med! Där gick vi för att vi vill ha mänskliga rättigheter för alla. Till Riga åkte också min syster med. Och Sergio. Där träffade jag, precis som förra året, men vän Anda. Jessica tog bilden på oss! Det var en väldigt rolig helg på många sätt!
Jag och Bader åkte också söderut på semester i slutet av sommaren. Från det har jag ett varmt och vänligt tips. Gå aldrig ut för att titta på den lilla havsfrun. Det kommer inte att vara värt det.
Djuren är jag alltid glad över. De plockar fram andra dimensioner. Det var roligt att pröva att vara lite ridlägerledare, eller ”stalltjej” som det kallas.
Jag gillar mitt jobb väldigt mycket. Jag lär mig mycket och man vet aldrig vad som ska hända. Ibland ser jag så här proper ut som nedan. Ibland ser man att jag avskytt att behöva gå upp tidigt. Det är olika. Fortfarande uppskattar jag något oerhört att inte jobba på ett ställe där jag måste komma dit och se väldigt proper ut. Tights och hoodie går bra, om det är vad jag känner för.
Utan att vara utomhus blir allt supertråkigt. Det var en fin sommar och en fin höst på det viset. Massor av tid på uteplatsen.
Det har varit valår också. Det har knackats dörr och allt möjligt för att få bra värderingar i EU. Just nu känns det som en evighet sedan. Arbetet i samhällsbyggnadsnämnden, med arbetarekommunen, partidistriktet och HBTQ+S har pågått på olika vis. Här är en snygg bild på mig och Ewelina från valrörelsen. Och så när jag och Babsan var talare på 1 maj i Ockelbo.
I våras gjort jag äntligen slag i saken och åkte norrut till vänner det var länge sedan jag hade träffat och det var som sammet för själen att hänga med de personerna, som ordnade så fina dagar! Sak jag absolut borde göra oftare! Åka till alla fina människor jag känner.
Med kort varsel fick jag rycka in och vara mammas sällskap på Roffe Wikströms jubileumskonsert på Nalen. Fråga gärna mamma om hur hon smugglade in en egengjord ost trots barska vakter. Inte för att vi skulle sitta där och mumsa utan för att han skulle få den i present. Hon lyckas alltid lika bra med sina projekt.
Syskonbarnen har dansat, spelat basket, åkta epa och ridit. Här har jag och en plockat lupiner. En väldigt bra sak att göra. Bättre ute (invasiva ni vet) och jättefint inne!
Lyckligtvis har flera tillfällen erbjudits att få äta bland det godaste jag vet!
I våras var jag också i väg med Blå stjärnan igen och jobbade med kor. Väldigt roligt.
Det som verkligen revolutionerat året och väckt livsglädjen är mitt nyvunna intresse för hårdrock. Men mest är det nog det som kallas power metal, men inte bara. Jag har lyssnat och lyssnat och lyssnat. Gått på lite konserter. Köpt nitarmband. Onekligen en ny del av universum för mig och jag är väldigt nöjd över det! Med gott stöd av Markus förstås, mer erfaren. Nästa år ska vi se mitt favoritband i Stockholm!
Utöver det illustrerade ovan har jag som vanligt vigt personer, läst böcker, pluggat (det har alltid löst sig även om jag gråtit pga tråkigt), träffat nya människor och fått nya vänner, våndats över världsläget, sökt hjälp för min ålderssynthet, ätit god mat och druckit drinkar, varit på bio ibland, tränat (en gång sprang jag en timme!), varit på småtripper med vänner (hundrum på hotellet!), orkat markera mot det jag måste markera mot för att orka själv, skött brfens ekonomi, ätit Immodium istället för vad jag trodde var allergipiller i en veckas tid (varför fortsatte min hud klia fast jag tagit piller?), och sånt där som dyker upp! Två saker har hänt för första gången någonsin. Det ena var att jag glömde bort en bokad vigsel. Skammen total. Det ordnade sig dock för alla. Det andra var att jag glömde handla för presentkort som därför gått ut. Som någon amatör. Saker jag inte trodde skulle hända, att jag kopplat upp all mysbelysning digitalt och tidsinställt (tack oppositionen) och att jag har köpt en grill (tack vänner), har hänt.
2025 då? Det är som vanligt. Ingen vet. Jag hoppas det blir roligt! Att det blir mycket hårdrock och många framgångar för jämlikhetspolitik. Några av mina bästa fyller 50. Känns märkligt men tårta är ju gott.
Kanske är det för att min mamma läser en massa böcker som jag också gillar att göra det. Hon har blivit en läsplatteperson. Förra julen gav hon mig ett abonnemang på Storytel i julklapp. Jag aktiverade det 10 månader senare, dvs ganska nyss. Då hade jag också fått låna en läsplatta av en kompis som hade en liggande.
Jag hade varit skeptisk för att människan är konservativt lagd, det är mitt enda argument. Och böcker ser trevliga ut.
Men det här alltså. Det går fortare och lättare att läsa. Om alternativet är att köpa boken är det mycket prisvärt som det ser ut nu. Maskinen drar i princip ingen energi. Man behöver inte dra med fingret som när man läser på en platta, utan man bara trycker lite på sidan.
Jag gick igenom alla bilder jag fotat/skärmdumpat på böcker jag trillat över som varit boktips och där jag tänkt att den där kan vara något för mig. Det var ganska många. Nu ligger de i bokhyllan i maskinen och väntar på mig som glittriga diamanter. Jag har både läst och lyssnat på några av böckerna. På hastighet 1,25.
Tack mamma. För att du bröt ner min motsträvighet.
Jag har förstått av nyhetsrapporteringen att trenden är att människor startar julen tidigare och så åker den ut tre dagar efter jul, istället för som tidigare, att mesta firandet var efteråt. Det är bara som det är, men ni som plockat undan allt redan är alltså i trend.
Själv hackar jag genom att förutom ljusstakarna ta fram ungefär åtta saker som jag gillar. När jag väl ska ta bort det brukar det gå fort. Julstjärnan är mysig så den brukar få sitta uppe till påsk!
Jag har haft det jättebra med min familj. På julafton vad vädret magnifikt. Nysnö från kvällen innan. Sol, blå himmel. Perfekt promenad hem från förmiddagens julspel i kyrkan. Det har lästs böcker. Ätits knäck. Tittat på Whiskey on the rocks. Sovits. Det där. Träffat syskonbarn och kompisar.
Nu är tanken att jobba stenhårt med mina studier tillbaka hemmavid. Det har väl inte varit succé hittills om jag säger så. Men det finns ju en hård gräns så jag jobbar mot den. I går var vi ett gäng vänner som såg Mufasa på bio. Den var snyggt gjord. Men jag gillar inte när det är som musikal, att det ska sjungas en massa. Tre av fem. I dag har jag fikat med en kompis på Lido. Samlade ihop mig tillräckligt för att ta mig dit. En sådan vän som jag inte träffar så ofta men som hjärnan älskar att hänga med.
Det här är på juldagen. När snön börjat smälta undan. I dag var det som att vakna upp till marsväder.
Jag glömmer förvisso bort att tänka att det är advent på olika sätt. Men det kommer ju och går oavsett om jag tänker på det eller inte.
Efter jobbet i fredags åkte jag till min optiker i Söderhamn. Det finns en ålderssynthet att ordna med. Det ska dom hjälpa mig med. Vi ska prova lite olika. Gjorde lite shopping och fikade på bästa fiket innan jag åkte tillbaka till Gävle.
Kravlade upp alltför tidigt på lördagen, chockad över alarmet, och snubblade iväg på verksamhetskonferens med delar av min arbetarekommunstyrelse som var uppkopplad med drygt 1000 till om jag förstod det rätt. Älskade att Ellinor var host så det var lite drag!
Har lyckats både gymma och springa i helgen.
Med mycket kort varsel har jag i dag haft delar av familjen från norr hos mig. Jag lagade mat och de hade med lite prylar till mig. Det var roliga timmar och nästan treåringen klarade sig från att sabotera någon av julprydnaderna!
Jag har läst en hel del. Och lyssnat på ljudbok när jag strukit, bakat och fixat. Dessutom har jag pluggat en del. Aldrig så mycket som jag borde men ändå lite.
I går kväll fick jag varsel om att min favorithäst var krasslig. I kväll kom beskedet om att hon galopperat vidare på de gröna vidderna. Queenie blev 28 år och jag har inte tillräckligt med ord för att vara tacksam för att ha fått haft henne i mitt liv.
Och jäntan är ett av mina syskonbarn. På en onsdag där jag bara hade ett digitalt möte schemalagt så jag tog det från Norrala.
I dag var Norrala som en glittrande smekning och solig kyla i december och jag och Liz gick ut i detta och kände livet i oss.
Jag hämtade en unge på förskolan (han blev lite förvånad) och sen kom födelsedagsbarnet hem från skolan. Då kände vi tårta i oss.
Fick skjuts av min moster till tåget och det kändes bra.
Kom hem. Har pluggat alldeles för lite. Jag skäms. I morgon är det jobbet igen. Jag har längtat efter dom!
I dag kom jag på att SMS-lån borde kallas rån-lån och igår tyckte jag att stjärthjärna var bättre än ärthjärna. Olika nivåer men användbart.
En annan rolig ordgrej jag såg var tjejen på Threads som ledsnade på en person som trodde den kunde allt men kunde noll. ”Tack för den massiva kunskapsgranaten”. Tar med mig den meningen.
I går var det konsert med Sodakill och Horndal i källaren på fd Folkets Hus. Det är lite märkligt att vara där på diverse kulturella evenemang när jag mest har i kroppen att där har man ganska långdragna möten där det ska räknas namn i evinnerlighet för att se vem som blir ersättare i någon nämnd när sådant ska bestämmas.
Nu var det i alla fall riktigt bra drag och mycket folk. Härligt att vara på spelning där de frågar vilka som är medlemmar i IF Metall och vi får applådera strejkvakterna på Tesla.
I fredags träffade jag några vänner en stund på kvällen och i dag har jag varit hem till Söderhamn över dagen. Vi var på dansavslutning och uppvisning på teatern med lilla H. Väldigt kul. Sedan åt vi pizza. En lagom söndag.
Nu sitter jag här och har faktiskt skickat efter de första julklapparna. Men också förberett lite annat inför kommande vecka. Som söndagskvällar är till för.
