Flyttkarusellen med kontoren är igång. Pga annan sammansättning av riksdagen blir det flyttar. Om jag fattat rätt ska den korridor där jag sitter nu innehas av annat parti. Jag och många andra ska alltså flytta upp eller ner.

Krasst sett betyder det att jag fåt ett sämre rum. Fick välja ett av flera holkar i dag. Det var hugget som stucket kan man säga. Det blir mindre, sämre placerat och med sämre utsikt. men ryktet säger att vi kanske får platt-TV nu.

I åtta år har jag suttit i det här rummet. Lite avskilt. Lagom stort. En soffa jag tupplurat på när det behövts. Nu kanske jag inte ens får en sådan.

Men jag vill inte vara en konservativ surgubbe som säger att allt var bättre förr. Hoppas på många viktigheter och skoj i det nya kontoret kommande fyra år.

I dag packade jag ihop allt i fyra + kartonger. Oklart vad som ska hända med mina växter. Kan ju inte sätta dem i en låda. Så mycket att fundera på. Jag slängde ganska många saker också. Det måste man. Helst av allt ska man inte samla på dom från början.

Det kanske inte finns mer än en övergångsregering, men det finns en helt riktig riksdag. Och för oss rullar verksamheten på.

Den senaste tiden har jag träffat Unionens distriktsstyrelse och talat om arbetsmiljöfrågor och besökt IKEA. Väldigt spännande att höra om deras hållbarhetsarbete. Jag har träffat en klass på Borgarskolan i Gävle och pratat demokrati och jag har suttit med programrådet för kriminologiprogrammet på Högskolan i Gävle för att diskutera förbättringar. Polisen har haft insynsrådsmöte, utskottsmöten rullar på och alldeles precis nyss träffade jag Lärarnas Riksförbunds andre vice ordförande Sara Svanlund. Efteråt var jag glad åt min broschyr som synes på bilden.

Vad som tagit mycket av min tid den senaste veckan är annars att tillsammans med representanter för S, L, MP och C i Gävle föra resonemang för att hitta ett gemensamt styre i Gävle. I söndags gick pressmeddelande ut om att samtalen pågår och det gör de fortfarande. I god anda och med ambitionen att göras bra och grundligt. Politik är verkligen sprakande intressant.

Riksdagens nykterhetsgrupp (sedan 1895) hade årsmöte i veckan. Lars-Axel Nordell (KD) lämnar efter åtta år som ordförande och lämnar över till mig. Nummer 21 i ordningen av ordföranden. Kvinna nummer två. 

Först blir att ta reda på hur många i nya riksdagen som vill vara med.
Jag ser lite sliten ut på bilden. Det stämmer. Det har varit en hård vecka.

Det är inte så konstigt att jag får den frågan många gånger om dagen. Jag vet inte mer om detta än det ni har kunnat höra i nyheterna i dag om läget. Moderaterna sonderar. Verkar förvånade över att S inte tänker stötta en Alliansregering.

Citerar Carl Bildt: ”Den som är förvånad över att S inte vill släppa fram en alliansregering borde söka läkare.”

Men så ni vet: Jag vet inget mer om utgången i detta än någon annan. Det är heller inte så (och det är precis som det ska vara) att alla socialdemokrater ”i Stockholm” är inblandade i alla samtalet. Tvärtom, det sköts av små grupper. Som det också gör lokalt. Allt för att kunna jobba med hyfsad tillit.

Vi får alltså ge oss till tåls ett tag till, och det kan komma att bli fler vändor. Det är alltid tråkigt tycker jag att det ska vara så svårt för fyra partier att inte kunna släppa taget om varandra. Nåja. Jag gör ingen djup analys på det.

I dag har jag haft möten med lite olika grupperingar här i Stockholm och om en stund ska vi ha kvällsaktivitet med Helgas, en kvinnoklubb.

Sitter på kontoret och skriver ut en utredning jag ska läsa. Är ganska gullig med min lugg.

Det må så vara att det inte är tydligt vad vi ska ha för regering framöver, men riksdagen jobbar ändå på. I går gjordes valen till utskott. Jag valdes, som jag skrivit om tidigare, till ledamot i civilutskottet. Jag är fortsatt ersättare i miljö- och jordbruksutskottet.

Vi hade en sittning med oss tre sossar på Gävleborgsbänken också. Det är så ledsamt att vi bara är tre, men så ser demokratin ut. En har ju blivit vice talman och enligt uppgift är detta överblivna kakor från talmannens samtal med partiledarna som blivit över som hon bjussade på.

I dag är det insynsråd med Kriminalvården.

Mitt parti har sagt att jag ska verka i civilutskottet tills vidare. Efter åtta år i justitie önskade jag att få prova på något nytt och civil var ett av mina önskemål så det känns roligt, intressant och spännande.
På tisdag ska vi väljas ”på riktigt” i kammaren.

Så här står det på riksdagens hemsida om vad utskottet har för ansvarsområden:
”Vilka regler gäller för byggande och bostäder? Vilket skydd har du som konsument vid olika köp? Det är frågor som civilutskottet har på sitt bord. Föräldrars skyldigheter, skadestånd och regler för olika företagsformer är andra områden utskottets ledamöter arbetar med.”

En annan spännande grej som ska hända är att vi ska byta kontor! Typ alla!

 

Vem vann valet? Störst parti bestämmer väl? Det är sandlåda! Man kan väl bara XXX.

Det är oroande att så många genomgått grundskola utan att förstå de mest grundläggande principerna för demokratin i Sverige.

Det är inte så att största parti styr. Det minsta partiet kan göra det, om de får med sig en majoritet av riksdagens röster.

Alla de som med bestämdhet tror att SD MÅSTE få inflytande. Jösses.

Det klassiska exempel: Hur mycket styrde det absolut största partiet Socialdemokraterna under tex Alliansstyret 06-10. Just det. Ingenting. Hörde inte ert klag då.

Tipsar som vanligt alla som tror sig veta bättre att engagera sig i ett parti istället för att skriva slöa kommentarer på Facebook. Ja, jag är i ett läge där jag tar mig rätten att tycka att en del måste skärpa till sig. Ni kan inte bara gissa hur saker som finns nedskrivna helt tydligt och på ett annat sätt än tro tror är. Och sedan hävda att ni har rätt. Kräva att bli tagna på allvar. Det går tyvärr inte. Ni måste göra hemläxan. Läsa på. Det finns google också för er.

Förutom detta vill jag säga att det var riksdagsöppnande i går. Var på Humanisternas aktivitet innan och lyssnade på Ola Rosling (som pratade om just detta, att ta reda på hur saker ligger till) och på Eva Dahlgren som förgyllde med sin sång. En fin stund.

Öppnandet i riksdagens kammare gick fort då ingen statsminister skulle tala.

Kvällen på Konserthuset som vanligt en riktigt fröjd. Kungliga filharmonikerna ihop med många andra bjöd på 90 minuter fantastisk kultur som känns rakt in i kroppen. Få saker klår levande musik. Det var Tjajkovskij, Beethoven, Sibelius och Brel. Passar ändå på att säga att de betonade att de jobbar feministiskt och strävar efter fler kvinnliga kompositörer, och nu är uppe i 35 procent. Många av oss applåderade detta. Inte alla.

Jag tog med Ellinor dit.