Delar av justitieutskottet har varit i Grekland. Fokuset var flyktingsituationen i Grekland som är ett vanligt förstaland i EU att komma till. I dag har vi besökt Asylmyndigheten (som är en ny grej i Grekland), statssekreteraren på Justitiedepartementet, Doctors of the world och UNHCR.

På asylmyndigheten:

Vi har uppdaterats på både det ena och det andra. EU behöver verkligen hitta ett bättre system för mottagning med fördelning av människorna osv. Inga nyheter.
Vi har ställt många frågor kring situationen för kvinnor och barn. Sexuella övergrepp inte alls ovanliga. Inga nyheter det heller dessvärre.
Precis som i Sverige har flyktingarna långa, långa väntetider hos myndigheterna.
Vi hade också möten med gränsbevakningen och justitieutskottet innan vi flög till Thessaloniki.

Där besökte jag besökte Lagkadikia camp.  Väl medveten om att regeringen valt den pga finns värre camper. Cirka 850 personer. Ca hälften barn. Boende i rätt stora ordentliga tält. Moduler på ingång. Ingen möjlighet att laga egen mat. Finns bra vattentappar, tvätt, toa, duschar samt tillgång till sjukvård via Doctors of the world. De försöker själva organisera undervisning, vilket går okej men kan ej ersätta riktig skola för barn. Om tre veckor startar grekiska skolor och då ska de asylsökande barnen komma med. Totalt bor nu 60000 asylsökande i Grekland. Som förstaland har massor av människor strömmat genom landet. Min tolkning av allt jag lyssnat in från NGOs, myndigheter, politiker och asylsökande är att människor vill längre norrut och det vill Grekland också att de ska.
Spontant, Sverige tog emot 163 000 personer förra året. Många kommer att få stanna. Grekland har långt färre än den siffran just nu.
Människorna i campen är trötta på att vänta, att livet står stilla. De har tråkigt och har ingen aning om vad som ska hända. Drivna personer har tagit tag i möbelsnickeri, bio, tidningsproduktion, barnverksamhet och mycket annat. Men att aldrig få veta när besked kommer tär hårt. Eller om de plötsligt bara blir förflyttade. Lekplatser och basketplan är på väg dit. Människor kan komma och gå som de vill.
Just den här campen är ganska lugn men bevakning/polis finns förstås. Sjuk grej är att de får betala 100 euro bara för att få göra en polisanmälan om det skulle behövas. Hur många har råd med det? Jag pratade mycket med jämnåriga kvinnor i lägret och förhörde mig om deras säkerhet. De tyckte den var okej, iaf de som hade sina män med. Uttryckte sig lite svävande om det var så att man var ensam kvinna.
Vet från andra håll att kvinnor utnyttjas och blir gravida i lägren. Särskilt kvinnor med afrikanskt ursprung ses som tillgängliga.
EU:S omfördelningssystem måste komma igång. De här människorna behöver få tillbaka sina liv.
Och krigen måste få ett slut.
Det här är lite fakta. Att fånga känslor i text går inte riktigt.

Det här är jag, som inleder kvällspasset på kontoret med att vattna en av mina växter inne på toaletten. Tog bilden för en snabbrapport till mina systrar.

Vad gör jag i kväll? Studerar kommunbudgetar för Gävle.

Vad jag har gjort i dag? Utskottsgruppen har samtalat om kriminalpolitiskaprogrammets framtid, vi har haft kammardebatt och så har jag varit på Kriminalvårdens insynsråd. Det är det större grejerna.

Oberoende nättidningen Aktuellt Fokus publicerade i dag en artikel utifrån en tjänst som kallas riksdagsskolket.se

Den här tabellen använder de upp för att visa hur många voteringar respektive riksdagsledamot är frånvarande från.

Det är inte  konstigt att man vill dela de här siffrorna, men det blir missvisande om man inte också kan läsa in något om vad de står för. Helt enkelt -är de här personerna verkligen skolkare? Det vill säga riksdagsledamöter som skiter i sitt förtroendeuppdrag och chillar i stället?

Katarina Köhler som återfinns på plats ett som skolkare, min partikamrat, är sedan länge sjukskriven. Hon har en ersättare inne sedan i oktober. Där kan du fundera om du tycker att det känns som en statistik att vara bombis på. Efter att en kamrat mejlade och frågade fick han svaret att hon missat de fyra voteringarna som var innan hon blev sjukskriven … Vilket hon ju självklart gjorde pga sjukdom.

Jag vet också flera av mina partikamrater har sjukdom som skäl till sin frånvaro från voteringar. Kortare eller längre. Ni vet hur det är med sånt, det drabbar oss olika. I den här statistiken finns inga rensningar för sådant.

Att partiledare och partisekreterare hamnar på listan är knappast konstigt. Varför? Därför att veckan bara har sju dagar. Och somliga politiker är otroligt efterfrågade i det egna partiet ute i landet eller av alla dessa triljoner organisationer som anordnar paneldebatt och vill ha åtta politiker på plats. Att det är en onsdag klockan 19 i Göteborg händer inte för sällan. Är det rättvisande att kalla det för ”skolk” när man kvittas ut från votering för att representera partiet i annat forum? Självklart inte.

Eftersom vi har det här kvittningssystemet betyder det också att om ”andra sidan” har många borta eller fast i en trafikstockning (som händer) så behöver vi putta ut några. Då ber kvittningsmannen dig att avstå. Är det rättvisande att kalla det för skolk? Självklart inte.

Jag skulle kunna fortsätta, men min poäng framgår. Om inte är jag extra tydlig och skriver: Att ha hög frånvaro från voteringar betyder att man har haft hög frånvaro från voteringar. Det behöver absolut inte betyda att man är en ”skolkare” som inte tar sitt uppdrag på allvar.

Ska man vara krass så kan man också fråga sig, vi som har relativt liten frånvaro, är vi skittråkiga ledamöter som ingen efterfrågar? Ja, kanske.

Några av oss kanske också har tur och representerar valkretsar dit man hinner åka på ett möte samma kväll som det är votering.

Vill man göra en rättvis bedömning av någons insats som riksdagsledamot är det här ett mycket trubbigt instrument. Mycket trubbigt. Förstår man inte det förstår man inte mycket av hur uppdraget ser ut.

Jag har tidigare skrivit på det här temat HÄR.

Det är ett samhällsproblem att andelen politiker i befolkningen minskar. Färre känner någon med ett politiskt förtroendeuppdrag vilket leder till en massa felaktiga uppfattningar som är oerhört svåra att rucka på. Media är sällan till någon hjälp i den folkbildningen.

Och nej, det här är inget försvarstal för Margareta Larsson. Hennes beteende är förkastligt.

Det är ungefär mellantid i Stockholmsveckan. I dag på förmiddagen har jag debatterat de ärenden jag håller upp, i kammaren. HÄR finns på film.

I går började Sanna jobba som valkretsombudsman för Socialdemokraterna i Gävleborg. Hon ska jobba med att hjälpa oss att få ut vår politik i länet, tillsammans med andra ledande företrädare. Det känns väldigt bra. Jag har jobbat med Sanna tidigare och vet att hon har kapaciteten och drivet jag tycker om, och som behövs. Bilden nederst är jag och kollegan PAtrik, med Sanna i mitten.

I går hade vi också förlängt gruppmöte, Vi talade en del om finansiering för företag och statsbidrags utformning. Viktiga frågor, men kanske inte det som får hjärtat att brinna. Men allt ska göras, självklart.

En vän ville gå och äta och vid halv sju var mötesdelen klar så jag mötte upp henne. Vi beställde vegmat (i vanlig ordning) men insåg när vi ätit rätt mkt att det var kyckling i maten. Vi ställde inte till en scen (men påtalade, tänk om vi varit allergiska?), men konsekvensen för mig har varit att magen inte varit helt okej sedan dess. Hoppas det ger med sig snart.

Sent i går kväll förberedde jag det sista på mina anföranden så de var klara. Ibland händer saker snabbt och det jag skrivit i manus stämde inte längre när det var dags att gå upp. Sveriges terrorhotnivå hann glädjande sänkas efter bedömning från Säpo.

Efter årsmöte med Helga(S) går jag på kvällspass på kontoret. Palme är med på TV:n!
Tidigare i dag har jag varit på departementet, guidat klasser från Borgarskolan, haft kamrater från arbetarekommunen på besök och haft möte med Integritetskommitten. Nu ska jag förbereda morgondagens frukostseminarium. Tack för en fin dag i socialdemokratins tjänst kamrater!

Jag sitter på tåget på väg hem till Gävle. Det blev långvecka i Stockholm eftersom jag ville se Anders Ygemans interpellationsdebatter om polisen i live i kammaren, istället för på en skärm.

Det har varit en proppfull vecka. Även gårdagen var smockfylld. Kom tillbaka från sista mötet vid åtta och då var det en njutning att göra praktiskt så som att städa rummet och simma en halvtimme.

I veckan har jag skrivit tillsammans med kollegor om företagskapital till Norrland. och om terrorresor och den nya lagstiftningen.

Jag har just skickat iväg en grej till på det populära temat ”kött”. Vi får se vad som händer med det.

I dag har jag för första gången varit på möte med Kriminalvårdens insynsråd, ett uppdrag som regeringen gett mig. Roligt. Nils Öberg som är boss har jag haft att göra med tidigare då han ledde en utredning jag satt med i. Från S är vi två som representerar, jag och min utskottskollega Petter Löberg.

Jag har på dagens votering varit med och röstat igenom förslaget om glasögonbidrag till skolbarn. Något som varit efterlängtat, efterfrågat och som gör stor skillnad i många familjer.

Arbetsdagen avrundades med informella samtal och middag med representanter från Hälsingerådet. Statliga jobb, fiber och järnväg var lite av det vi talade om. Alldeles partiöverskridande. Bra  att veta för ledarskribenter från Hälsingland som tror att sådant inte existerar.

Här är en fantastisk bild som Magnus Svensson från C tog på oss, för att skicka till våra gemensamma syskonbarn.

Lagom till klockan 20:00 snubblade jag in på mitt kontorsrums för att köra kvällspass på kontoret. Mysigt va!