I dag skrev alltså Arbetarbladet en artikel utifrån det som tidningen kallar bloggbråk. Det är dock inget bloggbråk utan det existerar i verkligheten problem med brist på kunskap om hur saker fungerar hos Beckman.

På sin blogg skriver han:

Mycket, mycket märkligt eftersom han har kommentarat på min blogg tidigare.

 Bilden ovan är alltså print screenad från min blogg … Redan då handlade det om att han har rymliga sätt att hanteras med sanningen.

I artikeln som arbetarbladet skrivit bekräftar Tomas Tobé att Moderaterna har hållit samtal med Beckman ang. hans beteende. Detta har Beckman själv inte noterat.

Och hur det går till i riksdagen egentligen? Beckman svarar själv:

Menar du att Socialdemokraterna samarbetar med Sverigedemokraterna? – Det vet varken du eller jag hur det där går till, vad som sker där.

Det är ju precis det jag säger, han har ingen aning om hur riksdagsarbete fungerar …

Somliga verkar komma lindrigt undan med vad som helst.

Det här inlägget jag skrev nedan om Beckman har då fått viss spridning på nätet … T ex har en lokal SD-kille som jag tidigare på min blogg ifrågasatt, påpekat att Beckman är okänd. Hur kontar Lars?

Jag har tidigare arbetat med högstadielever. Då hände det att folk tyckte att de skulle tycka synd om mig för att högstadieelever är dryga. Jag skulle säga, de är under av logik och mognad i jämförelse.

Som jag tidigare har berättat så dunsar det till min mediabevakning från moderaten riksdagsledamoten Lars Beckmans blogg med jämna mellanrum. Så även i morse.

Han verkar ha en sjuklig fixering vid mig, Raimo Pärssinen och Gävles kommunalråd Carina Blank. Faktum är att nästan allt på hans blogg handlar om Socialdemokraterna.

Mannen verkar drivas inte främst av en idé om en samhällsutveckling, utan av ett hat mot socialdemokratin. Vi hämtar väl alla kraft var vi vill, men det känns inte särskilt kreativt. Men spännande att jag genom min blotta uppenbarelse framkallar detta.

Jag sökte på mitt namn på Beckmans blogg … många träffar. Smickrande att han väljer att följa det jag gör så noga för att kunna raljera över detta. Som synes helt utan humor tyvärr.

För att klarspråk, det är jätteilla att bli felaktigt utpekad som en person som skulle vilja samarbeta med Sverigedemokraterna om man inte vill det.

Jag brukar kalla fenomenet för SD-kladdandet när jag t ex träffar gymnasieklasser. Att politiker från båda blocken slänger sig med olyckliga formuleringar om att några skulle samarbeta med SD, när inget parti (som jag vet) håller några förhandlingar eller överläggningar med SD. Och att jag tar helt avstånd från det.

Antingen är Lars Beckman helt okunnig om hur riksdagsarbetet går till, alternativt ägnar han sig åt en medveten mix populism och smutskastning. Båda är lika sannolika.

SD är fria att rösta på vilket förslag de vill. Oftast röstar de på det borgerliga förslaget. Ibland på ett gemensamt förslag från S, V och MP som de som man säger ”hoppat på” i utskottsarbetet. Ingen har dock bett dem rösta på något särskilt sätt vilket Beckman vill förleda människor att tro, istället för att vara tydlig med hur det fungerar.

Jag och Raimo har tillsammans tagit upp problematiken med Beckmans beteende både med hans bänkansvarige från länet och med Moderaternas gruppledare Anna Kinberg Batra. Enligt uppgift ska samtal ha hållits med Lars flera gånger, men han verkar inte ha förstått detta eftersom han fortsätter skriva som han gör på sin blogg.

Den värsta gången, som jag tyvärr inte skärmdumpade, var när han jämförde mig med nazister på 30-talet. Detta förstod han dock att ta bort efter påpekande.

För att citera en av hans bänkkamrater ”Jag har sagt till honom att jag skäms”.

Nu tycker jag inte att någon behöver skämmas över en annan, utan den som bör skämmas ska göra det själv. Men då krävs insikten om vad det är man håller på med och den verkar inte ha landat.

Härom veckan skrev två moderater en insändare i AB om att vi oberoende av var vi bor i landet borde ha rätt till lika ”duktig” polis. På nåt sätt får de det att låta som att de hittat på själva att slå ihop alla 21 polismyndigheter till en.

Inte en tillsatt utredning med representation från oppositionen också, där S verkligen pekat på det som en väg framåt.

Men det räcker inte. HÄR svarar jag på deras inlägg.

Jag gick aldrig i den skola som så många andra verkar ha gått i. Där man får lära sig att ”politiker” lever i en annan verklighet. Vanligen uppmanas politiker komma ut i verkligheten. Som omväxling i dagens Arbetarbladet ska politiker komma in i verkligheten.

Ni tror väl inte på allvar att det finns parallella världar där människor med fortroendeuppdrag och människor utan förtroendeuppdrag lever vitt åtskilda från varandra?

När människor har koll, men har en annan uppfattning än jag i en fråga (poilitisk eller annan) är det helt okej. Men att argumentera med någon vars nivå är ingen nivå är det svårt.

Den här insändaren från i veckan är ett typexempel på det. Ja, varför inte bara sluta använda stafettläkare? Kom igen. Nivån!

(Om någon inte fattar … inget landsting vill något hellre än att få läkare som vill jobba där, men det är läkarnas marknad pga för få utbildade läkare.

I går presenterade S sitt förslag kring sommarskola. Jag blev inbjuden till Radio Gävleborg att resonera kring frågan. Hade typ ingen tid att läsa in mig ordentligt så stundtals lite, lite förvirrat. Jag tar det som en man. Skakar av mig och går vidare.

Här kan du läsa om förslaget i alla fall.

Socialdemokraterna föreslår förlängd skolplikt för de elever i grundskolan som inte når målen. Den utökade undervisningstiden under sommaren ska enligt vårt förslag gälla elever i årskurserna 6-9. Dessa elever ska ges utökad undervisningstid om upp till 20 dagar under sommaren.

Tidigare har staten avsatt pengar till kommunerna för att tillhandahålla frivillig sommarskola för de elever som inte når målen. År 2010 deltog 11 400 elever från grundskolan i sommarskolan. I år har regeringen beslutat att dra in stödet till kommunerna för att bedriva sommarskola.

Sommarskolan har varit framgångsrik. Bland de elever som genomgick betygsprövning i anslutning till sommarskolan resulterade sex prövningar av tio i att eleven fick ett betyg. Det var dock för få elever som deltog. År 2010 var det bara 3,9 procent av det totala antalet elever i 7:an till 9:an som deltog. Detta ska jämföras med att det är drygt 12 procent som inte når målen.

Alla måste klara grundskolan. Inget annat duger. Vi måste se till att ungdomar garanteras undervisning av professionella lärare så att de når målen.

I framtiden kommer det att bli ännu svårare att klara sig på arbetsmarknaden utan fullständig gymnasieexamen. Därför är jag fast besluten att alla ungdomar ska med på resan. Ingen ska lämnas efter.

Utbildning är vägen till arbete

. För att minska avhoppen i gymnasieskolan måste vi börja i grundskolan. Vi vet att arbetslösheten hos undomar som saknar gymnasieutbildning är mer än dubbelt så hög jämfört med ungdomar som har avslutat gymnasiet.

För att klara sig väl i den internationella konkurrensen måste Sverige investera i utbildning. Vi ska konkurrera med kunskap och inte med låga löner.