Kategoriarkiv: Djurrätt

Schimpansen Linda, har hon ett eget värde?

linda2

Bilden är från GD och är tagen av Gun Wigh. Bilden illustrerar en mycket slapp mediehantering av Furuviksparken i frågan jag ska skriva om.

Världens schimpanser är hotade. Schimpanser lever i västra och centrala Afrika. WWF redogör för de fyra olika underarter som finns. Tro inte att dessa aldrig möts i naturen. Det gör de där det är möjligt. De olika arterna förökar sig med varandra varför någon slags strikt artåtskillnad egentligen är fånig för människan att upprätthålla, om inte aporna själva är intresserade av det.

I Europa finns schimpanser endast i fångenskap i djurparker. Jag vet inte om de också återfinns i några laboratorium i vår världsdel, andra apor gör.

Enkel bakgrund: i Furuviksparken bor en liten schimpansflock. Aporna har varit mycket goda ambassadörer för Furuvik, för Gävle och för sina hotade, vilda artfränder. Där bor Santino, hanen som planerade stenattacker på besökarna och det blir en nyhet att han är ”smart”. Men det är inte Santino jag tänker skriva om, utan om Linda.

Så här skriver Furuvik om Linda (i länken också om hennes flock):

”Född 1984 i Liberia. Linda är tyvärr vildfångad och hennes föräldrar är illegalt skjutna. Hon räddades av en svensk familj bosatt i Liberia vid ca 6 månaders ålder.,
Linda är en viktig hona i gruppen och hon har blivit både Mandas och lilla Selmas fostermor. Linda är lite listig och lurig, men även en mycket klok schimpans som genast tog sig an lilla Manda när hon kom till flocken.”

Linda är en av alla schimpanser som tvingats se sin familj dödas. Ett trauma för en apa, likväl som för en människa. Mer information HÄR. Linda har sedan transporterats över världen för att till slut komma till Furuvik.

En individ som haft ett ruffigt liv, som har tagit hand om andra små schimpanser och som nu borde få en lugn tillvaro, även om den innehåller att roa människor utifrån sitt boende på en djurpark, vara en så kallad ”attraktion”.

Furuvik hade som idé att Linda ska få egna barn och lät därför införliva en lämplig kärlekskandidat av samma underart. Eftersom vi människor fått för oss att den där ”renrasigheten” är så viktig också för djurparksdjur, i vad som kallas bevarandeprojekt. Därför kom Tjobbe till Furuvik.

Så här skriver Furuvik om Tjobbe:

”Tjobbe tillhör den hotade arten västlig schimpans och artkoordinatorerna vill därför att han matchas mot honor av samma art. Genom att ta emot Tjobbe finns det goda förutsättningar för att öka reproduktionen och på så vis tar också Furuviksparken ett stort ansvar inom den Europeiska djurparksorganisationen EAZA´s bevarandeprogram. Den bästa miljöberikningen för en grupp schimpanser i en djurpark är att få en egen avkomma och därför fyller Tjobbes flytt flera viktiga funktioner.”

Men det har inte fungerat. Det har inte blivit några nya schimpansbarn. Linda verkar inte kompatibel med Tjobbe. Ni vet hur det kan vara när någon ska para ihop en med en kille man inte gillar. Det går åt pipan.

Kanske kan Linda inte ens få barn. Av ålder eller av andra skäl. Det kan man inte så noga veta och det finns nog inget bra sätt att ta reda på det heller.

Därför vill nu Furuvik skicka iväg Linda (och kanske ytterligare en apa) till en annan djurpark, samtidigt som nya apor ska komma till Furuvik i stället. Allt för att få igång bättre avel i parken, som en del i det stora artbevarandearbetet i Europa.

Summerat: Schimpansen Linda har haft ett tufft liv. Hon jobbar i dag i en park där hon har dragit in en del pengar, samtidigt som hon fostrat yngre apor. Hon får inga egna barn. Parken får inga schimpansungar och tror att det är det folket vill ha för att betala inträde till parken. Förmodligen inte taget ur luften, vi älskar att se djurungar. För att få större lönsamhet ska Linda bytas ut mot andra apor. Ingen hänsyn tas till att det helt enkelt är riktigt taskigt att flytta en apa med Lindas bakgrund.

Jag vill att det ska finnas schimpanser i vår värld. Jag vill att de ska leva fritt. Jag vill att schimpanser ska finnas där de ska vara, i Afrika. Det artbevarandearbete som sysslas med i Europa spelar mindre roll för de viltlevande aporna. Ingen roll kan man säga. Det förekommer, så vitt jag kunnat ta reda på, aldrig att schimpanser från Europa återförs till Afrika. Motbevisa mig gärna.

I Afrika finns många apor som bor omhändertagna och hjälpta utifrån att de till exempel varit med om samma trauma som Linda, föräldrarna dödats. De aporna står i kö för att komma ut i det fria på ett bra sätt. Låt oss lösa tjuvjakten, låt oss få ut de aporna igen. Lösningen för schimpanserna som art är inte europeiska artbevarandeprogram där en apa som Linda ska få sitt enskilda liv ställt på ända gång på gång.

Ett enskilt djur, en enskild individ som Linda, betyder ingenting när de kommersiella krafterna pratar. Jag blir illa berörd när det kamoufleras i prat om artbevarande.

Djurparker är omodernt. Ja, det är fascinerande att se djuren. Ja, de fyller en funktion i att berätta om vilka fantastiska varelser som finns i världen. Men vi människor måste lära oss att djuren har sin plats i världen, utan att vi måste ha sett dem matas på zoo först. Vi får åka till djuren eller helt enkelt se dem på film. De finns för sin egen skull, inte för vår att underhållas av. Nog betyder det något att Santino ville kasta sten på besökarna i parken …

Det gäller också Linda. Hon är värd att få leva sitt liv där hon nu har hittat trygghet. Det är i Furuvik med sina vänner. Allt annat är cyniskt, vilka argument som än framförs.

 

 

Korrigera felen

Ser att efter onsdagens Kalla Fakta om förekommande djurplågeri i Sverige och bristerna i påföljder, har delar jordbruksbranschen lyft statistik på hur ovanligt det är, hur hårt de jobbar med djurhållningen osv. Det i sig är absolut sant på de allra flesta håll.

Jag tycker att det vore mer konstruktivt att dels fördöma de brister som förekommer, oavsett stort eller litet antal, dels medge att det är illa när uppenbart plågeri inte leder till straff utan kan fortgå. Det är alla inom branschen förlorare på, inte bara de drabbade djuren utan även alla duktiga, pålitliga företagare. En önskan om att så att säga få rättning i leden borde det vara det de anstränger sig att få till.

kor1

Ska du ut och resa?

Då kan jag varmt rekommendera den här sidan som samlar tips om hur du gör positiv skillnad. Schyst resande.

Hos World animal protection finns tips för djurvänligt resande.

Den här enkla grejen är det många som inte förstått: ”Gå inte med på att bli fotograferad tillsammans med ett vilt djur. Dessa djur har ofta tagits från det vilda, ibland efter att föräldrarna dödats. Ofta drar man även ut djurets tänder och drogar det så att det ska bli lättare att hantera.” 

Olika sorters slakt

Söderhamnskuriren rapporterade nyligen om en ny butik i Söderhamn. Som säljer halalkött.

Och då vaknar svenskens vilja att värna djurskyddet. För halalslakt innebär ju DJURPLÅGERI.

Just det här köttet som säljs kommer från svenskt kött slaktat enligt svensk lag. En lag som säger att djuren måste vara bedövade innan slakt, dvs medvetslösa. Slakteriet i fråga har tex fått utmärkelse från Djurskyddet för att de förenat religiös slakt med svenskt djurskydd. Går alltså jättebra.

Men inte så många är sugna att ta reda på fakta. Mer sugna på att peka ut muslimer som djurplågare, dvs få muslimer att verka sämre än andra.

För mig som valt bort att äta djur framstår hyckleriet väldigt tydligt. Hur tror upprörda hälsingar att till exempel kycklingslakt går till? För om man inte gillar att halsar skärs av bedövade djur så …

Kött i färdigrätter, kött i korv, kött i restaurangmat. Hur har djuren haft det? I de allra flesta fall har ni ingen aning. ”Jag köper bara svenskt” säger några. Har ni besökt ett svenskt grisstall? Sett hur kycklingarna har det? I Sverige. Bättre än i flera andra länder absolut.

Om ni vill värna djuren, alltså på riktigt, så ge fan i ett engagera er i enbart svensk halalslakt, det är varken sämre eller bättre än annan köttverksamhet. Det är bara okunnigt.

Men i resten av världen då? Ja, i resten av världen har många djur det förbannat dåligt. Men välj då det att agera med kraft emot.

 

Det där med djuren

Var på fik i helgen och bläddrade i en Vecko-Revyn. Krönikören på slutet brukar ha humor och goda poänger som borde genomsyra tidningen mer.

Hur ofta hör vi inte de här exemplen? Människor som inte har gjort mogna överväganden kring sitt djuranskaffande, som inte har en plan B. Djuren är de som drabbas. Många djur lever länge och de förväntar sig att du ska sörja för dem även om din situation förändras med flytt eller tillskott i familjen. Tror du inte du kan garantera det under djurens livstid? Skaffa inget djur.

häpen

I helgen tog jag en rätt bra bild på mig och Cindy. Mitt älskade djur. Hennes min är fantastisk. I går kväll var hon också mycket rolig. Då var hennes grej att klättra upp på HÖGA saker.

häpen2

I dag kom min katt

1896815_10152298970173474_1296133661_n

Djurskyddet har gjort den här kampanjen för att uppmärksamma oss riksdagsledamöter på många katters utsatta situation.

I dag fick jag träffa min katt som i en lapp om halsen önskar obligatorisk märkning för alla katter, förbud mot att överge djur, en 16-årsgräns för att äga djur och krav på att katter ska kastreras eller ges p-piller för att förhindra oplanerad reproduktion.

Vi väntar nu på en proposition från Landsbygdsdepartementet hälsar Djurskyddet.

Kycklingar, dun och bry sig

Nykläckta kycklingar

De tyckte jag var larvig som brydde mig om djuren.

Det är rubriken på en artikel som publicerades i samband med att det ”avslöjades” att transporter av levande kycklingar till slakteriet sker under vidriga förhållanden. Vi vet det, det är inget nytt. Nya bevis på att inte alla grisar har det så bra kom också nyligen, men fick inte lika stor uppmärksamhet som för något år sedan.

Nästan alla säger att djuren ska ha det bra, men det blir inte så. Ironin när centerpartister i länet skriver insändare strax efter ”avslöjandet” om plågade angorakaniner och sedan på en fråga om den svenska minknäringen svarar ”har inte så bra koll på det”.

Minns också när ”dunskandalen” ägde rum och människor åkte till IKEA för att lämna tillbaka sina duntäcken. Som om det gjorde någonting bättre.

Kanske är det så enkelt att vi ändå förutsätter att alla djurhantering går okej till för att de flesta av oss är så goda att vi förutsätter det, och faktisk tuppriktigt blir förvånad.

Samtidigt så finns det fakta att hämta om hur det ser ut för den som vill veta på riktigt. Och vet man på riktigt kan man inte bli förvånad när en får veta att dun rycks av levande fåglar.

Hur som helst. Artikeln jag skrev om inledningsvis. Det är ju så tyvärr, att den som väljer att stå upp för djuren många gånger ses som löjlig. Får veta att den borde ägna sin tid åt annat. I min arbetarekommun finns en medlem som tydligt deklarerar att han inte går på mötet där jag är pga att jag är vegetarian till exempel. Nu är kanske inte många som han, men som en liten del av det här fenomenet ändå intressant.

Jag läste en artikel för några år sedan som jag tyvärr inte återfunnit som handlade om en studie som visade att de som ägnar sig åt att uppmärksamma och värna djurens situation i högre utsträckning än andra också gjorde detsamma vad gäller sina medmänniskor.

Det finns ju inget motsatsförhållande i att både tycka att både djur och människor ska ha det bra.

Men den som lyfter djurens utsatta och ibland plågade situation kan i dag vänta sig att bli förlöjligad på olika sätt?

Hur gick det att äta lunch på Farfars i Gävle i dag? Tja, läste på menyn vid ingången. En och samma vegrätt hela veckan. Beställer den i kassan, det bli osäkert om den finns men får ett löfte om att ”de ska fixa något”. Ut kommer det som stod på menyn utom den utlovade vitlökssåsen. Blir mycket otrevligt bemött när jag frågar om detta och får veta att det finns beasås, och att de inte vet nåt om någon vitlökssås. Sesamnuggetsen var också rätt brända … Det var väl straffet för att jag helt krångligt beställde något som stod på menyn som de inte ens visste att de hade.

Minkar är inte burdjur

För sin päls skull ska inte minkar behöva vistas i en miljö där de inte alls kan bete sig som de gör i naturen. Det är ovärdigt människan att hålla ett sådant djur på det sätt som vi gör. Det är definitivt ovärdigt för minkarna.

I Almedalen stöttade jag givetvis Djurens Rätts kampanj. Skriver motion om detta igen i höst.

Foto: Djurens Rätt