Kategoriarkiv: Böcker

Ingen kommer undan Olof Palme

Det starkaste intrycket Palme gjorde på mig var när Latin Kings (som jag alltid älskat, de var allt Norrala inte var) samplade en del av hans fantastiska tal om fördomar, i låten” Fördomar 2″ från skivan ”Mitt kvarter” från 2000.

Just för att jag tyckte att han sa självklarheter på ett genialt sätt och kanske för att jag ungefär då började fundera på samhället på allvar.

Den här referensen till TLK finns också i Greiders bok ”Ingen kommer undan Palme”. Jag började läsa i somras och har läst många gånger, korta bitar. När jag läser den här typen av litteratur viker jag ett hundöra nere på de sidor jag tycker mig vilja hitta enkelt sedan.

Jag har vikt fast:

”Medlemskadrerna i partierna har minskat snabbt de senaste årtiondena, liksom antalet fritidspolitiker. De få aktiva som är kvar framstår därför i någon mening som avvikare. Det är en ond cirkel. Människor som föraktar politiker bygger upp mängder av fördomar och felaktiga föreställningar om vad till och med deras lokala politiker sysslar med eller har för förmåner, och det är möjligt just därför att så få är politiskt engagerade.”

”Arbetarklassen måste helt enkelt organisera sig för att maktförhållandena på en arbetsplats och i samhället ska kunna urskiljas. Den avgörande skillnaden i maktresurser löper rakt över genom alla samhällen När sociala rörelser på vänsterkanten och bland löntagarna skapas- då skapas samtidigt en nu, potentiell världsbild, ett sätt att se på världen. Borgerligheten, å sin sida, är inte i samma behov av sådana kollektiva rörelser därför att en spontan och individuellt uppfattad värld är just den borgerliga värld man önskar sig.”

”Det är för övrigt därför som de nya Moderaterna idag så pass lätt i retoriken an bejaka denna välfärdsutveckling: De har inte bara glömt att deras egna företrädare bekämpade Det starka samhället, de har dessutom anammat en bild av att den välfärdsstat som växtre fram var en mer elle mindre logisk följd av samhällsutvecklingen själv och att inget val behövde göras, ingen politisk viljeakt nödvändig.”

De här utvalda styckena talar för sig själv. Bok klart värd att läsa. Skriven efter valet 2010 och Greider skildrar känslor många av oss hade varianter av då.

Projektet ”de måste läsas ut”

Att böcker är ett av mina stora intressen är ingen nyhet. Kanske är det en nyhet att jag ofta har många på gång samtidigt. För att de passar olika humör, några ligger i Stockholm och Norrala. Uppskattningvis har jag just nu ett femtontal påbörjade böcker. Så länge de är så många får jag dåligt samvete varje gång jag öppnar en ny.

Alltså måste jag avsluta några. I dag har jag avslutat tre.

Den vänstra är en historia om ett ungt, framgångsrikt par i Holland. Kvinnan får bröstcancer och självklart skakar det om hela deras tillvaro och vi för följa detta från så att säga början till slut. Sten, mannen, är så uppenbart en person vars förhållningssätt till livet, tämligen ansvarslöst, får mig lika förbannad som fascinerad. Storyn i sig är tung tung, men ändå lättsam och i den mån det är möjligt, uppfriskande. Även i det svartaste svarta finns ljusglimtar. Om man så väljer.

Den högra är en av de allra senaste av Patricia Cornwell. Jag har läst massor av hennes böcker och har alltid tyckt mycket om Kay Scarpetta, och de fall som hon som letar spår på de mördade är involverade i. Ofta betalar hon ett högt pris med sin egen säkerhet. Men alltså, det har blivit ganska tråkigt. Ganska förutsägbart. Jag längtar efter gamla Kay.

Flyga drake

Har förstått att det finns en mycket bra film som bygger på den här boken. Den har jag inte sett, men kanske är lite sugen nu.

Boken är, utan överdrift, fantastisk. Tänk en bok du läser enbart för snabbt och lätt och avkoppling. Och så motsatsen till det. Det är Flyga drake. Historien är hela tiden relaterad till Afgahnistan. Det betyder namn och begrepp som hjärnan inte bearbetar varje dag, bara en sådan sak. En fin familjehistoria. En historia om skuld och skam. En resa i tiden.

Om du precis som mig missat den här lite tidigare, hämta igen det.

I havet finns så många stora fiskar

I natt blev jag uppe till tre av två anledningar. Den ena var en märklig diskussion i en KD-tråd där ingen verkar läsa det någon skrev. Den andra var den här boken.

Lövestam beskriver här den povra vardag som många barn växer upp i. Hos föräldrar som är omdömeslösa, mår dåligt och utsätter sina barn får sådan som ger ärr i själen för resten av livet.

Här är det femårige Malte som bor med mamma och mammas man. Frustrationen över hemsituationen gör att Malte inte riktigt beter sig som de andra barnen på förskolan. Dessutom blir han offer för en pedofils framfart.

Mycket mörker vävs ihop i storyn kring Malte.

Det här triggar de tankar som jag ofta hade när jag satt i socialnämnden och sedan har sett fall i media där föräldrar anser att de blivit kränkta eller liknande när de blivit föremål för utredning hos Socialtjänsten. Min tes är hellre en gång för mycket än en gång för lite. När det gäller misstanke om barn som far illa finns inget skvallrande. Då ska minsta misstanke rapporteras och utredas.

Boken visar också på hur det som kan te sig som den största omtanke kan vara något helt annat och därmed komplexiteten.

 

Min guilty pleasure

Det finns så många ”trots att” i den här sammanhanget. Trots att jag inte bryr mig särskilt mycket om kläder, trots att jag inte förstår vad som är så fantastiskt med NY, trots att jag tycker att dagens outfit är trist om den inte är ironisk, trots att jag tycker att huvudpersonen ÄR DUM I HUVUDET läser jag ändå, trots att jag inte skulle, bok NUMMER TRE av Sofi Fahrman om Elsa.

Det är bara så. Jag kan inte göra nåt åt det. Grattis Fahrman.

Köpte puddingarna till ljusstakar på RIA i lördags. Två kronor styck. Sjukt nöjd. Mörkröda även om det inte syns på bilden.

Jag skulle aldrig ljuga för dig

I mars skrev jag att jag ville läsa Moa Herngrens bok där hon nystar i hur svårt det är med kärlek. Under hösten har jag läst den. Som på bilden, på ett fik i Nyköping.

Jag tror att Cecilia som är bokens huvudperson kanske är liiite extrem i sina handlingar men inte i sina tankar, gällande äktenskapet med Josef. Jag vet givetvis inte, eftersom vi inte vet vad andra människor egentligen gör. Det spelar ingen roll heller. Herngren berättar en av många historier om hur instutitionen äktenskap inte är det mest ulitmata alltid. Hller hur det kanske var men inte längre blev.

Mödrar och Söner

pratade jag gott om Fogelström för en vän. -Är han arbetarförfattare?, frågade vännen. -Eh, det är jag ganska säker på. Men insåg att jag inte kände till någon exakt definition på det. Men nu har jag kollat och det var lyckligtvis inte särskilt avancerat. Socialrealistiska skildringar av arbetarnas vardagsliv. Fogelström kallas för Stokcholmsskildrare. Den kända stad-serien är kronan!

En hel hög gubbar räknas dit men också några kvinnor. Jag har inte läst särskilt många men gillar Fogelström och Moberg. Klassiker. Tycker också om Sven Wernström, Torbjörn Flygt, Åsa Linderborg och Jenny Wrangborg.

Hur som helst. Hittade den här boken på loppis nyligen och fick en skildring av tidsperioden som också är i stad-serien men med fokus på familjer på Kungsholmen. Allt finns. Dåtidens klasskillnader, samhällsutvecklingen … och givetvis parallellerna till nutiden även om Fogelström inte kunde veta det. Men inget är ju nytt under solen.

”För underklassen gällde andra lagar. Många fattiga betydde god tillgång på tjänstefolk och arbetskraft överhuvudtaget. Lägre kostnader för dem som skulle betala, bättre ekonomi för staten. Den som var fattig måste göra rätt för sig, arbeta flitigt, föda många barn”.

Jag tycker om boken. Lättläst, engagerande. Och återigen bevisas det vi egentligen vet, inget löser sig av sig själv. Framsteg beror enbart på att någon stridit för dom. Konservativa typer och kapitalistkramare har funnits länge, och de av oss som vill ha jämlikhet måste fortsätta striden som började där i slutet av 1800-talet.

Boktraven av guld

Nu har jag en rät fet boktrave på byrån bredvid min säng. Älskar den känslan mer än det mesta. Alla världar som blir mina. Alla tankar jag får låna.

Böcker I love

Fick presenter av mig själv i veckan. Skickade efter en bunt:

Och så presenter av Tommy, Lars och Roberth:

Lyxen i detta! Dock kass färgåtergivning på bilderna men sånt är livet.