Mitt liv innehåller ofta så mycket rörlighet att jag aldrig är säker på var jag vaknar. När det är många förändringar på kort tid är hjärnan inte alltid med.
Sedan förra fredagen har jag sovit på fem olika ställen och blev därför väldigt förvånad när jag vaknade upp i morse. Och var alldeles hemma.
Men jag blev glad. Förutom att mitt hem inte kan leverera frukost. Fast jag ska nog lyckas rota fram nåt! Ett povert hem besegrar inte mig!
Nu har jag sovit på annat ställe än hemma sedan förra fredagen. Uppskattar därför mycket min egen soffa, även om tanken inte var att jag skulle vara hemma riktigt än. Men bilar kan ingen råda över och då blir det som det blir, utan att gå igenom detaljerna …
Jag har väskor kvar att packa upp, ridskor att putsa, minnen att vårda. Och mest av allt, en stor tvätt att tvätta. Från Almedalen och framåt. Det blir senare.
Firade hemkomsten med att snöra löparskorna. Kände mig duktig och det var rätt skönt, även om det INTE blir långt.
Snart halv elva och mörkt ute. I går i Skellefteå var det ljust klockan 23. Skellefteå- Gävle 1-0.
Allt enligt plan. Till klockan 10.15 cirka. Då är vi på väg ut ur Skellefteå när bilen plötsligt strejkar i en korsning. På så sätt att det inte går att växla. Femman och backen funkar. Så Ullie backade upp oss på trottoaren. Efter gediget googlande vet jag nu att ingen söndagsöppen bilverkstad finns i stan.
Däremot kom det relativt snabbt efter påringning en bärgningsbil med skittrevlig man som körde. Han skjutsade oss till det i panik bokade hotellet och ställde bort bilen i väntan på att verkstad öppnar i morgon. Han sade att det hade kunnat vara så mycket värre, lördag till exempel. Då hade vi fått vänta ännu längre. Sann positivism.
Så vi checkade in väskorna och efter tips från the local Lisa om Stigs konditori (på andra sidanälven) har vi nu köpt två omgångar fika. Måste ha legitima skäl att få sitta kvar i regnet.
Jag har läst hela Aftonbladets extrabilaga om Utöya och följt mina vänners uppdateringar från Norge.
En fin sak med Skellefteå (och andra mindre städer) är att fikat är väldigt, väldigt prisvärt jämfört med vilket storstadsfik som helst där priserna närmast kan ses som orimliga.
När klockan ringde 9.15 var jag dyngtrött efter att som vanligt varit uppe alldeles för länge i natt med dator och bok. Intag av hotellfrukost. Höll tillbaka lite eftersom vi ganska tätt inpå hade lunch inbokad med Lisa och Dennis. Kul att träffa dem båda i Lisas hemstad.
Avverkade ett antal timmar i Folkhemmet-tältet (det är alltså arbetarrörelsetältet) och pratade med folk, blåste helium i balonger och kollade på grafittikillarna (inga tjejer tyvärr). Träffade också kaninerna som är gjorda av Marianne Lindberg De Geer. Hon berättade om dem för mig när vi åkte tåg ihop i september. Verkligen fina!
Ullie och jag avslutade kvällen på Verandan. God mat. Den här är nu inte bara en resa för jobb och semester. Fokuset på mat är massivt.
Klockan 17 skulle jag vara på plats för att vara en del av happeningen ”fika med en riksdagsledamot” på trästocksfestivalen i Skellefteå. Två minuter i landade jag! Hade intressanta samtal om gratis kollektivtrafik, kärnkraft, motorcykelgäng och vinster i välfärden för att nämna något.
Ofta, ofta tycker många om vårt parti mycket men önskar att vi skulle göra något annorlunda (inget konstigt med det, det tycker jag också ofta). Däremot verkar de absolut inte förstå att bästa sättet att få det att hända är att själv bli medlem och driva frågan. Det är så ett parti funkar. Inte som ett företag man liksom klagar hos.
Under dagen har vi, förutom att åka bil, hunnit blivit bjudna på lunch hemma hos Lindas föräldrar (TACK) och gjort ett kort stopp på Fjällrävens outlet i Ö-vik. Kolla därför min supersnygga jacka på bilden! Och det är verkligen sann kärlek mellan mig och grafitti!
Lyssnat på nåt särskilt? Nej! träffat roliga? Ja!
I går var jag hemma i 19 minuter. Hittade gullig lapp från övernattande gäster. Blev glad.
Därefter ut på vägarna med Ullie. Vi sov i natt i Härnösand hos hennes släktingar som hade en fin hund som hette Lina. Det var en mysig kväll där vi plockade smultron och fick grillat. Sov som en stock i natt.
Här finns ett djur som de kallar för flugor. Det ser ut som små flugor och biter hästar, inte så mycket människor (lyckligtvis). Som knott fast ändå inte. I morse när vi åkte ut till hästarna var det riktigt vidrigt med flygfäna. Överallt var de. Min dyrbaraste ägodel då var flugnätet runt hjälmen. Jag inledde dagen på Dimma och de är extra svåra på henne. Jag led verkligen med henne. På bilden här syns ganska tydligt hur de verkligen surrade överallt.
Våra fyra dagar är Eldhestars best of. Det vill säga de fyra bästa dagsturerna har satts ihop. I dag var det den så kallade bergsturen. Det var mycket brant, både uppför och nedför. Ibland på mycket smala stigar vid enorma branter. Faktum är att mamma vid ett tillfälle gjorde ljud bakom mig. Därefter hör jag -Jag vill åka hem. Trodde hon skämtade och brydde mig inte om det. Efteråt visar det sig att hon var livrädd av svindel. Och sedan säger hon att hon aldrig varit så rädd i hela sitt liv. Då förstår ni branterna.
På bilden här leder vi hästarna nedför ett stycke med ganska löst grust. Risken hade varit stor att de hade halkat så därför tog vi det säkra före det osäkra. Det gjorde vi några gånger, både uppför och nerför. Bilden är dock inte illustrativ för branter, så ni inte tror mamma är en mes.
Vi stannade och åt lunch vid Haetta-området. Hett vatten möter kyligt vatten och bildar en bäck i vilken det blir rätt hett vatten men som går att bada i, så det gjorde vi. Badkläderna var med. Det var lite för hett tycke vi men alla badade ändå för sakens skull. Under tiden satt våra två guider med sju eller åtta hästar var och vilade. En häst lade sig ner och sov, en annan snarkade stående. Guiderna är lite osäkra på om de själva somnade till lite i mitten av sina hästringar. Säger något om hur lätthanterade de här hästarna är. Men! Inte alls såna lazy ridskolehästar. Det är mycket fart i var och en av dem och driva är verkligen inget som behövs, möjligen rucka till för att få in tölten på vissa av dom ibland.
Inför sista dagen fick vi lämna önskemål på favorithästar. Jag hade riktig tur. Inledde på Dimma, hade Mas i mitten och avslutade på Nått. Pigga, starka och goda töltare. Mats är något särskilt. Mamma fick dels den grå igen, dels också hon Mats.
Då och då kommer vi till vattendrag av olika slag. Hästarna dricker och ibland har också vi hoppat av och druckit, som till exempel här, vid en så kallad ”cat pond”. Det är en form av vulkansjöar högt uppe i bergen (dit inga vägar når). Kristallklart vatten. Just vid den här fanns en liten hoper får. När vi kom gömde de sig bland några större stenblock och trodde att de inte syntes. En meter från där vi lufsade förbi. Söta djur.
Underbara, underbara Nått.
Allra sist vill jag visa min vackraste hjälmfrisyr hittills. Har sprejat den hårt för att den ska hålla sig för alltid!
Nu har vi landat inne i huvudstaden där vi stannar lite. Nya äventyr härifrån i morgon. Innan vi alla skildes åt, åt vi tillsammans middag på en restaurang här inne tillsammans med vår guide. Vi är alla så mycket mer än nöjda med de här dagarna. Bland det mest fantastiska vi gjort i våra liv.
Alla naturupplevelser som inte alls blir rättvisa på bild, hästarna, gruppen …
Varje morgon samlas vi 8.15 i stallet. Eftersom turerna inte utgår härifrån förutom första dagen åker vi en sväng med bilen till ett ställe där vi lämnade hästarna kvällen innan. Även i dag red vi med en hord löshästar så vi kunde byta ganska mycket. Både mamma och jag red tre hästar var. Jag inledde på Kaura, hade Dimma i mitten och avslutade på en vars namn började på H. På svenska blev hans namn Långa Ben.
Kaura var en ihärdig liten dam som fick ridas en hel del men jag tyckte det gick galant och trivdes väldigt bra med henne. Hon var personlig och rolig. Dimma blev det inte så mycket tid med men hon hade en trevlig tölt så det gick löjligt lätt. Mer än löjligt lätt var också Långa Ben. Han var så klart rätt hög och jag fick instruktioner innan om att antingen måste man rida honom mycket, eller så på helt lösa tyglar om man tycker man klarar det. Jag valde lösa tyglar. Tog knappt inget i honom. Han flöt fram som en flod genom det isländska landskapet. Tror inte mitt huvud rörde sig alls. Sista sträckan kanske vi töltade fem-sex kilometer över fårbeteslandskap vid foten av ett berg. Fina mjuka, stigar. Helt magiskt. Men också dammigt eftersom det är ovanligt torrt på Island.
Jag ska först visa lite hästar (Kaura, Långa Ben) och sedan vad dammigheten kan göra.
Stor del av tiden red vi i Thingvellirs nationalpark, där Islands enda skog finns. Inte särskilt imponerande för en norrlänning, eller för vilken svensk som helst. Däremot imponerar allt som inte är skog, vilket alltså är det mesta. Det blir fånigt att ens försöka återge känslan av att befinna sig i ett av de finaste landskapen på Jorden. Mixen av berg, slätter, vatten … Och vädret. Vet inte hur ni har det hemma i Sveige. Men vi hade tjugo grader och klarblå himmel i dag. Varmare fick det inte vara för att vi inte skulle ha blivit för svettiga.
Löshästarna är häftiga att ha med. Att rida främst och vända sig om och se bandet av svajande manar efter sig eller rida bakom och se hur alla bakarna hoppar.
Här är en bild framåt och bakåt under ridning.
Sista bilden är när vi vid femtiden landar på slutpunkten och fixande uppstår med att fundera över vilka hästar som ska in i transport och vilka som ska drivas vidare. Det berodde lite på om de ska med på sista svängen i morgon. Tills dess har alla nio i gruppen fått önska sina favoriter. Tydligen hade vi väldigt olika sådana, och det är stor tur.
Vi äter trerättersmiddag alla tillsammans på kvällen och pratar om dagen. Otroligt trevligt. Allra sist går vi igenom kommande dag så att alla vet vad som gäller. I morgon ska vi till exempel bada på vägen.
Ridtur känns som underdrift. De jag orkat meddela mig till under dagen ha fått veta att det här är det mest fysiskt ansträngande jag gjort i hela mitt liv. Att flytta, inte. PT-träning, inte. Slåtter, inte. Rida 35 km i bergig terräng är grejen.Det är också bland det absolut roligaste jag varit med om.
I dag hade vi med oss en hord med löshästar. Alltså hade vi en var som vi red, i dag totalt 12 och så lika många till som sprang lösa mellan de som red längst fram och de som red bak. Mäktig syn att se allt detta över … sten. Tänkte skriva stock och sten, men är det något som inte finns här här det just stockar. De är så fantastiskt charmiga de här hästarna. Ingen den andra lik naturligtvis.
Nu skriver jag namnen som de uttalas så allt blir givetvis fel men Eldhestar kommer nog inte att korrläsa. Först Nått. Ett mycket litet men mycket starkt sto. Därefter Skogar. Fin brun häst som jag connectade med. Extra branta, steniga bitar fick vi leda hästarna och då gick han med hela huvudet tryckt mot min rygg, alternativt mulen mot en skinka. Det är så man bygger en stabil relation. Avslutade dagen på Rökkvi. En stor, stark häst med massor av spring i benen. Han kunde tölta snabbt han.
Min mamma hade först en grå skönhet och sedan hade hon turen att få rida Mats som jag hade i går.
Hennes man var naturligtvis någonting extra.
Ett stopp under dagens ridtur var i något som kallades ”Hästarnas dal”. Den har två utgångar som bönderna tidigare byggde för med sten efter att ha släppt in hästar där på långbete. Först red vi genom små, små pass och så öppnade det sig bara. På bilden kan ni se en typisk frysmärkning på hästrygg men också dalen.
Allra sist vill jag visa en fantastisk bild av mig i myggnät. Bra att ha när vi står stilla. Man måste älska mig.
Min tredje gång på Island. Min första med totalt fokus på ridning. Vi rider en fyradagarstur på Eldhestar. Himla smidigt. Ett slags all inclusive (utan allt det dåliga med det). Vi bor på hotellet på anläggningen och så rider vi ut under dagarna. Har med lunch ut, och sedan är det trerätters på kvällarna. Just nu har vi magarna stinna av bland annat Skyr med blåbär och grädde.
Vi är nio som rider i gruppen. Förutom två tjejer från Schweiz är vi alla från Sverige. En man, blandade åldrar från elva och rätt högt upp. En fantastisk guide från Island. Hon är egentligen rektor och lärare men använder sin ledighet till att göra turer. Bästa kombon i världen kan jag tänka mig. Dessutom rider det med andra tjejer också som jobbar här, lika trevliga dom. Många på anläggningen kommer från Sverige, så är man inte haj på språket finns modersmålet nära.
Mamma fick rida en och samma häst hela tiden i dag. Här är hon nöjd innan hon suttit upp. Det var hon förresten efteråt också. Förutom de hästar vi har med oss, finns också några så kallade handhästar för att vi ska kunna växla vid behov. Under en paus fick mamma assistera hållandet lite.
Jag fick byta häst i lunchtid. Jag tycker verkligen om de långa, ibland krångliga isländska namnen, men det blir problem när de känns för främmande. Okänsligt nog tog jag mig friheten att ge smeknamn till mina hästar. Jag inledde därför på Stig. Se ovan.
Därefter blev det Mats. Självklart avgudar jag båda hästarna men måste nog ge lite extra cred till Mats. Han var lättriden och hade mycket mjuk tölt. Dessutom var han en hjälte när vi red länge, länge på havsstranden. Hjälte för att vågorna slog in hårt och han var lite rädd men behärskade sig bra. Hjälte för att sanden var tjock, tjock och han bar mig fram genom den. Hjälte för att vi galopperade det snabbaste och vi klarade oss med livet i behåll. I dag är det jag och Mats, helt enkelt!
I dag hade vi tydligen en kort och enkel tur. Kändes ironiskt. Som gick över platt landskap, men också genom ett delta vilket ledde till en hel del passerande över vatten. Rätt grunt lyckligtvis.Vägar som lämpar sig för ridning i all oändlighet och vad gör islänningarna då? Jo, de töltar i all oändlighet. Mycket ovant för en stackars svensk med fysik ovan för detta. I början trodde jag att jag skulle bryta ihop. Mamma med erkände hon sedan. Men vi vande oss. I princip töltar vi fram hela tiden. Skritt hörde till ovanligheterna. Det här med stranden var häftigt. Här är några bilder därifrån.
I morgon är det en tur i bergen på schemat. Guiden har lovat att den pga terrängen blir långsammare. Jag tror hårt på i morgon! Så här glada var vi i bilen tillbaka i dag.
