Tänker tillbaka på forna nationaldagar. Får korta flashbacks av sjunga under en flagga i skolan samt av en bränd nacke vid en bockinvigning för tre år sedan. I övrigt är det rätt blankt.

Men i år var det ju ett riktigt kalas.

Jag och Elin och Ullie tog oss till Strömsholm för att se Nationaldagstävlingar. Massor små och stora hästar och en hoper allvarligt höga hinder. Flera timmar på läktaren med god matsäck. Lagom varmt väder och alla hade tagit med sitt glada humör.

Det var helt enkelt jättekul. Vad fint det var det här slottet. Nu har vi ätit rabarberpaj. Också något som kan bli tradition.

Min relation till löpning känner ni till. Jag avskyr det men en frisk människa ska ju kunna springa en bit. För ett tag sedan slop jag mitt personliga rekord på fem km. Sedan har jag sprungit mer och mer för att jag kan. Inte snabbare dock. Jag hatar att bli astrött.

När jag i onsdags skulle springa Blodomloppet i Stockholm hade jag ett brutalt misslyckande med mig.

I torsdags sprang jag på bandet rätt hårt och för mig rätt fort. Jag var så trött och slut och jag hatade det så mycket. Så när det var 300 meter kvar vägrade jag helt enkelt springa mer. Klev av bandet i vredesmod. En sekund senare enormt besviken. Inser att jag hade kunnat sänka farten massor och ändå slå mitt rekord, Men nej. Ilskan över att det är så jobbigt tar överhanden.

Så strategin i onsdags var: spring lugnt, men spring i alla fall hela tiden. Och jag gjorde det. Alltså är mitt mål klarat.

Jason Dikaté, Antje Jackelén, Navid Modiri, Po Tidholm (Han som bor i Trönö är alltså den som kommer mest norrifrån i landet.), Nina Lagergren och Kakan.

Erfarenheten säger dock att det kan komma en hel del överraskningar. Blir bra att lyssna på under sommarens promenader.

I onsdagskväll kändes fyra dagars kommande ledighet utan ett enda bokat möte som en evighet. Men tydligen tar evigheter slut och i dag har allt rullat som vanligt igen, med möten och telefonsamtal och fix. Det är mycket när vi ska göra maxad valrörelse i september!

Jag har tränat rätt mycket de här dagarna och det känns i kroppen. Inte bestämt mig för om det är bra eller dåligt.

Njöt av den här texten om vinster i friskolor av Magdalena Andersson och Ibrahim Baylan.

De här dagarna. Vad gör jag? Allt och inget. Sorterar högar, skurar badkar, lagar mat, sover, läser, tränar … Det där som vi alla gör när det behövs och vi har möjlighet.

I dag har jag köpt den här på loppis. Jag är väldigt nöjd. En liten filt i vackert mönster och fina färger.

Stefan Sundström ska göra inspel på ledarsidan i Arbetarbladet.

Han började med en finfin känga åt att finnas i nuet genom att berätta om ett magiskt möte.

Socialda medier. Visste inte vad det var för tio år sedan. Nu kan jag ta del av människos vardag, åsikter och så vidare heeeela tiden. Ibland är det kul, ibland inte.

Men jag vet ju det viktigaste, både gällande mig själv och andra, att det som kanske främst berör och betyder något kan aldrig ses i en bild på instagram eller Facebook.

Det är just det, hemlisarna behåller vi och ska nog kanske göra det. Fast det är ju valfritt.

De är på väg att slå ut nu. Under kvällspromenader kan jag fånga knippen i händerna och insupa all väldoft.

Detta har jag firat på följande sätt

-Sovmorgon utan väckarklocka alls

– Läst, slumrat, promererat, småplockat

– Hållit mig nykter.

I går kväll hann jag träffa hunden lite. Och mamma och Bertil och Sara. Och äppelblommen.

Ingen kan väl egentligen vara ledsen på den här årstiden (hur elak farbror pollen än är). Det är grönt och fuktigt och hela naturen luktar på ett sätt jag nästan hunnit glömma

Promenerade två timmar i värmen efter min valinsats. Fokus i dag har varit att träffa klasser på Göranssonska skolan i Sandviken samt ringa till väljare på arbetarekommunens Storm-kväll. Har gjort några sappningar till i tänket ”många bäckar små”.

Det är helt enkelt fantastiskt utomhus i dag. Syns ju nedan. Klockan är över tio och jag sitter i linne på balkongen nu. Fint!