Kategoriarkiv: Bara Elins dagar
Träning. Och alkoholskrik.
På den här dunkla bilden, tagen när några motionärer redan slunkit iväg, kan man se några glada socialdemokrater som jobbar på fysiken inför dörrknackningen. Att ha en ”riktig” gympaledare bland oss är onekligen bra. Vi var i parken nära mig, sen kvällning, och tog i. Bra initiativ av Unga S.
Hur som helst. När vi körde igång var det en handfull människor som värmde upp längre bort i parken. Alltså påbörjade fyllan inför resten av kvällen. Parken passar ju också för sånt.
Det märkliga är att de här personerna, som just ”kommit i form” inte kan socialisera på andra sätt än att när något nytt händer framför deras ögon börja ropa saker som -Spring era jävlar! -Spring snabbare! -Akta ni blir rånade i parken! Och annat.
Kanske menat ”som kul”, men det blir ju verkligen inte kul.
Personer som tidigare på dagen kanske betedde sig helt socialt normalt på fikarasten på jobbet och aldrig skulle drömma om att skrika på människor som tränar.
Men på kvällen, i en park, med alkohol i kroppen finns inte den gränsen. Synd.
Lyckligtvis är tålamodet inte så stort och de slutade efter en stund.
Vi andra har träningsvärk i dag.
Graffitiväggen nyss
Det är knivigt det där med stavningen på graffiti. Jag gör fel hela tiden om jag inte tänker till.
Hur som helst. Väggen står vid Länsmuseet och byter skepnad med jämna mellanrum. I dag gillade jag duvorna och de små ditsatta konstverken i papp.
Ändå från början har det antirasistiska budskapet funnits med. Det är fortfarande kvar. Älskar Gävle för det.
En mjuk hund är kul
Först är det Elvis. Han bor på Hallmyra där jag var på läger förra veckan. Han är så väldigt fin.
Och så Liz. Ni vet Liz. Skulle kunna tjata ihjäl mig om Liz. Hon är så god, så god.
Grattis alla Elinar.
På denna högtidsdag.
Jag rekommenderar: Stil
Stil i P1, som Susanne Ljung har (nedan), är ett genomarbetat och allmänbildande program.
Bilden är från Elle.
Under sommarens långpromenader har jag lyssnat igenom en hel massa program.
Varje program har ett tema, till exempel fötter. Då handlar det om fotvård, hur vi sett på fötter historiskt och så utsvävningar som om nu fötter luktar ost … så handlar del av programmet om ost.
Det betyder att jag aldrig riktigt vet vad jag får när jag slår igång ett program. Jag har lärt mig massor om baseballkepsar och jag blev jätteglad när The baboon show medverkade i programmet om Cortney Love. Det var skoj när Gert Fylking pratade om sin Adidasdräkt när det handlade om hur träningskläder blivit mode och så vidare och så vidare.
Stil handlar inte kort om gott om kläder, om någon nu vill invända att det är ytligt. Det handlar om mänskliga kulturyttringar som går ihop och det blir aspekter om vår historia på olika sätt.
Så om du redan lyssnat igenom alla P3 Dokumentär och alla sommar- och vinterpratare så tipsar jag om Stil. Kan höras HÄR.
Loggat ut från ridlägret
I går var sista dagen. Efter långsam packning och för somliga häng i poolen åkte vi hem och lite grann sov hästruset av oss hos Ullie.
Vi avrundade med en rolig tur i skogen, där vi red parvis på en bäg med uppbyggda hinder. Jag och Queenie red ihop med Elin och Cranini. Vi var rätt bra!
Jag har gjort de här collagen till Facebook men de funkar ju bra här också.
Lite drama var det i fredags på förmiddagspasset. Ni vet hur vidrigt varmt det är. Då förstår jag att Queenie tröttnade på att galoppera på banan. Så när jag försökte driva igång henne från trav igen så knixade hon käckt med kroppen och sekunden efteråt låg jag på marken. Minns sekvenser av hur jag greppade i hennes magnifika man och hur den ser ut underifrån.
Skrapsår på armbågen synligt, men rätt ont i svanskoteområdet som tog smällen. Lyckligtvis tog inte smällen så att det gjorde ont att sitta på hästen igen resterande turer. Däremot känns det rätt rejält i andra lägen som jag helt enkelt försöker undvika.
Det har varit kanondagar på Hallmyra och ja gär så nöjd. Trots äckelvärmen.
Ridläger is on
Två sommarbak
Ingen skriver om dom.
En person som har de allra sämsta förutsättningarna kan trots det lyckas precis hur bra som helst.
Sämsta förutsättningarna och lyckas. Vad menar jag? Ofta handlar det om att ha vuxit upp i trassliga familjeförhållanden, inte haft en särskilt bra skolgång. Trots det så har personen fått till en god karriär med skön inkomst och kanske en fin familj.
Vi älskar de historierna. Jag med.
Problemet blir när de här sanna historierna, väl värda att berättas, blir ett slags kvitto på att ”vem som helst” kan bli ”vad som helst” bara den vill tillräckligt mycket och jobbar tillräckligt hårt.
Det är inte sant. Det finns många människor som sliter och sliter och sliter men inte har rätt kontakter eller råkar på rätt kontakter av en slump. Det finns många som försökt och försökt och tagit alla chanser men aldrig år den här schwungen som de så väl hade förtjänat.
Vem skriver om dom? Ingen.