Jodå, vi har sett i flödet hur folk tömmer isvatten över sig. För en god sak. Och jag hoppas ALS-forskningen fått vansinnigt med pengar. Sedan finns det knepigare varianter där det ska sättas hjärtan på statusen för att uppmärksammat ex bröstcancer. Oklart vad det gör för skillnad.

Hur som helst finns det ju många saker som kan bli bättre. En sådan sak är skärpet. Det blir bättre ju mindre det finns. Det bästa är om ingen slänger det på marken. Det näst bästa är när någon plockar upp det.

Det är enkelt, typ alla kan göra det, och det blir omedelbar skillnad! Fina tider.

Så jag lade den här texten och bilden på Facebook. Eftersom man inte måste ”utmanas” så är det flera som frivilligt hängt på. Hoppas att mitt flöde blir riktigt sopigt.

 Ni gillar att vara med och förbättra. Några har tömt isvatten över sig och satt in cash. Några har delat hjärtan i statusar för att uppmärksamma sjukdomar. Nu kommer min enkla och handfasta grej. Att plocka en påse skräp. Varför? För att skräp är fult och är en fara för djur, barn och miljön. Hur? Ta med en påse i fickan. Plocka valfri sträcka, gård eller park. Fota skräpet och visa oss din insats. Släng på rätt ställe. Be minst två personer som bryr sig att göra samma sak. Jag vet ju att många av mina bekanta är ute och rör sig mycket så jag frågar om Ahmed, Linnéa, Lars-Göran, Åsa och Jörgen är på?
 Min insats var nyss längs en sträcka av Fältskärsleden, Gävle.

Det är den kluvna känslan i valrörelsen. Nu anar vi dock ändå slutet och har skickat ut en inbjudan till vår valvaka. Då känns det att det inte längre är 1 augusti och tiden fram till valet känns oändlig och frågorna så många. Längtet till valdagen och en socialdemokratisk regering gör at tjag vill att vi redan ska vara där. Men! Vi behöver fler dagar för att möta väljare så det är lite olika det där … Men vi jobbar på! I går kväll var jag i Söderhamn och knackade dörr i Bergvik.

Passade på att stanna kvar i hemhemmakommunen efteråt. Min syster hämtade mig och bjöd på päronkaka med kolatopping och så fick jag en tidig födelsedagspresent. Ätpinnar där själva pinnen är det förlängda hornet på en enhörning som alltså sitter i änden. Precis vad jag önskat mig!

I morse jobbade jag vid köksbordet, och katten gjorde nåt hon nästan aldrig gör, nämligen hoppade upp. Katter ska inte vara på matbord. Busigt! Min mamma fotade och hon är inte så noga med om en lampa kommer med i bilden.

Tog en morgonpromenad med Liz också och hon var hur glad som helst. Jag med.

I går kväll arrangerade Tillsammans Gävle trevligt häng i parken. Jag och en hel hoper andra valde samvaron där. Om det kan du läsa i Arbetarbladet. Jag kommenterade det sä här:

Och Arbetarbladet porträtterade mig på det här viset. I min favoritkofta som mamma stickat.

Vi hade det väldigt bra. Tillsammans.

I förmiddags knackade vi på Söder i Gävle. Jag vet inte hur många dörrknackningar jag gjort senaste året. Kanske har jag haft 500 samtal vid dörrar?

Värt att notera där är att försvånnande få är oroliga över det som alliansare vill att folk ska vara oroliga över, nämligen vilka eventuella samarbetspartier Löfven skulle förhandla till Socialdemokraterna.

En och annan har dock en åsikt och vilket eller vilka det borde vara, men INGEN har krävt att det måste fram ett färdigt alternativ innan valet.

Efter det deltog jag tillsammans med många andra i en manifestation mot ISIS vidriga brott. Hade en mycket viktig roll som paraplyhållare när Åsa Wiklund Lång höll ett kort tal från S. Tyvärr så spöregnade det så inte mycket av det som sades på Stortorget i Gävle hördes. S,V,MP och FP representerades med talare. Vet inte om de andra blivit inbjudna. Vår inbjudan kom igår 18,30. Hur som helst var vi enade i att de mord de utför inte kan fortgå.

Därefter skulle det ha blivit valstuga men det är ju inte så stor vits att köra det i spöregn.

Så istället gick jag hem och mejlar vilt åt alla håll om saker de närmaste dagarna.

I dag har jag gjort partiarbete i Söderhamn och i Hudiksvall.

Nu måste jag sova. Trots att jag inte tror på det har jag sovit uselt några nätter pga månen. Ny chans i natt.

Det har varit ett hoppass och en uteritt med fart i.

Limbo är så trygg och stabil. Svetten rinner. Allt är kul.

Jag och Linda vinkar.

I fredags, skittidigt, lättade jag ankar med de här tjejerna. Här har vi samlats framför den där muren som är så fascinerande.

Foto: Lina Jansson

Vi är här för ridläger på Sindarve. Alla rider fjordingar. Hade gärna sätt lägret på håll i dag när vi red 24 stycken på rad. Maffig syn. Fjordhästar är nåt av det finaste som Norge har levererat!

Som deltagare får man första dagen, som var i går, berätta om sin ridvana och om man varit här förut (vilket jag var 2011) kan man säga om man har någon särskild häst man vill ha.

Spänningen när ledarna sedan har använt 45 minuter till att överväga … Jag sade att jag gärna kan ha samma häst som förra gången, dvs Limbo, men det är inte jätteviktigt. Jag fick Limbo! Han är en fin rackare. Stor och rödlätt.

Men innan ridlägerstart pimpade vi naglarna. Pridetema! Givet den här helgen. Att ha lackade naglar på läger är bra, för skiten döljs lite då.

Det här är ett familjeläger så det är väldigt blandade åldrar. Det är kul och avspänt.

Ibland får jag dunka upp datorn för att göra skriv, läs och mejljobb. Inget vilar just nu. Det ska väl vara så när val ska vinnas.