Kategoriarkiv: Bara Elins dagar

Cindy i sko

skocindyDet här är mitt djur! En konskevens av att förvalta henne är ändrade vanor. En är att sitta en hel del tid i garderoben. Det kan ju låta trångt, men det är en sån man kan gå in i. Ingen lyx eller så, ty jag bor i hyresrätt. Ni som är rädda för smågnagare och tänker att de skulle vara orena på nåt sätt kan lugnas med att hon aldrig kommer i kontakt med kläderna som hänger eller i lådor. Utom just de här skorna.

Garderoben avgränsad och därför säkert för en liten gulhamster att springa runt i och klättra på kartonger och annat som jag ställer dit.

I går var hon riktigt modig och klättrade hela vägen upp på min hjässa. Då fick jag avbryta läsningen för att fundera ut räddningsaktion eftersom jag inte kunde se henne. Vickade försiktigt ner henne på ett lock till skokartong.

Det här är de små äventyren. De allra bästa.

Baka liten kaka

bakbild

Lördagen var en minst sagt fartfylld dag. Mina vänner Sergio och Linnéa driver ett folkbildningsprojekt med fokus på ledarutbildning och i helgen ägde Akademixen rum. 100 ungdomar från Gävle och Söderhamn som tränade sig i att tala, skriva, arrangera och så vidare.

Jag och Ullie höll i tre bakningsworkshopar i sträck under eftermiddag/kväll. Vi knådade, rörde och hackade till bland annat hallongrottor, mozartkulor och snickerskaka tillsammans.

Tror att en del kompisar och andra kan få smaka på lite gottis till jul.

Det var så roligt. Intensivt. Galet. Ont i fötterna.

Var riktigt nöjd när jag gled in hemma sent igår.

Mingel hos IOGT-NTO

iggismingelI går efter voteringen var vi en hoper riksdagslemöter som drog iväg till Stora Essingen och IOGT-NTO-rörelsens kansli. Där var också en massa andra inbjudna som pratade, fick information om verksamheten det senaste året och åt någon snitt.

För mig är det en fröjd att få träffa många som jag jobbat tillsammans med i olika form. Ideellt i förbundsstyrelser för länge sedan, eller mer nyligen i mitt jobb som generalsekreterare på UNF.

IOGT-NTO är vitalt. Livliga diskussioner och ett levande arbete vad gäller förbättringar.

På bilden syns jag tillsammans med Peter Moilanen som är IOGT-NTO:s generalsekreterare och Andrea Lavesson som är lärare på Tollare Folkhögskola (också som också tog bilden).

Måndag I love

Gick med grannen hem genom strilande regn från kvällsmöte nummer två. Det kändes bra.

Alltid kul att träffa partikamrater på kvällarna, det piggar upp.

Dagen innehöll blandat jobb av högt och lågt, span på Alliansen bland annat.

Har också träffat min PT i dag så nu har jag väldigt mycket träningsvärk i mina vader. Jag fick ta i. Jättemycket! Det är verkligen drygt med träning.

Bokslut över helgen vecka 45

Lördagen var en tripp till Bollnäs där ungefär 150 ombud från hela socialdemokratiska partidistriktet samlades för valkonferens. Vi valde de vi vill ska företräda oss i regionen i olika nämnder och på andra poster.

Sånt här är resultatet av en lång process som påbörjades under våren. Det är skönt för varje bock man kan sätta. Personerna är nu valda av partiet, men ska nu också väljas av regionfullmäktige.

Från Gävle får vi två regionråd som det verkar, Tommy Berger och Carina Blank. Regionsfullmäktigs ordförande, Sinikka Bohlin, är också från Gävle. Hela laget är riktigt bra!

När jag kom hem valde jag att sova ett antal timmar. Få saker är lika skönt som att utan dåligt samvete kunna sova bort det som egentligen ses som vaken tid.

I dag har jag varit i lodrätt läge desto mer. Promenerat med Markus, tränat. Då tittade jag på SVT:s träningsprogram och djupt inspirerad av min idol Marie-Louise gick jag hem och städade i timtal. Lite som syns och så lite som inte syns. Förnöjdheten efteråt.

Köpte årets julnummer av Hembakat. Bästa med julen måste ju lätt vara kakorna! Har inte ens bläddrat i medföljande boken om julgodis. Dags för det snart.

Har också gått igenom mejl som kommit under helgen och skickat lite förberedande inför veckan.

Alldeles nyss fick jag besök som ville låna Alvedon. Trevligt kvällsprat.

Sammanfattande betyg: 7 av 10.

Kärleken till kladdkakan

Kanske är det mer än tjugo år sedan som jag klippte ur ett recept ur Land. ”Annas chokladklaka” tror jag det var som lockade mig. Det är fortfarande det enda recept jag kan utantill.

Det finns massor av olika recept och flera böcker som fokuserar på kladdakakor som varit hett en längre tid. Det är lätt att förstå varför. Det är enkelt, billigt, gott och omtyckt av de allra flesta.

Jag har den här boken som ibland inspirerar till något nyskapande. Av Mia Öhrn.

kladdis

För en månad sedan bjöd jag nya medlemmar i Socialdemokraterna på citronkladdkaka. En ljus variant alltså. Recept hos Hembakat. Väldigt god!

Man vanligast är att jag, som nu, slänger ihop Annas variant. Väntar ivrigt på att den ska bli klar och sedan kallna lite. Godast då.

Ta fram en två tvåliterskastrull. Smält 125 gram smör. Rör ner 3 dl socker, 3 matskedar kakao, två teskedar vaniljsocker. Knäck i två ägg och rör ner. Avsluta med 2,5 dl vetemjöl.

Få ner smeten i en vanlig sockerkaksform som du smörat och bröat (eller kokos går ju bra). In i ugnen på 175 grader i en halvtimme.

Det blir alltså inte en massa disk för det här. Man behöver inte ens vara van bakare för att lyckas.

Glad kladdkakans dag!

Inte mycket att skryta om

Så fort det börjar gå åt höst blir det konstiga artighetssamtal. Vädret är ju vanligt att slöprata om och nästan alla jag pratar med tar för givet att jag ska stämma in i deras klagosånger gällande blåst, regn och kallare väder. Det gör jag inte, och de utgår från att det är nåt fel på mig ty den moderna folksjälen ska längta till Thailand.

snögräsmatta

Så faller då äntligen lite av det vita. Så blir allt ännu värre. Nåja, jag är i alla fall glad över några skvättar snö även om det inte kommer att vara kvar i eftermiddag när jag kommer hem igen. Passerar just Tierp med tåget och här finns inget vitt på marken.

Jag ser verkligen fram emot knarrig snö. Det känns friskt. Röda kinder!

Jävligt långt från Stureplan

Ullie tog med med på norrländsk kultur, dvs det bästa. I går tittade vi på Eskefeurat när de spelade i Uppsala. Hon har nött en skiva i bilen det senaste året och jag har väl koll på dom via allmänbildning och gillar. Rejält och politiskt.

De senaste månaderna har jag reagerat med stor ilksa på allt som handlar om att ”städer är bättre än landsbygd”. Det handlar inte om att välja liksom, utan om att allt behövs. Som vanligt. Men känner alltför ofta att somliga stadsbor inte greppar det.

I går lyfte Ronny det hypotetiska exemplet med en rejäl och fet ringmur kring Stockholm. Ingen skulle släppas in eller ut. Skulle det vara mest klösmärken på insidan eller på utsidan?

Svaret kan väl hänga i luften lite.

Skulle vilja citera från låten ”Långt från kusinerna i stan” och illustrera med en bild som är passande.

Alla åkrar alla fält o alla gärden
 Alla myrar o varenda tall o gran
 Låg i den del av stora vida världen
 Som ligger jävligt långt från Stureplan

långtfrån

Den stora kärleken – Queenie

queneye Några gillar bilar. Jättemycket. Andra gillar båtar jättemycket.

Jag gillar hästar. Jättemycket.

I princip har jag inga ord för känslan av att få umgås med dessa varelser. Det är då jag är som allra gladast, allra nöjdas. Det är lite skitigt, lite slitigt, lite oförutsägbart. Hästarna är fulländade. Med så hög integritet. Oftast med så stor vänlighet till oss människor, men man vet inte.

Queenie lärde jag känna lite förra året. Efter det har vi träffats ett antal gånger. Hon har förekommit på den här bloggen flera gånger tidigare.

I går hade jag förmånen att träffa henne igen. För det är jag så glad, för det som känns slitet i kropp eller huvud blir polerat av henne. Och då är hon ingen genomcharmig häst ska ni veta. Hon är lite svår. Men vi tycker om varandra. Jag fick kratsa hovarna på henne utan att hon sparkade åt mig, och så är det inte med alla.

Sol och skog och härlighet.