När jag ska börja skriva det här läser jag om 2017. Det var inte så lattjo för mig, som framgår av den texten.
Det här året har präglats av det. Mitt fortsatta engagemang i hur Sverige har bemött ensamkommande unga har inte bara engagerat mig politiskt utan också privat. Under det här året hände det att vi fick till en gymnasielag som nyss gav en av killarna jag har nära ett tillfälligt uppehållstillstånd. Så fantastisk stund när det brevet kom. Tidigare har alla brev från Migrationsverket som jag haft att göra med varit av negativ karaktär.
Innan sommaren valde han som kommit att bli en av mina närmaste att lämna Sverige då den eventuellt kommande lagen ändå inte skulle omfatta honom. På grund av dagar. Precis som många andra. Varje dag oroas jag för hans liv. Självaste livet.
Tackar tekniken för att vi kan prata och se varandra varje dag. Det minskar min oro. Jag har besök honom två gånger det dryga halvår han varit i ett annat land. Har en ny resa inplanerad. Trösten, att jag är jäkligt priviligierad och enkelt kan åka till honom. Hjälpa honom.
Det finns mycket att skriva om den här frågan, och det ska jag göra en dag. Finns en mapp märkt med ”mejl angående ensamkommandefrågan”. Den ligger till sig.
Vi hade ett val. Blev fotad av GD i början av kvällen på valvakan och fick framsidan dagen efter som en mycket deppig varelse. Sena natta var det annorlunda. När det stod klart att mitt parti brutit en trend, och ökat, i Gävle. Då blev det verkligen livat. Ber om ursäkt till de vi träffade på krogen efteråt. Jag är så stolt över mina partivänner och det vi gjort tillsammans. I valrörelsen jobbade så många arslet av sig. För att de tror på ett bättre samhälle.
Kort om valresultatet. Partiet kan inte luta sig tillbaka med sägningen ”VI gjorde en bra valrörelse”. Förenklat kanske, för ingen lutar sig tillbaka. Men det är ofta svaret när vi vill diskutera framtiden. Eftersom valresultatet inte speglar allt engagemang som finns så … Jag har hela tiden varit kritisk till den nationella valstrategin. Den lockade inte nya, men fick oss att tappa gamla sympatisörer på riksplanet. Så enkelt. Det dagsaktuella politiska läget i övrigt, unikt förstås. Jag vet inte mer än någon annan, men det ska bli fint att säga till syskonbarnbarnen att jag gjorde allt jag kunde för att hålla bruna krafter utanför. I framtiden finns det en del som kommer att ha annat att svara för.
Jag fyllde 40 mitt i valrörelsen. Det var den bästa av födelsedagar. Jag hade ett kalas några dagar senare. Det var roligt att samla ett hundratal som jag tycker om från olika sammanhang. Fortfarande tacksam över all hjälp från vänner med fixandet. Måste tyvärr meddela att alla krukväxter jag fick har inte överlevt tills nu men många!
Jag hade lite noja för det där med att bli 40. Konstigt, för det matchar inte min personlighet alls. För jag är 32 och kommer alltid att vara. Nu har det gått över, och jag kan fortsätta exakt som innan.
Fast jag gör inte det riktigt. Utan att gå in på detaljer har min nya relation, som året bjöd på, utmanat mig på många områden. Det är utmattande. Svårt. Men troligen också nyttigt. Jag är så glad över att jag träffat honom. Han är fantastiskt. Det piffar till hela året! Som körsbäret på toppen så att säga.
Jag uppskattar alltid mina vänner. En del träffar jag ofta, en del mer sällan. Men jag har ganska många, och de är otroliga. Gör stordåd varje dag, om än på olika sätt. Inte alla har turen att ha så många och fina vänner och bekanta och jag ska tänka på det oftare. I somras åkte jag med två av dem till Kiruna för en riktigt bra semester. Där fångade jag också sommarens enda kyla, nere i gruvan. Tacksam för de få, svala timmarna. Och tiden med vännerna. Ridturen nedanför Kebnekajse med den naturen, de hästarna och det sällskapet var ren lycka.
Den varma sommaren var i-landshorribel för mig. Det fanns stunder då jag låg på soffan, bakom nedfällda persienner och grät! Då var jag inte ens direkt drabbad av bränderna. Ni som jobbade, ni är hjältar!
Det här året köpte jag fotokonst. Två fina verk med Gävlemotiv som jag gillar väldigt mycket. Det är bara andra gången i livet jag köper konst. Konstaterar att den gör mig gladare och håller längre än nästan vilka andra prylar som helst. Så det får bli mitt vardagstips: Har du möjlighet, köp konst! Gärna lokal.
Det finns så mycket att säga, men någonstans får man hejda sig. Avrundar med årets djurbilder från mitt instakonto @elinochdjuren. DJUR ÄR BÄST. ALLA ÅR!
I fredags var vi hemma hos As föräldrar i grannkommunen. Rolig kväll med god mat.
