Vi är många som blivit arga, ledsna, frågande och upprörda i en vidrig blandning gällande de uppgifter som hittills framkommit om bemötandet av barn på en skola i kommunen. Jag har tänkt på barnen varje dag sedan nyheten nådde mig och funderar över många saker. En enkel sådan är varför människor som inte gillar barn jobbar med barn. En annan är att det är toppen att några anmäler. Men hur kan de anmäla händelser om att barn utsatts för något, som att stå barfota i kylan jättelänge, har de inte själv ingripit direkt?

Självklart (?) blir detta också politiskt. Jag tror många valt att engagera sig politiskt just för att bidra till att alla ska ha det bra.

Att som opposition kalla till ett extra möte eller extra debatt är en klassiker. Det gör alla oppositionspartier i sådana här lägen för att visa på handlingskraft och få en tidningsrubrik. Det är dock aldrig oppositionspartiet som kommer att göra jobbet. Det ligger alltid på styrande partier. I det här fallet är det redan igång och var det när det blev en nyhet för oss alla.

Men det här, att ett moderat kommunalråd i ett kommentarsfält på Facebook tror att politisk styrning är att kommunalråd ska besöka verksamheter för att se missförhållanden?

Texten är givetvis slängigt formulerad, kanske i affekt. Jag tror, till skillnad från vad Seitola verkar tro, inte att någon politiker av någon färg ser mellan fingrarna när det gäller missförhållanden. Eller är likgiltiga inför sådant som uppdagas inom sjukvård, omsorg eller skola. Tvärtom, oavsett styre jobbar politiken stenhårt med sådant.

Den fråga som ligger kvar i mig dagar efter att jag läste Seitolas kommentar är hur han verkar se på politisk ledning. Att kommunalråd är någon slags inspektörer av kommunal verksamhet. Är det så han ser på sitt eget uppdrag? Att hans uppgift är att åka runt i kommunala verksamheter för att leta missförhållanden?

Kommunalråd, och andra politiker, besöker regelbundet verksamheter. Det ingår liksom i förtroendeuppdraget. Men att göra det som inspektör skulle aldrig falla mig in. Jag har som politiker besökt så många platser inom välfärden. Förlossningsavdelningar, omsorgsboenden, hemtjänster, bostadsbolag, förskolor och skolor, universitet, daglig verksamhet, byggen av lokaler och ungefär allt som går att komma på. Min uppgift är att ta med mig kunskap och input för den strategiska styrningens förbättring. I den ska ett kvalitetsarbete finnas. Inte att gå omkring med monokel och leta fel. Vilka vansinnigt icke-konstruktiva besök det skulle bli.

Men det här är tyvärr en del moderaters nivå. Att de vill vara inne och fingra i verksamheterna på en detaljnivå som inte alls är politisk. Det vi andra brukar säga att professionerna ska sköta. Och så brister det ibland. Det är förjävligt. Högt pris för de drabbade. Men då måste det strategiska arbetet bli ännu bättre.

Men kanske är Seitola sugen på att komma till mina klassrum och leta fel i min undervisning kommande termin. Ett sådant besök skulle ju kännas positivt.