Troligen har Hermanson aldrig skrivit något dåligt.

Hennes böcker handlar om ganska olika saker. Det de har gemensamt är att de är välskrivna men lättillgängliga. Fyndiga skulle jag säga. Överraskande och fantasieggande.

Hon skildrar också stämningar och relationer på ett precist sätt.

Den stora utställningen är en kul tanke om varför Einsteins föreläsning i Sverige faktiskt blev sen. Och om en egensinnig Åsa. Och en ung kvinna som vill bestämma själv.

Musselstranden är mer av ett relationsdrama med en twist kan man säga.

Det är bara att läsa.