Kortet är ur min mormors fantastiska samling med kort från de senaste 100 åren. Skulle kolavippa av lycka över ett sånt där fint kort i lådan nu för tiden.

Vi trodde efter 2020 att nu blir nästa år jättebra. Det kan det ha varit sådär privat, men på samhällelig nivå trixigt pga pandemi. Mitt tips: Ta inte ut något i förskott här. Minns april 2020: ”Självklart kommer den bokade resan i slutet av maj till Paris att bli av”. Det blev den inte. Det dröjde till oktober 2021.

Hur har mitt passerade år varit?

Det sticker inte ut som varken bästa eller sämsta. Det har gått väldigt fort. Som all tid enligt mig sedan pandemin startade. (Kan vara jag som bara blivit äldre också). Det är som ett knepigt tidsmässigt vakuum. I år har vi kunnat göra saker men ändå inte. Återhållsamt. Behöver inte vara negativt, men det har också känts lite trångt och begränsat.

Det har blivit trevliga utflykter i närområdet och så var jag och Daniel äntligen iväg till Paris i oktober för att träffa vår vän. Som vi väntat på den möjligheten och vad fint det var att få hänga med honom några dagar. Äta macaroner. Höra om hans framtidsplaner i landet där han till skillnad från Sverige fått uppehållstillstånd. Min eviga tacksamhet till Frankrike.

Sommaren innehöll en del ridning och det var fint, men bäst av allt i år var nog midsommarnattsritten då vi red ut vid tio. Käkade buffé ute i naturen vid midnatt och sedan var hemma igen en bit efter två, när solen var på väg tillbaka. Jag red på Ticky, vår fina vän.

I början av hösten hade jag en helg med två vänner. Inte så lätt att få ihop. Vi var i Östergötland, på museum, åt gott och var på en skoj husvisning. Sånt som vi prepandemi gjorde ganska ofta. Nu är det en happening.

Innan sommaren aviserade jag att jag inte hade för avsikt att kandidera till ytterligare en mandatperiod som riksdagsledamot. Jag kände noga efter under en tid. Velade. Så en solig dag på uteplatsen utan att jag satt mig där för att hårdtänka på just detta så landade det i magen. Det räckte. Jag kommer inte att vilja göra det i fyra år till. Det var skönt att känna säkert. Många saker spelat in. Under pandemin var det fint att slippa åka tåg massor av timmar och sova borta så ofta. Jag hann göra och utveckla också andra saker vilket gladde mig. Jag längtar efter att arbeta med något annat. Men också lokalpolitiken som jag tycker är superkul och svårt. Har hört andra kollegor som ska avgå som föraktfullt fnyser åt frågan om de ska engagera sig lokalt.

Det förvånar mig. Det är väl politik man gillar? Å andra sidan ville jag inte göra mer i riksdagen, de kanske känner samma för kommunen. Jag tänker att det är omväxlingen som förnöjer. Under slutet av året har jag fått mitt första kommunpolitiska uppdrag på ett tag. Vi hade ett avhopp från ordförandeposten i överförmyndarnämnden så jag har valts dit. En liten men väldigt viktig nämnd.

Jag är så stolt över att ha fått vara med och trycka på knappen när vi fick Sveriges första kvinnliga statsminister. Jag var inte ens säker på att det skulle hända under min livstid. Så hände det nu! Det går inte med ord att beskriva hur nöjd jag är över att vi fått en så kvicktänkt och välmeriterad person som statsminister. Turerna runt om var ju också spännande för alla med samhällsintresse.

Efter det har jag förstås tänkt en del på vad jag ska göra. Fått lite olika erbjudanden och olika förslag. Jag skulle säga att det landat nu och jag är nöjd med den plan som finns. Den inkluderar lärarjobb och studier främst. Vad det blir av lokalpolitik kan ingen veta. Ett val först. Men nej, jag kandiderar absolut inte till något särskilt som exempelvis kommunalråd som en del fiskar efter. Vi har utmärkta kommunalråd som jag stöttar 100 procent.

Jag har självklart tagit mina båda vaccinsprutor. Jag har ingen försvårande omständighet och jag vill minska mina risker att bli sjuk. Naturvetenskap utvecklas hela tiden och jag har stark tilltro till den och tvekande inte alls. Jag har förstått att kvinnor med dragning till kristaller, silvervatten och healing är en grupp som väljer att avstå. Tyvärr kommer inte kristaller att rädda oss här. Inget gör för livet kommer inte med några garantier. Statistiken är tydlig. Är du vaccinerad kommer du att klara sjukdomen bättre. Det finns också andra riskfaktorer förstås, som övervikt. Men att övervikt kan vara ett folkhälsoproblem är knappast ett argument för att avstå vaccin som några verkar tycka. Snart dags att boka in den tredje. Spruträdslan har gått över lite eftersom jag mött de finaste vaccinatörer.

Jag lämnade mitt uppdrag i Ecpats styrelse efter många år. Det har lärt mig mycket och känts viktigt varje sekund. Arbetet mot sexuellt utnyttjande av barn går vidare. Jag valdes in i HBT-S förbundsstyrelse vilket var en stor ära.

Vi förlorade hamstern Lilly och hastigt och lustigt kom istället hamstern Pippi till oss istället. Ett hem är mer komplett med en hamster. Någon hade avbrutit köpet när hon redan var på väg så hon hade mellanlandat i Gävle utan slutdestination då, så min hamsterlangare ringde mig. Jag högg henne direkt. Är så nöjd.

Syskonbarnen är i vanlig ordning en fröjd att ha. De är fina och roliga personer allihopa på olika sätt. Några av dom är mycket längre än mig nu för tiden. Nästa år kommer dessutom ett till!

Jag har gjort runt 50 vigslar i år, vilket är rekord för mig. Det finns vigselförrättare som hinner med långt fler. Jag förstår inte hur det går till, men bra jobbat alla. Jag önskar alla fina jag vigt all lycka. Det har varit många sena fredagseftermiddagar främst, där helgen kickat igång med förväntansfulla par.

Massor av fina promenader och ganska många korta springturer ändå. Det är jag stolt över. Inte så mycket gym, men det har varit på förekommen virusanledning.

För nästa år önskar jag mig mer roligheter, mer solidaritet och många roliga brev från mina brevvänner. Vi får se hur jag gör med mitt köpstopp på pennor!