Faktiskt tycker jag att det känns som vardag igen. Snarlik den innan pandemin. För det är jag så tacksam. Det är Stockholm i veckorna för riksdagen. Jag har varit på en kort utlandsresa för att träffa en vän, tillsammans med en annan vän. Jag har promenerat i hösten. Vi är igång med partiverksamheten på hemmaplan och tja, allmänt snurr.

I kväll bestämde jag mig för att svackan i springningen som kommit av att det mesta inte är digitalt längre måste botas och jag gick ut och sprang tjugo minuter. Gick oväntat bra. Men efter duschen kände jag av träningsvärk i låren direkt.

I dag var vi på stan en sväng. Barnet i familjen behövde lite vintergrejer. Vi passade också på att fika, och tänk vad kul att se lite folk. Vi var in på det provisoriska biblioteket och det var gulligt och bra. Stötte på människor och pratade en del, väldigt kul.

I går var min familj från Norrala här. Inte precis alla men hunden var med också. Det är alltid det bästa det. Hann tyvärr inte baka själv men köpte med gottis från ett av stans förträffliga bagerier.

Provade också stans nya burgarställe på lunchen igår ihop med två vänner. Det var smakligt. Och proppat av folk som var lite nyfikna dom med. Jag hade förstås ingen aning, men blev medplockad dit.

För några dagar sedan hade jag äntligen möjlighet att träffa den vän och fika i tre timmar. Trots det hann vi inte avhandla allt vi skulle vilja. Det blir ny bokning helt enkelt.

I veckan klippte jag också håret. Från det längsta jag haft i livet till mer lätthanterlig längd. Skönt.