Jag är absolut ingen samlare. Har inte varit. Tänker inte bli.

Min kärlek till frimärken är närbesläktad med toapapper, jag känner mig rik när jag har det hemma. Eftersom jag haft många fantastiska brevvänner genom åren har det gått åt många frimärken och många födelsedagar har jag fått sådana i present. Efter att ha önskat mig det.

Det är någonting med hela grejen med att skicka brev. Att en fysisk grej med ett porto på nästan magiskt kan förflytta sig till en annan person långt borta. Den får något som varit hos mig. Det har hänt att jag pussat med läppstift på. Det är ord med härligt innehåll, det är omtanke och man kan skicka med små, roliga saker.

Jag tycker väldigt mycket om att skriva och komponera ihop brevet. Välja brevpapper eller göra något själv av pysselgrejer som jag tänker kan passa. Eller bara ett kort. Köper ofta kort när jag reser. Den som får det blir nästan alltid glad och jag känner mig lite som tomten när jag stoppar grejerna på lådan. I år hann jag ju tack vare Corona tom fixa ihop några påskkort.

Jag blir förstås också väldigt glad när jag får unika saker skickade till mig, men det är en annan sak. Man ger heller inget för att man förväntar sig att få tillbaka.

Tidigare i veckan kom ett kort från mamma med en medföljande teckning från ett barn. Då blev jag toppenglad. Jag tror det hände 2012 sist och då skickade hon en hel T-shirt till mig.

Frimärken. Jag har alltid sådana hemma. Och en karta i kalendern för att kunna skicka något från riksdagen eller ”on the go”.

Men nu har jag börjat följa konton på insta som är kombos av snygga brev/konst och så. Och inser att mina brev blir ofantligt mycket roligare om det är fler frimärken.

Jag har alltså köpt så kallade postfriska frimärken säljare på Tradera. Somliga urgamla. Vi är nere på femöresnivå.

Det är en riktig glädje att packa upp nya gamla frimärken. Men nu kan man säga att jag har köpstopp. Eller har jag det?

Vilket fick mig att tänka på den här reklamen som jag fotade av. Den är direkt riktad till en sådan som mig. Precis så funkar jag. Kanske särskilt gällande djur.  Men tydligen också frimärken.

Det känns som om jag har porton för tusen år nu. Det stämmer inte riktigt, men det är kul. Några gillar kungahuset och de får sådana. Min moster fick bara hästar på sitt påskkort. Mormor fick med motiv av Hilding Mickelsson för honom är vi släkt med. Det är kul helt enkelt.

Men jag inser också att standardkuvert nästan blir för små när man är nere på under kronan på alla frimärken. Nåja. Det är sådant jag pysslar med på lediga stunder.

Har en vän som är samlare. På riktigt samlare. Jag passar mig noga för att hamna där. En missbrukspersonlighet som jag ska inte samla på saker.