Just nu ser vi en rörelse från flera ledande företrädare och debattörer inom socialdemokratin som handlar om att styra mot en hårdare flyktingpolitik. För två veckor sedan var jag med i SVTs nyheter och talade om detta, som en motvikt. Expressen skrev sedan om det.

Efteråt har jag avböjt en hel drös av erbjudande om morgonsoffor, poddar, debattprogram och intervjuer i stora tidningar (precis som i maj -18 när vi var tydliga med vad vi från Gävle arbetarekommun tycker). Det verkar vara en dum strategi att göra så som jag blivit lärd, nämligen att inte gå i direkt offentlig polemik med egna partivänner eftersom de som inte tycker som jag har ett annat sätt.

Jag har nu skrivit en text om hur jag ser på den inriktning vi borde hålla. Jag skriver den för att jag i framtiden vill veta att jag gjorde vad jag kunde för att stå på rätt sida historien och för att jag vill att alla socialdemokrater som tycker som jag behöver veta att de absolut inte är ensamma. Texten är inskickad till Aktuellt i Politiken och vi får se om de publicerar den. Annars får jag klämma in den här vid ett senare tillfälle.

I högstadiet, precis när mitt samhällsengagemang började vakna, satte jag upp ett Martin Luther King citat på anslagstavlan. Jag försöker bära med mig det i alla situationer. ”Den stora tragedin är inte de onda människornas brutalitet, utan de goda människornas tystnad”. I det här sammanhanget är viktigt att påpeka att de onda i det här sammanhanget är den våg av hat och intolerans som sprider sig över världen. Att orka vara en motkraft.