Fanny Erkelius på museet

fanny

På lunchen igår gick jag med en vän och tittade på utställningen av Fanny Erkelus på länsmuseet. Det är några dagar kvar och jag rekommenderar den.

Det här kan man läsa om den på museets hemsida:

”17 augusti – 6 oktober 2019
             
Lär mig leva berör ett svårt ämne. Det handlar om en närståendes val att ta sitt liv och hur det påverkar den som blir kvar.
 
Fanny Erkelius förlorade sin mamma genom självmord. Konsten blev en ventil för att få utlopp för alla känslor och funderingar. Fanny Erkelius är född 1993 i Gävle, numera bosatt i Stockholm.

I raka och utlämnande texter får vi möta både ångest, förtvivlan, sorg och ilska men också kraft och fina minnen. Minnet av de glada stunderna med mamman varvas med vanmakt över att inte kunna hjälpa och sorg över att behöva vara den vuxna i relationen till föräldern, att inte få vara barn. I målningarna ser vi smärtan ta sig fysiska uttryck, som en person ihopkrupen i fosterställning eller en tumnagel som borrar sig in i skinnet tills det gör ont.
 
En närståendes självmord är ofta tabu och skambelagt för de anhöriga. Just därför är det så viktigt att lyfta och våga prata om!

”Jag växte upp med en mamma som var alkoholist. För två år sedan tog hon livet av sig. Här är min reaktion. Här är jag, i min roll som dotter och medberoende. Här är du, i din roll som åskådare. Eller i din roll som anhörig. Som son. Vän. Dotter. Medberoende. Låt oss snacka om det som är tungt.”

Utställningen bygger på konstnärens egna upplevelser. Vi får ta del av hennes tankar och känslor och kanske finna tröst och styrka. Att tillåta sig att känna. Att det går att komma vidare.”

Den var väldigt, väldigt bra. Kombinationen av bild och text var alldeles lysande. I orden fångar hon känslor som är lätt att känna igen om man levt nära varianter av missbruk. Rädslan och besvikelsen. All ledsenhet.

Bilderna är ganska köttiga.

Jag tyckte särskilt om den här, pillandet på tånaglar. Exakt så här gör jag. Inget jag är stolt över och det ger mig problem ibland. För ett år sedan kunde jag knappt gå på tre dagar på grund av nageltrång efter en sådan omgång. I förhållande till vad utställningen handlar om är det förstås ingenting. Utan bara en anekdot.