Att det är regn och åska när jag vaknar gör mig ingenting. Det matchar mitt mood ganska bra måste jag säga. Noterar framme i Stockholm att människor trots paraplyer inte gärna lämnar en tunnelbaneuppgång för att det regnar. Varför har man då paraply med sig?

I går kväll lagade jag mat. Den blev ätbar och allt. Men det mest märkliga var att jag absolut har förvandlats till min mamma. På ett fat hade jag lagt upp lite skurna grönsaksbitar. Precis så har intaget av grönsaker sett ut under min uppväxt. Tomatklyftor dagen efter som liksom torkat in på fatet ingår. Jag åt upp alla gurkor så jag skulle slippa detta fenomen.

Nu sitter jag i kammaren och lyssnar på CUs debatt om ”Åtgärder mot handel med hyreskontrakt.” Denna följs av ”Fler tillval för hyresgäster”.

Är lite glad för att jag har bokat biljetter till en teater jag gärna vill se.

Har en massa problem med ögonen på olika sätt. Hoppas hinna uppsöka optiker när jag kommer hem till Gävle i kväll. Trött på en vårtermin av ögon som kliar och linser som krånglar. Att det varit så sedan jag övergick till kedjans egna linser är kanske inte så populärt, men ändock sant.

I går läste jag ut den här boken, som jag både skickat efter från adlibris och lånat bilden från. Sandberg har skrivit en bok där hon lyckas uttrycka sig på ett sådant sätt att jag känner igen mig i allt. Alla de där knäppa grejerna man tänker, som andra författare ofta förskönar och förfinar. Eller så tänker de bara förskönat vad vet jag. Den är klipsk och snabb och sjukt jobbig. Stärker min teori om att kärlek är en utmaning. Läs Vi är inte sådana som i slutet får varandra.

Nu har jag övergått till Totalskada av Helena von Zweigbergk. Den känns exakt lika deppig. Hon är också vansinnigt bra på att fånga den spända stämning som går att ta på men samtidigt inte identifiera i relationer. Beundrar henne enormt för det. Även om det gör ont att läsa.