En text om kvinnor i samhället

I dag den 24 maj är det hundra år sedan riksdagen klubbade allmän och lika rösträtt för män och kvinnor.

Vi vet att de som gick före oss och tog striden för detta fick kämpa riktigt hårt. Jag letade i gamla artiklar och fann bland annat de här argumenten i Nya Dagligt Allehanda 28/5 1913.

”Kvinnornas impulsivitet och benägenhet att följa med strömmen –lägg märke till deras slafviska lydnad under klädedräktsmoderna!- medför faran, att de under inflytande av en tillfällig stark tidsinriktning kunna kasta en öfverväldigande röststyrka åt en sida, hvarigenom statslifvets jämnvikt och dess lugna utveckling äventyras.”

”Flera kvinnor kommer ständigt att sätta sina känslor af personlig tillgivenhet öfver hänsyn till den opersonliga staten och den abstrakta tanken på det allmänna bästa. Gällde det t. ex. valet mellan ett krig, som skulle sätta deras käras lif i fara, och en fred, som skulle sätta förödmjukelse för nationen och måhända rent af dess fria tillvara illusorisk, så är det anledning att frukta, att flertalet röstberättigade skulle rösta för freden”.

När man läser ovan citat kanske man lite förhastat drar på mungipan och tänker att tankegångarna hör till det förflutna. Det gör det inte. Jag ser hur det fortfarande lever kvar. Kvinnors utseende bedöms och kritiseras hårdare än mäns. Kvinnor förlöjligas för att de antingen bryr sig om sitt utseende – eller för att de inte gör det. Klassisk dubbelbestraffning.

Kvinnor anklagas också i dag för att vara för känslosamma. Det blev tydligt i flyktingströmmen 2015 då vi fick höra att kvinnor som engagerade sig för flyktingarna gjorde ”lite för mycket” och var blödiga. Hur det nu någonsin kan vara något fel i att vilja hjälpa andra människor, men liksom 1913 är hårdhet att föredra framför mjukhet. Krig framför fred.

För två år sedan sa den högerkonservativa politikern Janusz Korwin-Mikke i parlamentet

– Kvinnor måste tjäna mindre än män. De är svagare, mindre och inte lika intelligenta

Korwin-Mikke har i parlamentet också förolämpat flyktingar och gjort en nazisthälsning.

Jag lyfter det som ett exempel för att visa att de som tror att vi alla har förflyttat oss till ett mer modernt förhållningssätt har fel.

Rättigheter som vi vunnit och därefter tagit för självklara ifrågasätts allt oftare när högerextrema partier nu mobiliserar i Europa: rätten till våra kroppar, till inflytande, till fri media och att som kvinna vara aktiv på den politiska arenan.

Att begränsa kvinnors rättigheter är inte den politik de högerkonservativa partierna predikar i valrörelser, men det är den politik som de driver.

Det gör mig förbannad att vi kvinnor än i dag behöver utkämpa samma strider som vi sedan länge borde ha vunnit. Det gör mig ännu mer förbannad att det finns de som motarbetar det redan vunna.

Kvinnors rättigheter ska stärkas, inte inskränkas. Använd din röst till en röst för allas rättigheter. På söndag och alltid.

Elin Lundgren, Ordförande, Socialdemokraterna i Gävle