För några dagar sedan när senaste numret av Daisy Beauty kom i lådan blev jag jätteglad. Det är jag fortfarande. Skitsnygg framsida också med 80-talsvibbar.

Läste förstås reportaget om den highlightade profilen noga, Lina Hedlund. Hon är ju hälsing och hälsingar är alltid intressanta. Jag vill veta vad det blir av oss.

Men slutet på artiklen har gnagt i mig sedan dess. Lina säger något som inte är nåt ovanligt att säga. ”Jag vill inte bli politisk men”.

Denna gång sammankopplat med en mycket politisk åsikt.

Jag är jätteglad över att hon tycker så, världens klyftor är förstås helt skruvade.

Men varför vill hon inte bli politisk?

Jag känner massor av bra folk som har åsikter av den här karaktären. Dvs klart politiska åsikter där man vill fördela rättvisare. Men som är livrädda för att det ska låta politiskt.

Vad är problemet? Fördelning är politiskt.

Och ni behövs oerhört som debattörer, opinionsbildare och faktiskt också som politiker.