I helgen hade S-kvinnor Gävle träff och gäst var Sinikka Bohlin. Sinikka har hållit på med politik vääääldigt länge och var riksdagsledamot fram till 2010, när man kan säga att jag tog över från Gävle. Hon jobbade mycket med miljöfrågor och nordiska frågor. Duktig!

En av de viktiga saker som hon sa och som jag tänkt på ett par dagar är vår inbyggda rädsla för nyordning. Också i det lilla.

Lokalpolitiker brottas ständigt med att hitta bra lösningar, de bästa strukturerna. Inte sällan möts det av motstånd, nästan egentligen vad man än ska göra för omstrukturering. Minns när vi lade om missbruksvården i Gävle under min tid i socialnämnden. Kanske det första stora och svåra jag gjorde, också rätt oerfaren. Men, som jag förstått det har det blivit bra. Ingen har som jag sett bett om att få tillbaka den gamla organisationen.

Hur som. Sinikka berättade om 80-talet och när de drev omorganisation och ombyggnad på äldreboenden. Hur anhöriga hävdade att ingenting behövde göras, allt var bra.

Sedan fick man nya, enskilda rum med pentry, toaletterna byggdes om så folk faktiskt kunde komma in på dem med sina hjälpmedel osv. Det blev bra! Jättebra!

Vi kan väl aldrig stilla oss och tro att det vi har nu alltid är det ultimata. Om de hade trott det förut skulle vi ha haft en sjukvård som på 50-talet. Eller förstås vilken tid som helst som skulle vara exemplet. Det vill man ju inte!