Margareta Larsson, invald för Sverigedemokraterna i riksdagen, (som bott i Gävle) uppmärksammas just nu för att hon som rikdagsledamot inte gör någonting i uppdraget men ändå väljer att behålla sin riksdagsplats och därmed också får ut sitt arvode som är 62 400 före skatt. Förmodligen är alla ense om att det är förkastligt. Det är ett hån mot alla på något sätt. Hon slingrar sig dock inte utan medger att det hon gör inte är bra men hon gör det för att hon kan göra det.
Det är helt omöjligt att försvara ett sådant beteende.
Ett politiskt förtroendeuppdrag är inte ett jobb att jämföra en en anställning. Därför är tex vokabulären annorlunda, det är ingen lön kopplad till utan ett arvode.
Mina erfarenheter är att politiker som är arvoderade på heltid är igång långt mer än en vanlig ”heltid” på 40 timmar i veckan. Det är dagar, helger och kvällar och ett slags ständig jour. Detsamma gäller andra som är arvoderade på tex 50 procent. Det är i praktiken inte en tidsangivelse, utan en mkt grav uppskattning för hur stora uppdragen är i förhållande till varandra (olika nämndsordförandeuppdrag exempelvis) snarare än vilken tid man behöver lägga ner. Det finns egentligen inget som heter ”ledig” för en heltidsarvoderad, man är alltid så att säga i tjänst.
Som riksdagsledamot, eller fullmäktigeledamot för den delen, är man vald som person. Absolut under partiflagg men platsen är din personliga och ingen kan tvinga dig att lämna den. Däremot, om ditt parti skulle be dig av något skäl, gör de flesta personer det i någon slags överenskommelse. Men det finns inget som kan jämföras med avsked, sådär som vid en anställning.
Egentligen har en förtroendevald riksdagsledamot ingen chef. Jag kan ju skoja om att Stefan är min, men det är jag som är min egen chef.
Visst kanske man kan villkora saker på andra sätt, men att börja spalta upp vad en förtroendevald exakt ska göra och exakt hur lång tid och när blir en klurig historia. Och vem ska bedöma i slutänden annat än den sanna uppdragsgivaren som är medborgarna?
För den som aldrig varit i den förtroendevalda världen förstår jag att man vill dra paralleller till anställningsförhållanden, men ett förtroendeuppdrag är något annat. Och med det sagt är det ju tydligt att Larsson har förbrukat sitt förtroende, men hon har getts det på fyra år och hon verkar nu ska utnyttja det. Med det sagt; välj företrädare med omsorg.
Jag vill återigen betona att av alla de politiskt förtroendevalda och arvoderade som jag känner på olika politiska nivåer jobbar alla långt över den procent de är arvoderade på. Sådant uppmärksammas nästan aldrig i media.
Margareta Larsson är ett undantag som bekräftar regeln om hårt arbetande heltidsarvoderade politiker.