Jag och min syster såg Nour El Refai på teatern i Gävle i kväll. Det var syrran som ivrigt hade bokat, och det var tur.

Det var en fin stund. Allt på en gång. Roligt, normkritiskt, ledsamt och allvarligt. Inte många hanterar mixen.

Som bonus fick vi Moa Svan som förakt. Alltså för-akt. Förakt såg plötsligt så hemskt ut i skrift. Det är nu jag bryter ihop och berättar att jag aldrig kan påminna mig om att jag hört om Moa förut och det är min förlust. Så rolig. Så skön. Så bra.