I går var vi en hoper socialdemokrater som körde dörrknackning som en del i höstkampanjen.

Det var trevligt på alla sätt utom att jag var genomfrusen när jag kom hem. Lyckligtvis bor jag i ett land som tillhandahåller varm dusch.

Nu har jag sysslat med politik så länge att jag anar en del mönster. Ett av dom är att när det är valrörelse och vi dyker upp någonstans så skrattas det lite lätt och skojas om ”Nu när det är valrörelse passar det att komma”. Då får jag skoja med lite om det, eftersom ingen ändå vill höra hur vi funnits tillgängliga på olika sätt i fyra års tid innan. Stått på torg, utanför butiker, knackat dörr osv. Nu börjar jag förstå varför. För att vi är osynliga då.

Nu, liksom i våras när vi knackade dörr, är ointresset rätt stort. Få har någon politisk tanke de vill bolla. Ser rätt förvånade ut över att vi kommer. ”Men kommer ni nu, det är väl inget val?!”

Jag vet inte hur, men det känns jätteviktigt att få fler på banan hela tiden. Politiken och politikens inverkan på vår vardag händer hela tiden. När människor är missnöjda med något agerar dom, rätt så klart. Men det finns ett stort behov av att prata om vår gemensamma framtid även så att säga i fredsläge. Politik händer inte vart fjärde år, utan ständigt. Det blir så mycket bättre om alla vill vara en del av processen oftare.

Jag förstår så klart att var och en inte är laddad för ett politiskt samtal lördag vid lunch när vi kommer lite härligt spontant. Men att en del är helt oförstående om varför är värt att fundera över.