Daniel Olsson (S) som var fullmäktigeordförande förra mandatperioden berättade att när han var på träffar med andra på samma post handlade diskussionerna ofta om hur man får till en ”livlig” debatt så att mötet faktiskt innehåller något. Daniel kände inte igen sig i de diskussionerna för att uttrycka sig milt.

I Gävle börjar kommunfullmäktigemöten i Gävle sedan några år tillbaka klockan 09:00 och ska ha sluttid 17:00. Det som inte hinns med skjuts upp. Väldigt ofta får saker skjutas upp.

Gävle kommunfullmäktige innehåller 65 ledamöter. Jag tycker det är bra att det är en snacksalig samling. Med somliga förbehåll. Min begränsade erfarenhet har lärt mig att det finns ledamöter som ÄLSKAR att vara i talarstolen. Som mer än gärna tar upp plats och verkar tycka det är självklart att alla vill höra just den ledamotens åsikt helst flera gånger i varje liten fråga. Den värsta jag upplevt finns inte längre med i vår politiska församling, och inte heller på andra nivåer sen hen verkar ha gjort sig omöjlig också där.

Oavsett vilket så kan debatter bli för långa, som debatten om mål och ramar i går. Ja, det finns talartidsbegränsning och det är bra. Men alldeles för många har aldrig hört talas om det jag brukar framhålla ”kort och kärnfullt i talarstolen”. Budskap och argumentation vinner sällan på att repeteras om och om igen i ett sådant forum.

En annan lärdom är att rekvisita nästan aldrig är rätt. Linjen mellan briljans och galenskap är hårfin och det är inte många som kan hantera den. Nuvarande kommunfullmäktiges ordförande Eva Älander (S) fick igår tillfälle att poängtera att förhållningsorder för vad som får tas med i talarstolen kanske behöver aktualiseras.

Min egen önskelista bestod bland annat i en liten ponny och en gigantisk godisskål som kunde skickas runt. Fick (lyckligtvis kanske) vänta förgäves.

I går vad tanken att likt andra år köra klart alla ärenden utan tidsstopp för att ha dem klara innan sommaren. Det föll ut så att vi avrundade vid klockan 19, men cirka 20 ärenden kvar och ska ha ytterligare ett kommunfullmäktige i sommar med återremitterat ärende och dessa. I går kändes det som rätt beslut att skjuta resten dit, i dag inte särskilt. Blir spännande att se hur det funkar med ett möte som inte legat i plan sedan länge. Innan 3 augusti ska det vara och jag hoppas att det inte krockar med annat jag har planerat. Tror många känner lika.

Var det kul att sitta i Spegelsalen tio timmar med lunchavbrott och någon paus? Inte särskilt. Jag har sagt att jag har för mycket livslust för att vara bekväm med så långa möten i så tråkig form.

Tonen är dessutom stundtals väldigt tråkig. Ett exempel är moderaten som ”provokativt” gillar att kalla miljöpartisten för socialist (lite kul sådär) eller kalla S+V+MP-samarbetet för mörkrött. Ett klumpigt retoriskt knep. Om jag ska spekulera tror jag inte V själva tycker att helheten är särskilt mörkröd och S i Gävle ses inte precis heller som mörkrött i jämförelse med andra. Men allt för en lite osmaklig show antar jag! Vi ser olika på uppdraget.

SD fick flera gånger frågan hur deras budget kan ses som väl grundad utifrån att de hänvisar till siffror som inte existerar i verkligenheten genom att hänvisa till avtal i omfattning som inte existerar. Hade jag varit journalist hade jag gjort en grej av det. En S-budget som varit lika svävande hade sågats vid fotknölarna och Jörgen Edsvik hade fått löpa gatlopp.

En särskilt kul sak i debatten var när en Allians-företrädare äntligen talade om vikten av att synas med Gävle utanför Gävle. Han förespråkade mässor till exempel. Allt sådant som Alliansföreträdare i kommunen brukar rata. Gävlepolitiker ska vara i Gävle och ingen annanstans. Vilket blir lite klurigt för de företrädare för Alliansen som nog ändå förstår att alla goda idéer kanske inte bara finns på hemmaplan. Glädjande därför att Inger Källgren Sawela i sitt inledningsanförande gjorde en grej av att Alliansen har ”omvärldsspanat”. Verkligen? Det känns tryggt. Anar jag nya tider?

Så vad är då trösten när röven nöts? Förutom att det är en ursäkt för att äta choklad. Det är att demokratin kostar det här. Demokratin kommer inte gratis och måste hela tiden erövras och jag tänker inte nöja mig med att överlåta åt andra sköta det. Det är mitt ansvar att bidra på olika sätt. Just i går handlade det om det här långa mötet. Det är inte jättekul. Men andra dagar är det så roligt att hjärnan hoppar av glädje. Utvecklande samtal med personer som intresserar sig för en särskild utvecklingsfråga, brainstormande med partikamrater, att se någon stolt första gången stå i talarstolen eller få en insändare publicerad. Att själv komma till nya insikter utifrån ett politiskt föredrag slumpat på Utbildningsradions hemsida eller en artikel.

Som av en slump snubblade jag över ett blogginlägg av Calle Fridén på morgonkvisten. ”Att ha åsikter på nätet är inte politik på riktigt” är rubriken, Innehåll i urval:

”Jag brukar fräsa det åt folk som slentrianmässigt gnölar om värdelösa politiker: ta ett uppdrag själv då, om du tror att du duger till det. Leta upp ett parti som du kan känna dig hemma i – har du tur är det ett parti som saknar folk till mandaten så det är enkelt att få plats.”

”Inte heller är ärendena särskilt spännande. Det är cykelvägar, öppettider, kommunala avloppsledningar och regionplaner. Inte alls säkerhetspolitik, eller feminism i det globala perspektivet, eller invandring, eller kärnkraft. Det är tvärtom bara väldigt vardagsnära och konkret.”

”Uppbokad varje kväll vissa veckor, och inte alls med betalning. Största delen av Sveriges politiska liv är fortfarande ideellt, på fritiden, på kvällar och helger. Människor som har helt vanliga jävla jobb vid sidan av. Utan att skriva om det, utan att jaga ”klick” på nätet. Som inte kräver en parad varje gång de haft en åsikt hemma på kammaren.”

”Du kan ju tänka på det, nästa gång du delar nån idiotartikel på nätet. Nästa gång du drar alla politiker över en kam. Nästa gång du efterlyser att ”nån” ska agera, göra något, säga ifrån. Om du själv skulle vara så jävla mycket bättre? Hemma i soffan, framför datorn?”

Gefle Dagblads text om debatten. Arbetarbladets text.

För övrigt efterfrågades allsång i Gävle i samband med ett medborgarförslag i går. Så himla skönt att fantastiska Carina Blank (S) ska leda sådan!