För en liten tid sedan var jag, Markus och svärmor ute och åt på ett ställe i Gävle. Det var både gott och kul och vi hade mycket att prata om.

Det finns inte jättemånga platser på det här stället och rätt nära oss satt bland annat en man med två kvinnor i sällskap. Gjorde en flyktig notering när de satte sig.

När vi skulle gå blev jag lite kvar vid min plats fixandes med jackan, så mitt sällskap gick före. När jag sedan precis gick runt hörnet och blev osynlig (men väl inom hörhåll, vilket han kanske förstod eller inte) för de ovan nämnda hörde jag mannen fräsa -Jävla sossepamp!

Det finns så många frågor att ställa kring detta men allt spekulerande kring eventuella svar är givetvis överflödig.

Det mest uppenbara är att jag ser mig själv som väldigt opampig. Jag samlar på små plasthästar och brottas varje dag som kräver det med att klä mig i något pampigare än jeans och T-shirt. Hur jag kan påminna om något som med rätta kan kallas pamp är obegripligt.

Jag är likt alla andra fylld av fördomar och den här mannen och hans sällskap såg ytterst propra ut. Runt 60 eller kanske lite äldre. Inte personer som man förväntar sig far ut på det här ohämmade sättet. Men för den som när ett sossehat är det kanske något som inte går att hejda? Att kalla andra fula saker.

Vad gjorde jag? Inget. Vad skulle jag ha gjort som kunde falla väl ut? Jag vet inte, men tänker att inget nog är rätt svar på det.

Men ett blogginlägg kan man ju alltid skriva.

Apropå politikens villkor. Mina anhöriga som var med ska heller inte behöva se när jag ska behöva hantera sånt.