Varje gång jag är i Arbetarbladet nu för tiden är också moderaten Måns med. Kikandes över min axel. Exempel på det:

Måns Montell är, enligt mig, en hygglig och renhårig moderat i Gävle. Tycker därför det är en fröjd att se hur han på Facebook tappert och tålmodigt förklarar för moderatsympatisörer varför decemberöverenskommelsen är bra. Hedersamt.

Andra moderater i Gävle är inte lika nöjda. En av dem är Birgittha Bjerkén som sitter i kommunfullmäktige och kommunstyrelsen. Många är hennes inlägg på Facebook där hon delar kritiska artiklar och är besviken och förstår andra besvikna. Hon dristar sig till och med att vara en av de som hävdar att detta inte är demokrati.

En annan moderat, som fram tills alldeles nyligen satt i kommunfullmäktige för Moderaterna i Gävle valde helt enkelt att efter 42 år som medlem gå ur partiet. Birgittha verkar ha full förståelse för det och hävdar att det finns riktiga moderater och andra moderater. Gissar att Montell och Tobé av henne inte räknas som riktiga moderater.

Egentligen skriver jag inte det här inlägget för att det är sensationellt eller väldigt uppseendeväckande. Det är tre andra faktorer. 1) Jag har tid. 2) Jag tycker det är skoj att det inte är mitt parti det handlar om (for once). 3) Konstaterar att om detta varit mitt parti i Gävle så hade det här blivit feta rubriker i lokalpressen. Att personer som inte varit aktiva i partiet på tio år får tala ut i tidningen som före detta socialdemokrater och berätta sanningar om partiet är vardagsmat för S. Vore roande att höra vad ordförande Fogeus tycker om splittringen. Som pågår i detta nu.