Ni som tror att en random riksdagsledamot som jag har förhandsinfo om att Löfven kommer att verka för ett extra val har fel.

Det blir en nyhet för mig som för de allra flesta andra. Som jag ombeds kommentera i radion på en för mig inte så passande tid och framförallt inte i en form som de berättade om innan. Jag blev jävligt arg över att Sverigedemokraten fick breda ut sig med sin människofientliga politik medan jag avbröts när jag sade emot. Måste lära mig att lämna längre svar i radion också, eftersom andra pratar och pratar medan jag vänligt tror att korta och kärnfulla svar är att föredra (som till exempel ”Inget SD gör chockar mig”)

Under kvällen har jag mejlat, pratat med folk och försökt skaffa mig en bild av vägen fram till den 22 mars. I Gävle och Gävleborg ska vi leverera argumenten för varför rött är rätt. Som vi alltid gjort. Medlemmar och sympatisörer verkar taggade!

Jag hoppas att vi inte kommer att göra allt det här för inget. Påtaglig risk att vi står i samma läge efter mars. Och som jag skrev i går, det är blockpolitikens fel.

”Vi har lovat våra väljare …” Det är en skam att fyra partier ger upp den egna identiteten så hårt att de inte står upp för sin egen politik, för sig själva. I Gävle kunde de tre minsta Allianspartierna inte ens prata för sig själva vill en början. Starkt jobbat …

Vidare mår jag riktigt dåligt över att SD börjar printa in i oss att det här är ett val som handlar om invandring. Det är det inte. Det är ett val som handlar om hur vi ska ha det i Sverige. Med allt.

Med trygghetsförsäkringar, med jobbpolitik, med utrikespolitiska ställningstaganden, med kulturupplevelsemöjlihgeter, med satsningar på skola, med skatter. Med varandra.

Det är inte en fråga om vi och dom. Och det är det inte för sju av åtta partier. Därför borde vi ha kunnat hitta en lösning.

Men nu är vi här. Vägen går bara framåt.

Jag säger som jag sagt på andra ställen. Vill du vara med i valarbetet för ett Sverige som håller ihop. Hör av dig.