Ibland blir det så skevt när ”media” ska göra saker. I gårdagens Arbetarbladet listades alla nya kommunfullmäktigeledamöter i Sandviken. Om varje ledamot får vi veta namn, ålder, yrke, inkomst och var de bor i kommunen. Föredömligt har tidningen också tittat på fördelningen män/kvinnor.

Inget av det där är några konstigheter. Men så kommer någon på redaktionen på att artikeln ska upp på Facebook. Inget konstigt det heller. Att några som arbetar med text inte kan skilja på de och dem är kanske lite konstigt dock. Så här såg det ut:

Av det här får vi det vanliga intrycket att alla ”politiker” tjänar så väldigt, väldigt mycket och nu ska var och en av oss ta ställning till om de är värda sin inkomst.

Problemet är ju uppenbart. De (dem?) som sitter i kommunfullmäktige är till allra största delen fritidspolitiker, som gör detta mot ett litet mötesarvode och i övrigt har arbeten som servitör, brandman eller habiliterare.

Så är det då meningen att jag ska avgöra om småföretagaren Per-Ola tjänar 352 300 kronor per år? Eller frisören som tjänar 420 600, är det rimligt?

Ett litet antal har hade mer arvoderade uppdrag förra året. Om det var intressant hur mycket som kom från politiska uppdrag skulle det i så fall ha markerats särskilt.

En 38-årig miljöpartiskt tjänade 500 kronor 2012. Tycker Arbetarbladet hon är värd det?

Det här var så slentriangjort. Och ett exempel på när jag tappar lite i förtroende för rapporteringen. Då avser jag alltså inte själva uppslaget i tidningen som var helt okej, utan vinklingen när artikeln skulle marknadsföras. Både oinsatt och oseriöst.

Vi var flera som påpekade det orimliga i det, och en liten stund senare hade tidningen ändrat. Utan att kommentera varför det blev så där.