Från det ena till det andra

Dagen jag skriver det här har det varit partiledardebatt. Men jag kommer inte att publicera i dag för att det inte ska ske i affekt. Det blir sällan bra.

I debatten fick Reinfeld frågan om han var feminist. Svaret var att han var moderat.

Detta rönte besvikelser hos främst kvinnor som tyckte det var olyckligt. Det tycker jag med och retweetade en av dessa.

En man skriver då att han känner sig representerad av Reinfeldt fastän han inte kallar sig feminist. Jag svarar- ”Okej. Skrivet av en man.”

Vad menar jag med det? Just att det följer mallen. Det är föga förvånande att män som hävdar att de gör allt för jämställdheten ändå inte vill kallas för feminist. Jag förstår inte varför.

Det slutar med kommentarer om att jag har idiotförklarat människor, borde gå ur RFSL, dömer folk utifrån hur de ser ut, tar för givet vilken sexualitet människor har, gör mig till talesperson för alla sorters sexualiteter och hudfärger, medvetet vill kränka andra, försökt tysta ner folk, tycker alla män ska hålla käften, är diskriminerande, är kränkt och beter mig vidrigt.

Detta av olika personer (nästan uteslutande män och som definierar sig politiskt annorlunda varför jag förstår att de gemensamt ska knacka en sosse) som jag inte kan tolka annat än inte läste trådarna utan slänger sig in utan vetskap om grunden.

Detta är vad ordet feminism gör med somliga.

Eller om det är Twitter. Fenomenen diskuteras nog bäst separat.

Det är sannerligen inte ett forum som översvämmas av välvilliga människor. Även om de finns. Kanske som vanligt

Det har nog alla bittert fått erfara på ett eller annat sätt, och konsekvensen har blivit att ofta när jag ställer en rak fråga till någon som inte på något sätt avses vara retorisk utan är uppriktigt nyfiken så uppfattas det genast som kritik och jag får skit tillbaka.

Eftersom den personen säkert råkat ut för behandlingen som inledningen var ett exempel på kanske det inte är så konstigt, anfall är bästa försvar(?). Jag har säkert betett mig lika.

Men särskilt konstruktivt är det inte.

Jag kanske ska sluta twittra. Mycket tyder på det. Eller bara twittra om söta djur.

Vad jag gjorde idag? Det enda som går, ber om ursäkt om någon blivit ledsen. Så många gånger som det behövs för det var sannerligen inte en avsikt. Ingen ska behöva vara ledsen. Att ge sig in i metadiskussionen om debattstil är knappast framkomligt.

Även om det är ett långt steg från att tycka att statsministern borde kalla sig feminist till att anklagas för att se ner på homosexuella.