Livet i ett nötskal. Ibland känns det som att tåget är min fastaste punkt. Och då är den ändå skapligt rörlig. Oftast.

Den här dagen har jag ersatt på civilutskottets möte, jobbat en hel del med nomineringar till regionen, varit på möte för länsbänksansvariga, styrt upp sommarfikan och sånt, läst post, svarat på en massa mejl, förberett lite till sista veckans debatt och så voterat.

Regnet känns ju sådär. Planen var ju en långpromenad med Markus.