En förmiddag i veckan kampanjade vi med S-studenter på Högskolan i Gävle (igen). Under de fyra timmar som vi var där och pratade med folk om vår politik fick vi sällskap under en av timmarna.

Två av Moderaternas mest ökända representanter kom svischande in med sin Hökmark-gatupratare och ställde sig en bit bort i ungdomliga hoodies. Ungefär så här såg det ut med folk hela den timmen.

Vi har hårt fokus på samtal i vår kampanj, vräka ut material vet vi inte gör så stor skillnad. Alla har inte tid att prata och då pressar vi inte med material heller. Ni vet hur det är, man pressar det längst ner i väskan där det dör.

Vi lockar dock lite med kaffe för att benägenheten att stanna ska bli större, winwin.

Jag kan verkligen se hur löjets skimmer kommer över valarbete när det låter så här:

– Hej, ska det vara lite kaffe och politik? Socialdemokrat till förbipasserande.

– Nej, jag hinner tyvärr inte. Förbipasserande med ett leende.

– Ha en bra dag! Socialdemokrat till förbipasserande med leende.

– Ni med! Förbipasserande till socialdemokrat.

-Ska det vara lite blomfrö? Moderat till samma förbipasserande en sekund senare.

-Eh … nä! Förbipasserande till moderat.

Kanske ett scenario som måste ses för att förstås.

Så här ser vårt respektive material ut. Vi har tydliga punkter. Fast helst pratar vi för att kunna föra en dialog. Moderaterna delar ut en lite påse med frön. Enligt uppgift sommarblommar. Dessa delades vanligen ut med följande sägning:  -Ska det vara lite blommor till mamma?

För det vet ju alla, att blomster är för kvinnor.