Tänkte ventilera två dilemman som utkristalliserat sig för mig under de blott två valrörelser jag deltagit i. Det finns givetvis fler, men de kan jag återkomma till.

Den första är att oavsett när man är ”ute” och gör sig tillgänglig och är intresserad är det fel tid. Vi är givetvis ute i verksamheten alltid under mandatperioden men givetvis uppmärksammar folk det mer under valåret, inga konstigheter. Januari-maj är kommentaren -Är ni redan ute, lugna er till valet närmar sig! Juni-september: -Jaha, nu passar det!

Det andra handlar om längden på hur politiker får uttrycka sig. Om försöket är kort och kärnfullt så är kritiken given -Det måste fördjupas, finns det ingen analys? (jo, oftast …). Om försöktet istället är resonerande för att landa i en slutsats, -Kom till saken!

Alltid ändan bak, och det kanske inte är så mycket att göra åt det.