Skriver ihop med mina bänkkamrater i Arbetarbladet i dag.
Högskolan i Gävleborg, det län som mest behöver utbildning, får den största neddragningen på utbildningar på högskolenivå
Detta trots att vi har den högskola i landet som tyvärr måste säga nej till flest förstahandssökande studenter. Hur kan detta vara möjligt? När så många människor vill läsa på vår högskola borde det vara självklart att huvuddelen av de sökande kommer in. Men fördelningen av ansökningar är inte anpassat efter behov. Så fungerar inte det moderatstyrda regelverket. Här gäller det att istället att låta studenterna stå på väntelistan eller få tillträde till andra högskolor.
Budgeten anpassas efter hur många forskningsrapporter som blivit publicerade i utländsk press och det förlorar vi också på! Ett trubbigt instrument med konsekvensen att vi mister 19 program. På varje program går 40 studenter. Det är 760 studentplatser mindre. Det i ett läge när vi alltså skulle behöva många fler platser.
Därmed har vår eftertraktade högskola fått sin dom. Trots att Högskolan i Gävle har högst söktryck av alla högskolor så är det här platser ska reduceras. Vi får inte ihop ekvationen och ser med förfäran på hur vårt län missgynnas.
I en socialdemokratisk ledd regeringen vill vi satsa på högskolan – i hela landet! 16 000 fler platser, möjlighet till treterminersystem både på högskola och universitet och många nya relevanta sommarkurser är vårt alternativ.