Det där uttrycket, förspilld kvinnokraft, kan en fundera över. Ofta använts nedlåtande när kvinnor genom tiderna gjort vackra ting, som kanske broderier. Ingen praktisk funktion annat än fina. Vi använder aldrig uttrycket förspilld manskraft på något, för män väljer kanske alltid att göra rätt saker?
Jag har som bekant en passion för papperspyssel. En stor passion. Ibland för stor. Det är då jag undrar om det ändå är förspillt? Jag sysslar med det av lust, inte av något annat skäl. Jag blir glad och nöjd av vackra papper, små askar, roliga stämplar, att färglägga klippa och klistra. När uppdraget tar all kraft kan det då och då erbjuda mental tillfredsställelse att göra en scrapbookingsida, av flera aspekter. Dels för att det är kul, dels också för att när jag scrappar om en hund jag tycker om är det bara jag. Inte sfären där jag hela tiden bedöms.
Ibland gör jag stort, seriöst pyssel. Temaalbum kanske. Ibland enkelt och banalt. I helgen gjorde jag en hel bunt med bokmärken. Jag brukar spara de små, hårda bitar av papp som ofta sitter fästa på nya kläder och när jag har en tjock bunt förvandlar jag dem.
Jag har jobbat med gamla, utländska frimärken som är en rest av mångårigt brevväxlande, med färgprovslappar, snygga förpackningar och lite annat.
Ett har jag gjort till min mamma. Nu blir det ingen överraskning men.