Texten nedan är publicerad i Folkbladet i dag. Blev ombedd att skriva något på temat arbetslöshet.

”Varför ska vi kunna det här?” Jag är lärare i matte och NO-ämnen och på de lektionerna ställs den frågan ofta. I vardagen löser man sällan ett problem genom att ställa upp en ekvation eller genom att kunna rita rätt antal elektroner i elektronskalen.

Mitt svar var alltid detsamma: ”Du vet inte vad du ska göra i framtiden så du behöver vara rustad för allt.”

För fyra år sedan blev jag uppsagd från mitt lärarjobb på grund av arbetsbrist. Trots att jag var förvarnad så var det ett slag i magen när beskedet kom. Jag vandrade planlöst; hamnade i ett mörkt hörn på ett fik. Tårarna rann.

Jag tänkte igenom värstascenariot, att jag inte skulle få ett jobb och därför ingen inkomst efter den inarbetade semestern var slut. Byta till mindre lägenhet, äta mer gröt, ägna mig mest åt läsning som är gratis tack vare biblioteket, funderade ut ursäkter för att inte följa med och fika ute.

Min bakgrund är arbetarklassens. Var och en ska göra rätt för sig, att ha en inkomst är att vara fri. Att inte ha en inkomst är att vara beroende. Boende, mat och telefonräkning. Allt annat är bonus, men låt mig i alla fall få det.

En stor del av rädslan jag kände, paniken, handlade om det. Att bli beroende av andra. Trots att jag inte tycker att andra som hamnar i samma situation är tärande på något sätt. Jag utgår från att de, liksom jag själv, drivs av samma frihetsönskan och därför gör det bästa efter sina förutsättningar att få ett arbete.

Jag skämdes över att ha blivit av med jobbet och höll uppe en fasad om att det kommer att fixa sig.

Det gjorde det. Paniken gled undan för den gången men den finns alltid latent hos mig. Rädslan att bli utan pengar och inte kunna vara trygg.

Många arbetare som förlorar jobbet saknar utbildning utöver grundskolan. Arbetsgivare efterfrågar mer och det är klart det känns tungt att börja med att läsa gymnasiet för att sedan komma vidare.

De barn som går i skolan i dag behöver alla laddas med så mycket kunskaper som möjligt, för att klara gymnasiet.

Kanske pluggar de inte mer direkt efter gymnasiet. Några går ut i jobb. Men en dag kan varslet komma, och för att hålla tillbaka paniken kommer det att kännas bättre om de är laddade med kunskaper om X och elektroner. Vägen framåt blir kortare då.